Frihet att utvandra och invandra - ett julbudskap

Ett tema i julens budskap är in- och utvandring speciellt för den som tror utifrån de kristendomen men som ju präglar oss alla som bor i norden. Vår tid präglas av misstänksamhet och rädsla för flyktingar. De beskrivs som säkerhetshot och inte som tillgångar. Det är sorgligt jag menar att en demokratisk välfärdsstat har till uppgift att välkomna flera. Framförallt utifrån en solidarisk tanke som ju både är ett huvudbudskap i de kristna budskapet såväl som de flesta religioner, men också för oss som inte känner oss riktigt hemma i någon tro så har arbetarrörelsen som jag valt att engagera mig i detta som en grund. När fler får möjlighet att följa sina drömmar och ideal, då krymper också utrymmet för de auktoritära krafter som vill kontrollera sin befolkning. Frihet för alla att invandra och utvandra är ett av våra viktigaste vapen mot världens diktatorer. Människor är resurser om de får förutsättningar, välfärdsstatens uppgift är att skapa möjligheter för det.

På julen, firar vi flyktingen som kallas Jesus. Vi borde också fira alla de människor som kommer från andra länder från Syrien, Rumänien, Turkiet, Iran, Bulgarien, Sverige och många andra platser. Dessa människor bidrar till att bygga framtidens Åland en plats som har goda förutsättningar att vara rikt både kulturellt och finansiellt.
Ändå hörs röster som inte ser dessa människor som den självklara tillgång de faktiskt är. Vi är många som inte håller med och ser dessa röster både som kontraproduktiva och reaktionär.

Vi behöver se till att Åland skapar ett solidariskt flyktingmottagande och bygga ett bra integrationssystem och på olika sätt inkludera alla inflyttade i våra aktiviteter, verksamheter och festligheter. De är att både sparsam och framtidsinriktad.

God Jul!

Varför svarar inte feminister, och vad är normkritik?

Jag ser olika personer, framförallt män men också kvinnor, uttala sig negativt eller ifrågasättande om feminister och normkritik. De ställer ibland frågor som de vill att feminister ska svara på. Jag ser också att det finns en medveten, eller omedveten, helt förvrängd tolkning av de viktiga verktyget normkritik.
Med den här texten ska jag försöka reda ut och klargöra några delar av denna röra:

Varför svarar inte feminister?
Feminism är en samling rörelser och ideologier som har gemensamt att de anser att kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter som män; politiska, ekonomiska och sociala. De innefattar också att man vill göra något åt det. Vägen dit tar sig olika uttryck beroende på vem, var och när frågan diskuteras, vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Det finns många olika feministiska inriktningar, vilket gör att det inte går att enkelt svara på frågan vad feminister anser. Det är den enskilda personen eller organisationen som kan svara för vad hen anser, tycker är viktigt eller tolkar. Vill man ha ett konkret svar på vad en enskild feminist eller en feministisk organisation anser i en fråga måste man fråga dem direkt och hen har antagligen precis som alla andra inte svar på alla frågor och områden.

Normkritik blandas ofta ihop med feminism, men normkritik är ett redskap att få syn på diskriminerande strukturer. De kan användas för att synliggöra om kön spelar roll, men är lika bra för att analysera andra hinder som t ex geografiska eller sociala. Man kan säga att normer är de spelregler som vi medvetet eller omedvetet använder i samspelet med andra människor, normer kan vara både bra och dåligt. De kan begränsa  och det kan underlätta, de kan gynna vissa och missgynna andra.
Med hjälp av ett normkritiskt perspektiv kan vi få syn på, och förändra, begränsande strukturer och normer, istället för att försöka få enskilda individer att passa in. Normkritik handlar om att sätta fokus på makt. Det innebär bland annat att få syn på, och ifrågasätta, de normer som påverkar uppfattningar om vad som är ”normalt” och därmed oreflekterat uppfattas som önskvärt. Vad som framställs som ”normalt” ger den som uppfattas som ”normal” utvidgade handlingsutrymmen och möjligheter. ”Det normala” eller ”vi” skapas genom att det sätts i kontrast till något annat, ”det avvikande” eller ”dom andra”, där de som tillhör normen kan tycka till om, värdera, benämna och avgöra i vilken utsträckning det avvikande ska tolereras eller ej.

Jag tycker att det är hemskt att så många kvinnor och flickor ständigt utsätts för hårdare granskning, ifrågasättande, förlöjligande, hot om våld och våld. Det betyder inte att andra grupper och människor inte också är utsatta också män och att det också är ett problem. Men man måste kunna ha fler tankar i huvudet samtidigt. Den som menar att det inte finns strukturer som diskriminerar kvinnor kan inte ha läst ÅSUB eller FNs statistik. Här finns MASSOR av fakta.  

Genom att synliggöra och förändra strukturer, i stället för att försöka anpassa individer menar jag och många med mig att vi också ger samhället bättre förutsättning för en hållbar, långsiktig och positiv förändring. 

Meritokratin är en bluff!

När jag växte upp kom kampanjer som att "satsa på dig själv" och "tänk positivt" med budskapet "du kan om du vill". De var ibland sponsrade av arbetsgivarorganisationer, ibland drivna av alternativa hälsogäng - ofta med idéer från någon hälsoguru från USA. De var en motkraft till jantelagens "du ska inte tro att du är något". Att växa upp i denna tid var på många sätt att se möjligheter och en positiv framtid.

Men när "satsa på dig själv-du kan om du vill" tänket blivit det dominerande har det hjälpt till att sudda ut att vi faktiskt har väldigt olika förutsättningar beroende på var vi växer upp, vilken familj vi föds i, vilka förmågor, talanger och resurser vi kan utveckla.

Jag har både i mitt politiska engagemang och i mitt arbete, försökt att synliggöra att vi har olika förutsättningar och att skapa mer jämlika villkor. Det är absolut bra och varje individ har också ett eget stort ansvar, men det jag ser idag är att idén om att alla kan bli allt bara de anstränger sig, också får förödande konsekvenser och även får människor att inte ifrågasätta eller problematisera det ojämlika system vi lever i. Om det skriver också Harvard-filosofen Michael J Sandel i sin bok ”The Tyranny of Merit”. Han synliggör och kritiserar de meritokratiska ideal som vi byggt vårt samhälle på. Han menar att vi är på väg att få en härskande elit av universitetsutbildade, som i upphöjd arrogans ser ner på vanligt folk. Något som också skapat förutsättningar för den högerradikalism som är på frammarsch i Europa, en form av revolt underifrån.

Tanken att alla kan lyckas och "bli något stort" oavsett social bakgrund, att hudfärg, etnicitet, kön, ärvd förmögenhet, eller annat som individen inte själv kan påverka inte ska begränsa var en gång revolutionerande. Kompetens och meriter ska stå i fokus. Om man bara arbetar hårt, tänker positivt och siktar högt, så kunde även en arbetare bli läkare, en invandrare bli professor och en flicka bli framgångsrik företagare. Så ser ser tankegodset ut som vi lever utifrån, men i praktiken fungerar det inte och det verkar ibland som att inte ens statisk kan få många att se hur de olika förutsättningarna skapar helt olika villkor för människor. Man är som blind för det  faktum att vårt samhälle är ett rasistiskt och sexistiskt klassamhälle, där vår bakgrund spelar stor roll för livsvillkoren: vilket jobb du får, var du bor, hur länge du lever och så vidare. 

Vår strategi hittills har varit att försöka undanröja diskriminering, fördomar och ojämlika uppväxtförhållanden med sådant som jämlik skola, kvotering, anonyma jobbansökningar med mera. Men det verkar inte räcka. Enligt Michael J Sandel, och jag håller med, legitimeras det moderna samhällets ojämlikhet med att vi alla tror att de som lyckats ”förtjänat” sin plats. De har mätts och rankats och de bästa har fått positioner, makt och pengar och en stor del av folket har sorterats bort som mindre värda, även i sina egna ögon. Ett orättvist system med många normer som gynnar vissa och ojämlika förutsättningar.
Ett stort problem är att en hel del verkligen tror att de lever i ett meritokratiskt samhället, att det inte finns ett orättvist system. De tar sig uttryck på många sätt bland annat i att människor inte bryr om de ekonomiska klyftorna, därför att de anser dem berättigade. Klyftorna ökar även i våra nordiska samhällen som annars har setts som mer jämlika än många andra. Vi har byggt ett samhälle som belönar olika positioner med pengar och status på ett ojämlikt sätt. De i sin tur skapar alltså förutsättningar för högerradikalismen, för när lågutbildade väljare tror att de lever i en meritokrati och inte känner att deras arbete och försök ger vad de anser rättmätigt - jämfört med hur invandrare eller kvinnor som till synes orättvist får uppmärksamhet eller förtur. Det ger utrymme för den högerradikalism och populism som vi ser. De blir enkelt att peka ut grupper som ett problem istället för att problematisera systemet.

Men är inte meritokrati bra? Vi vill ju ha de med bäst meriter på höga poster? Jo, men det beror ju på vad de lärt sig. Om det t ex inte i utbildningen ingår att utveckla sympati för de sämre lottade och se att det finns olika förutsättningarna så är det destruktivt för samhället. Meritokratin är ju också komplicerad det är ju inte alltid specialistkompetens som behövs utan helhetsbedömningar. Se hur många misslyckanden den medfört. Vi har ett jordklot i kris, vi har låtit några få äga stora delar av världen, vi har ett samhälle som föraktar glesbygd och arbete…

Visst ska vi utbilda experter och visst ska vi lyssna på dem men vi måste arbeta med helhetstänk, jämlikhet och återskapa idén om att traditionellt arbete; rörmokare, industriarbetare, vårdare, förskollärare, butiksbiträden, har högt värde. Vi måste tänk om; Vad är succé, framgång och lycka! Vad är viktigt i livet! Vad behöver vårt samhälle! Visst ska vi fortsättningsvis investera och uppmuntra till utbildning, men våra utbildningar måste inkludera grundläggande helhetsförståelse och jämlikhetstänk. 

Kort TED talk:
https://www.ted.com/talks/michael_sandel_the_tyranny_of_merit

Föreläsning vid Aspen universitet:
https://www.aspeninstitute.org/videos/tyranny-of-merit/

Nonchalans, ovilja eller okunskap - Gör om gör rätt!

Skrev en insändare idag:

Beslutet om att endast ge möjlighet att Covid testa inresande till Åland i Mariehamn får omfattande konsekvenser för skärgården. I Finland kan alla testa sig i sin hemkommun, i större kommuner finns det flera ställen medan det på Åland enbart finns ett ställe, Medimar.

Är det nonchalans, ovilja eller okunskap om de omfattande konsekvenserna som beslutet får?

Ålands Landskapsregeringen klagar, med all rätta, på finska regeringen om att de inte tar hänsyn till Åland i sitt senaste beslut om inreserestriktioner, man menar att man inte tar hänsyn till en minoritet med speciella förutsättningar pga av sitt geografiska läge. Det Landskapsregeringen nu gör mot boende och  företagare i skärgården är också både nonchalant och diskriminerande. Vi som bor i skärgården är en minoritet, men en betydligt större minoritet procentuellt än vad Åland är i Finland. Ändå tycks varken ÅHS själva, dess styrelse eller Landskapsregeringen insett hur hårt deras beslut om att inresande till Finland endast kan testa sig i Mariehamn får och detta dessutom mitt i semester och turistsäsong, en av de mest intensiva perioderna för resor på året. 

Med dagens beslut ska man åka hem, eller gäster och turister ska komma till sin vistelseort, för att efter 72 timmar men före 120 resa tillbaka till Mariehamn för att testa sig. Det belastar färjetrafiken som redan är hårt belastad, det ökar smittrisken på färja och kollektivtrafik och en arbetsdag går åt för att ta ett prov som tar några minuter. 

Jag undrar om man diskuterat med hälsovårdarna i skärgården om det har möjligt att hjälpa till. Jag tror, utan att veta, att det var en enkel modell att köpa tjänsten av Medimar utan några tankar på att de blir väldigt diskriminerande för oss med geografiska hinder. Medimar har inte någon färdig infrastruktur för skärgården utan är centralortsbaserad. 

Har ÅHS styrelse diskuterat hur de skulle lösa det hela för oss som bor i skärgården eller var det en icke fråga?

De hastar då vi är illa ute, vi behöver göra avbokningar och ställa in resor, men även oro för att kanske hamna på böter om man sen inte lyckas ta sig till stan om man varit utanför Finland ifall det ä fullt på färjorna. 

Gör om gör rätt, sätt genast igång att diskutera och organisera med respektive skärgårdsmottagning och ordna med möjlighet för alla som behöver testa sig i varje skärgårdskommun.

Framtids- och budgetseminarium i Kumlinge

I veckan hölls del två av Framtids- och budgetseminarium inför Kumlinge kommuns budget. Jag och Marie Prokupek hade tidigare samlar några intresserade invånare för samtal om brainstorming kring möjligheter och åtgärder och utifrån det och mina egna tankar hade jag förberett ett inlägg som pekade ut 7 områden som jag menar behöver utvecklas och förändras. 

Jag menar att man inte kan spara sig ur en kris att man måste satsa för att bli rationellare och hållbarare och skapa en plats där folk vill och kan bo en plats med likvärdig servicer som resten av Åland. Det flesta förslagen medför relativt små kostnader och ska ses som investeringar för framtiden. De som kostar mer som förstärkning av personal är områden som riskerar att bli betydligt dyrare framöver om inget görs idag. Men åtgärderna kräver en arbetsinsats både från politiker och tjänstemän.

 Förslag inför budget seminariet 2021 

7 områden

Målet: att skapa en attraktiv kommun, ett levande samhälle, en god plats att bo på. De kräver att vi  kan upprätthålla en god service och att utveckla kommunen med många åtgärder på olika nivåer. 

1. Arbetsmiljö - förbättra arbetsvillkoren öka arbetstiden bland de deltidsanställda ledande tjänstemännen och gör en översyn av arbetsfördelningen
För att upprätthålla service och att inte riskera att kommunen står med att flera av att de ledande personerna i kommunens verksamheter blir utbrända eller på annat sätt tar skada eller väljer att sluta måste detta genomlysas och förstärkas.

2. Förvaltningsreform 
Målet är att på ett bättre sätt använda invånarnas energi, engagemang och kunskap. Byråkratin och dent formella demokratiska processen gynnar de rationella och är viktig, men kommunen måste få in det kreativa, det behövs också. De formella mötena måste minskas i antal och mötena måste i högre grad fokusera på helheten och inte små detaljer. 
Lägg ned Näringslivsnämnden och Äldreomsorgsnämnden och skapa en Framtidsnämnd som handhar Bildningsnämndens frågor och de direkta frågorna kring näringslivsutveckling. Äldreomsorgen läggs direkt hos styrelsen och en del av det som Näringslivsnämnden idag gör som marknadsföring hamnar hos styrelsen och andra delar, som städdagar, hamnar hos tekniska nämnden. För utvecklingsarbeten tillsätts kommittéer och arbetgrupper. En viktig grupp är en Bobarhetsgrupp som tar fast på den modell som Kökar jobbat med utveckling anpassat till öförhållanden.

3. Inflyttning - Kumlinge en trygg plats i en otrygg värld. 
Kumlinge har ett fantastisk mörker med en otrolig stjärnhimmel utan en massa ljusföroreningar och vi har en mångfald av små hållbara lösningar redan idag. Kumlinge ska fortsättningsvis försöka övertyga landskapsregeringen om att bli en pilotkommun för att genom planeringsverktyget möjliggöra för sommargästers deltidsboende från hela världen.
Kumlinge behöver fortsättningsvis utveckla integrationsarbete så att folk snabbt integrerar och de inflyttades kompetens tas tillvara. Det måste finnas pengar i budget för Mötesplatser arrangerad av kommunen själv eller föreningslivet för tillfällen där invånarna kan mötas i gemensamma aktiviteter och samtal. Att ta emot flyktingar är både en humaninsats, men också en möjlighet för oss som redan bor här att lära nytt. Det är dessutom en väg att få inflyttning där finska staten betalar omkostnaderna och även skapar en del arbetstillfällen för folk som redan bor här. Kumlinge kommun ska anhålla om att ta emot 2 flyktingfamiljer. För att Kumlinge kommun ska vara attraktiv för barn och ungdomar krävs att också resurser till barn- och ungdomsverksamhet finns, idag är det området alltför svagt finansierat. 

4. Digitaltlyft
Kommunen ska ta vara på gamla traditioner och naturen och samtidigt ligga i framkant både på politisk- och förvaltningsnivå. Verksamheten bör på olika områden genom digialisering moderniseras, allt från moderna system för att underlätta möten och tillgång till dokument till arkivering, till vid behov högklassiga online möten. Kommunen kan söka medel och möjigheter för det genom ett Inter reg projekt. Genom ett sådant treårigt projekt skulle kommunen tillsammans med ett par andra kommuner kunna få möjlighet att med hjälp av proffs ta fram planer, program och utrustning, hitta rätt nivåer, få tillgång till pedagogisk personal som kan lära oss på plats och sen dessutom synas som en modern kommun.

5. Profilera Kumlinge på småskalig vindkraft
I kommunen finns flera kunniga och intresserade av småskalig vindkraft. Genom ett projekt kan kommunen bygga en ny profilering för kommunen. Den ska bygga på vår gamla historia med de små vindmöllorna till idag små t ex vertikalaxladeverk. Kommunen ska arbeta för att bli ett testområde för nya lösningar av små vindkraftverk.

6. Image och synlighet
Kommunen måste aktivt jobba med att det i kommunen finns ett fokus på möjligheter och att vi jobbar med att synliggöra den mångfald som finns och alla goda exempel.
Mitt förslag är att en ny hemsida skapas och att en strategi för sociala medier tas fram.
Ett nytt koncept för Kumlinge Nytt tas fram och informationsbladet digitaliseras och att det utöver vanlig information blir ett redskap i att synliggöra personer och företag i kommunen. Detta för att vi som bor här ska lära känna varandra och få en bättre förståelse för våra grannar och inte minst underlätta nätverkande.

7. Skolan profileras på ekologi och hållbarhet
Något som ska genomsyra verksamheten som att man t ex köper åländska råvaror till maten, och att det synliggörs, och att man har ett vindkraftverk på skolgården, att man kan odla på skolgården ,kanske tillsammans med en grupp vuxna boende i Småtalls och att man har profilämnen på temat.

Man kan inte kan spara sig ur en kris, man måste satsa - det som lyfts fram här medför i de flesta fall relativt små kostnader och ska ses som investeringar för framtiden, men kräver en arbetsinsats både från politiker och tjänstemän.

1:a maj 2021

Idag firar vi första maj även i är pga Corona blev firandet digitalt. Jag hade förmånen att få hålla ett tal och valde då prata om ett av mina käraste ämnen Hur ska skärgården utvecklas. 

1:a maj firare!

jag står här i egenskap av politiskt aktiv skärgårdsbo något som jag varit i över 30 år.

Jag menar att skärgårdens politiska och administrativa organsiation måste omstruktureras. Vi är för få, dagens kommunal krav och administration behöver mer kompetens och samordnade resurser. Den demokratiska strukturen behöver också en förändring för att bättre ta vara på människors engagemang. 

Vi har länge lokalt nästintill trollat för att få de att gå ihop, de bygger på extrem sparsamhet och en låg anspråksnivå.

Jag tillhör dem som tror på en gemensam administrativ och politisk enhet så att vi som bor i skärgården och har en relativt gemensam verklighet ska kunna driva våra frågor tillsammans och bli tillräckligt starka för att kunna ligga i framkant vad det gäller utveckling och klara att ge vår invånare jämlik service med övriga Åland. 

Idag har vi inte kapacitet för det. 

Problemet är att det finns ett stort motstånd och en tveksamhet från många av mina skärgårdsfullmäktige kollegor. Däremot upplever jag att motståndet inte alls lika stort från vanliga medborgare och då speciellt de lite yngre. 

De Corona borde lärt oss är att dagens digitala teknik ger fantastiska möjligheter till att jobba tillsammans, även om man sitter på fysiskt olika ställen.

Jag är mycket sorgsen över att nuvarande regering sköt kommunreformen i sank och lämnade skärgården åt sitt öde. För även om man kan hoppas att de skjuter till stöd för de mesta akuta, så räcker det inte för att säkra, utveckla och rusta skärgården för framtiden.

Jag menar att en gemensam kommun ger skärgården en helt annan position och politisk styrka. Även om de fortsättningsvis kommer att vara en utsatt region med geografiska hinder och utifrån de behöva ett annat stöd än resten av Åland.

Menar man allvar med att ”hela Åland ska leva” måste något göras nu!
Starta genast med strukturomvandlingar och förnyelse för skärgårdens bästa.

Glad 1:a maj!

Här en länk till Ålands socialdemokraters firande mitt tal ca 24 minuter in i filmen. 

#Vi har fått nog

Efter den senaste tidens händelser med den tidigare Justitiekanslern och justitierådet i Högsta domstolen Göran Lambertz och juriststudenten kokar det bland kvinnor i Sverige och de spiller förstås över till oss på Åland. 

"Han heter Göran Lambertz och har varit med och format Sveriges rättssystem. Hon är juriststudent. Han har i en prejudicerande våldtäktsdom från 2010 framhållit att det kan finnas en ”frestelse” för skadestånd när kvinnor anmäler våldtäkter. Han säger i en direktsändning att det kanske är pengar hon är ute efter. Han motanmäler henne för våldtäkt, som en ”symbolisk handling. Hon säger att hon har vaknat av att mannen som haft en papparoll i hennes liv har sex med henne. Hon är kvinna. Hon är långt ifrån ensam." skriver Irena Pozar i Expressen 

"Under hela processen låter han oss veta att hon drack alkohol, var i huset frivilligt och blivit utsatt tidigare. Kort sagt, han utmålar offret som en ”dålig kvinna” för att sedan erkänna skuld över att han svikit sin fru. På så vis bekräftar han ännu en seglivad myt. Den om att det finns två typer av kvinnor Horan eller Madonnan, båda med uppgift att tillfredsställa mannens olika behov." skriver Veronica Palm i Dagens Arena.

Detta har hänt: Kvinnan har tvingats flytta till skyddat boende. Lambertz håller presskonferens i sin trädgård och ska nu: Stämma staten och har lämnat in en anmälan mot kvinnan om falsk tillvitelse, vilket innebär att staten får lägga resurser på att utreda en onödig anmälan. Bara dom två vet vad som hände den där julnatten. Enligt Lambertz menar att han tog han hand om en trettio år yngre kvinna som hade det svårt, de drack alkohol och hon blev full och sedan hade de sex. Hon har vid ett enda tillfälle uttalat sig och då utan namn och bild. Hon säger att hon litade på honom, blev full, somnade och vaknade av att han hade sex med henne. Två olika versioner. I sms från dagen efter skriver han till henne att han känner sig som en ”idiot” och förbannar sig själv för att han ”inte kunde låta bli dig”. De tycks inte räcka för få till stånd en rättegång!!! I min värld borde de prövas. I min värld så är han i en överordnad position, de borde räcka för en prövning! I min värld borde han haft så mycket kunskap och erfarenhet så han förstått att man säkrar samtycke, men han tycks bygga sin förståelse på gamla patriarkala värderingar och har bara sett sina egna behova och rättigheter.

Mörkertalet för sexuella övergrepp är stort, de vet vi inte minst efter #metoo. Vi vet hur svårt det är när ord står emot ord och hur starka de patriarkala strukturerna och förståelserna är. Det är någonting som har gått fel i samhället när en kvinnas berättelse inte blir trodd, en kvinna inte vågar anmäla ett sexuellt övergrepp eller en kvinna utsätts för misstroende när hon anmäler ett brott. De tycks upprepas sig även om man har en samtyckeslag, vilket vi förhoppningsvis snart har även har i Finland, men de här fallet visar att lagen inte är tillräckligt. Det offentliga fortsätter visa att patriarkatet är starkare än lagen.

Om samhället inte misstrott kvinnor så hade mörkertalet förmodligen varit lägre. Lambertz försvarsadvokat sa ”Jag kan konstatera att den här personen varit involverad som målsägare i tre liknande fall på fyra år. Det är anmärkningsvärt”. För mig handlar de inte om att ta ställning i fallet utan det handlar om att inte ta ställning mot kvinnor som vågar anmäla. 

Nu startas en kampanj med målet att om igen synliggöra detta problem, målet är att en kvinnas polisanmälningar aldrig ska tas som ”anmärkningsvärt” utan modigt. De formuleringar och argument som används i medierna just nu för att urholka ett potentiellt brottsoffers trovärdighet är farligt. Det skrämmer offer för sexualbrott att anmäla. För enligt de resonemang som förs kan man tydligen bara anmäla en gång - blir det fler urholkas trovärdigheten hos anmälaren. 
Att siffror synliggörs är viktigt. Det är därför kampanjen startar

Till alla er som blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Du har rätt att polisanmäla varenda person. Vi är många i mörkertalet och låt det ändra från att det är anmärkningsvärt att vi polisanmäler också många gånger till att de är modigt att anmäla alla gånger man utsatts.

Vilka är dina siffror? Hur många skulle du behövt polisanmäla för sexuellt brottsliga handlingar genom livet? 
#minsiffra 5 / 0 / 0. Lägger jag till de våldtäkter som jag inte själv varit utsatt för men borde anmält är de 3 till.

Jag skäms men är samtidigt ödmjuk och förlåtande och har förståelse för att jag handlat precis som de flesta andra gjort under min livstid. Man har inte velat utsätta sig för de man tvingas gå igenom när man anmält någon för ett sexualbrott och då speciellt någon man känner eller någon som har en överordnad position i samhället.

Vi gör detta i solidaritet, för att visa på mörkertalen, tystnadskulturen och rättsosäkerheten.
1. Hur många män du skulle eller hade velat eller i efterhand förstod att hade kunnat anmäla för trakasserier eller övergrepp men inte gjorde. 
2. Hur många gånger du faktiskt gjorde det. 
3. Det ev antal som någon blev dömd eller en åtgärd skedde.
Kom med lägg ut dina siffror i sociala medier! Med valfri bild och ev ytterligare text. Var aktsam om dig själv. 

#viharfåttnog #minsiffra