Jag heter Mia Hanström är konsult
i ungdoms- och jämställdhetsarbete, politiker, engagerade föreningsmänniska bor
på Kumlinge sedan 25 år. Jag har arbetat med ungdomsarbete i hela mitt liv, som
fritids och ungdomsledare och föreståndare på fritidsgård och parklek, jag har
arbetat som fältarbetare med social uppsökande arbete och de sista 25 åren har
jag arbetat som konsult där ett av mina uppdrag varit att stödja och utveckla
fritidsverksamheten i den åländska skärgården genom föreningen SKUNK
Skärgårdsungdomarnas intresse organisation, ett annat uppdrag jag har är att handleda
fortbilda olika ungdomsarbetare i regionen.
Hur vi ska behålla ungdomen var
den rubrik jag fick från arrangören för festtalet här idag och ja den frågan
ställer sig idag de flest i glesbygden och den är en av vår tids stora
utmaningar?
Kom du
inte längre än såhär? Unga på landsbygden och i
skärgården får ofta höra att den plats där de bor, inte är en plats för en
person med ambitioner. Storstaden är normen, en norm som vuxit sig stor och
stark.
Men ett sådant samhälle är inte ett samhälle för mångfald, valfrihet eller
hållbarhet. Vi måste tillsammans med ungdomarna ta kamp och utmana storstads/centralortsnormen.
Normen
frodas och reproduceras genom media och samhällsetablerade attityder, vilket
sätter unga som väljer att bo i skärgården i en svår sits – de är misslyckade
om de stannar, men ses som svikare om de väljer att inte flytta tillbaka.
Jag menar att vi behöver
synliggöra normer och värderingar så att vi kan se när de styr allt från
privata val till politiska beslut och så att vi underlättar och skapar en grund
för att bryta mot dem. För att
skärgården ska kunna leva och blomstra behövs människor i alla åldrar.
Någonting sådant kommer inte ske ifall inte samhällets makthavare,
organisationer och invånare tillsammans arbetar med att förändra detta synsätt.
Som sagt att stanna kvar
likställs ofta med att sakna ambitioner och vuxna uppmanar unga att flytta, men är inte sena med att välkomna tillbaka
när de utbildat sig och skaffat barn. De ger dubbla signaler. Jag menar
att visst är det bra att unga åker till andra ställen, utbildar sig och skaffar
erfarenheter, ja vi ska uppmuntra dem att vara nyfikna och hungriga men de
viktigaste är att göra dem delaktiga här och nu och se dem som den resurs för
bygden de faktiskt är.
Vuxna som bor i skärgården och
politiker som tror på vikten av mångfald och möjligheten att bo i skärgården har
ett stort ansvar för att förändra attityden till unga och visa på att ett liv i
skärgården kan vara hållbart, kreativt och innehålla framtidsmöjligheter -
precis som ett liv i staden.
Om unga
ska stanna kvar ja, jag vill bredda det till att unga ska vilja bo i skärgården,
måste vi minska möjlighetsgapet mellan centralort och skärgård, men vi måst också
ändra synen på unga överlag, de ska jag återkomma till.
Vi kan
inte ha ett samhälle där så gott som
alla funktioner och strukturer utformats utifrån storstadsnormen och det handlar
inte om att vara snäll mot skärgårdsbor. Min övertygelse är att samhällen måste
ta vara på mångfalden på alla plan, mångfalden av människor och mångfalden av naturen
och mångfalden att alla inte bor på samma plats.
En viktig del i det är att hela
tiden förbättra möjligheten för unga att organisera sig på landsbygden, i
skärgården och i staden. Det är viktigt på alla ställen så att de kan samarbeta
med varandra. Ett av mina uppdrag är SKUNK och de jag ser att den lilla
organisationen förmår att göra imponerar och ger en hopp om att förändring är
möjlig, men vi måste få till en förändrad attityd till skärgården och sluta
använda storstaden som måttstock för vad som är ett önskvärt liv.
Fortsätter vi att utforma system
och strukturer med staden som norm osynliggörs de värden som gör att människor
väljer att bo i skärgården.
Jag menar att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på storstaden inte är
hållbar. En fungerande skärgård kräver en levande stad, en levande landsbygd
och en levande skärgård - med lika villkor för olika förutsättningar.
Den svenska Framtidskommissionen
har samlat 500 texter från hela Sverige och Ungdomarnas budskap är tydligt.
Många vill gärna stanna – eller flytta hem för att ge sina barn en trygg
uppväxt och det är precis de jag också möter i mitt arbete med ungdomarna i den
åländska skärgården. Det är bra, men jag tror att vi tänker fel om vi bara
tänker på att behålla ungdomen. Vi behöver alla de ungdomar som växer upp här
oavsett om det de stannar, kommer tillbaks eller flyttar iväg. Alla är viktiga
resurser och kan skapa bra kontaktnät och vara goda ambassadörer för
skärgården. Vi behöver dem alla, men vi behöver också de som aktivt väljer att
flytta till vår fantastiska skärgårdsmiljö de som har fina upplevelser av
skärgården under sin uppväxt och sen väljer att flytta hit. De kan vara turister,
sommarboende, vänner, volontärer, friluftsmänniskor ja alla de som har fått
förmånen av att vara här under någon tid.
Ingen av dessa har nytta av vuxna
som givit upp eller tappat hoppet om framtiden. De behöver se vuxna som lyfter
fram värdet i att få vara, vistas och leva i denna fantastiska miljö, inte höra
ett ständigt prat om att de var bättre förr, att de där andra inte fattar eller
att inflyttade har tokiga idéer vilket de i och för sig säkert har ibland. Med
det är de tokiga idéerna som ibland kan bli de mest framgångsrika.
Och tyvärr de finns inget quick
fix, men de finns både forskning och erfarenheter att ta del av och bygga
strategier ifrån vi behöver jobba på flera nivåer.
Jag menar att en av de viktigaste
sakerna vi kan göra är att skapa goda förutsättningar för unga att växa upp och
vistas här. Vuxenvärlden måste sluta att se
på unga som tomma boxar som ska fyllas med kunskap, för att sen vara aktiva
medborgare och ta sitt ansvar eller grupper som ska sysselsättas. Det gäller
skolan, de gäller föräldrar, de gäller föreningslivet ja hela samhället i
stort.
De är tufft att vara unga idag.
Unga får budskap att de ska förverkliga sig själva, allt är möjligt, de ska
vara lyckade och lyckliga på alla plan, de ger en hård press och alldeles för
många mår fysiskt och psykiskt dåligt också våra skärgårdsunga drabbas av detta.
De här måste vi ta på allvar och jag menar att nyckelord som: involvera, demokratiarbete, entreprenörskap,
företagsamhet, kreativitet, delaktighet, ansvarskänsla, samarbete och nyfikenhet.
Är en bra utgångspunkt.
Grunden för detta är att ta
tillvara de ungas egen kraft, positiva egenskaper och talanger. Hela vårt
förhållningssätt måste bygga på att vuxna ser ungas möjligheter och förmågor
att vara delaktig, engagerade, att ta ansvar och fatta egna beslut. Behandlar
vi dem som att de står på tillväxt, inte kan ta ansvar jag då agerar de utifrån
de.
Vuxna behöver se unga som
fullvärdiga medborgare, ta deras engagemang, energi och vilja på allvar och se
till att det finns resurser i form av ”coachande vägledning” en resurs som har
i uppdrag att samtala med unga om livets olika frågor, ge stöd, vägledning och
råd kring problem och möjligheter och organisering.
Samhället har ett ansvar för att
det skapas miljöer där vuxna och unga möts såväl som unga möter andra unga. Det
kan göras i kommunalregi, det kan göras i föreningsregi och de kan göras med
utgångpunkt ifrån olika verksamhetsidéer. De ska vara trygga mötesplatser
för unga, då menar jag inte hus utan tillfällen med struktur och ordning.
Platser där drömmar och idéer kan
förverkligas och där intressen och talanger upptäcks, utövas och utvecklas, där
bemötande främjar både psykisk och fysisk hälsa, där man bli sedd för sina
möjligheter, där man ska kunna träffa nya och gamla vänner, där man får delaktighet
och demokratiträning, inte sysselsättning eller risk för mobbning eller
kränkningar, vilket de ofta blir om ger lokaler att vara i och anställer
outbildad personal. Det ska vara en verksamhet där man får chans att utveckla
social kompetens, höra till, behövas, lära sig demokratiska spelregler och man
kan utforma och påverka verksamheten tillsammans.
Det här gäller skolan, dagis,
fritidsverksamhet och föreningsverksamhet.
Det är inne att säga att ungdomar
ska vara delaktiga, men delaktighet är en utmaning och inte lätt. Vi möter
ungdomar med helt olika förutsättningar, någon är inte van vid att bli tagen på
allvar, någon annan har stor kompetens att organisera och ta ansvar. Det räcker
t ex inte med att de får vara med i en föreningsstyrelse, att vi har elevråd
eller att vi inför rösträtt för 16 åringar.
Demokratiarbete är långsiktigt och
kräver att man skapar former och struktur som gynnar delaktighet där man
förstår hur man kan påverka och använda sig av de demokratiska vägarna. Det är
viktigt att komma ihåg att en eller ett par unga inte är representativa för
alla unga och det är inte alls säkert att de vet bättre vad andra unga tycker,
tänker eller vill, dom är precis som alla vi andra. Det är också viktigt att
när man drar med unga i olika sammanhang i en styrelse eller arbetsgrupp att
man ser över hur man jobbar så att de blir intressant för dem. Det brukar gynna
även oss äldre såvida vi inte är utefter att behålla hela makten, de är lätt
köra över och göra det hela ointressant. Ibland medvetet ibland omedvetet. Här
är kommunikation grunden.
Ger vi dem inte utrymme att verka
på konstruktiva arenor så tar det lätt del av andra, att köra bil eller dricka
alkohol innan man är 18 år. De vi vet är att unga precis som alla andra vill vara
delaktiga, vill ha vänner, vill känna samhörighet.
Nu har jag talat om samhället
normer kring var vi väljer att bo,
synen på ungdomar och
om delaktighet och demokrati,
de finns några fler nyckelord som
jag ser som viktiga; entreprenörskap, företagsamhet, kreativitet och
nyfikenhet.
Samhället i stort behöver
företagsamma människor och entreprenörer och skärgården speciellt då vi har
väldigt får färdiga arbetsplatser.
Det betyder att unga behöver
komma i sammanhang där de kan utveckla sina idéer, inspireras och ges utrymmen
för att träna allt; från att arrangera saker till att driva en egen fråga,
rörelse eller ett företag. Grunden är att inspirera dem till att vilja vara med
och skapa och utveckla och inte minst att vara nyfikna på nya människor, erfarenheter
och saker. Att de under uppväxten får erfarenheter av det är kul.
Det handlar om att vi i skolan
och på fritiden ska inspirera till en attityd till livet, både för att kunna
möta den framtida arbetsmarknaden och för att de ska startas nya företag. Det
handlar om att uppmuntra utvecklandet och användandet av entreprenör egenskaper
såsom: kreativitet, ansvarskänsla och nyfikenhet och att ge kunskap om hur man
startar och driver företag så att den idén finns även hos dem som inte kommer
från en familj där den traditionen inte finns. Rent praktiskt kan de handla om att ”Man får tänka själv, man arbetar i
processer, man lär sig argumentera, tränar sig att organisera, planera, ringa,
fixa och boka…”
De unga som växer upp här behöver
på olika sätt få tillgång till nätverk, internationella erfarenheter och
kontakter. Vi måste vara inbjudande skapa förutsättningar för unga från andra
ställen att uppleva vår fantastiska miljö. Ett sätt är förstås att aktivt bjuda
in vänner till våra egna unga, men de handlar lika mycket om att skapa mötesplatser
för sommargäster, turister och invånare att lära känna varandra och komma i
samspråk. Allt från traditionella brännbollsturneringar och kulturfester till
mer nyskapande samtalsinriktade aktiviteter.
Vi behöver också mer aktivt se
till att våra öar kommer med i olika former av samarbetsprojekt så att vi
hjälper våra unga att bygga nätverk och att andra unga får chansen att besöka
oss. Vi behöver fler som tar emot volontärer genom olika plattformar som
wwoofing (World wide opportunities on
organic farms), workaway (kulturutbyte genom delaktighet) där människor
kommer och hjälper till mot att de får mat och husrum.
Vi vuxna måste också själva vara
förebilder vad det gäller samarbete, vi måste samarbeta med de andra skärgårdskommunerna,
med resten av Åland jag med resten av världen.
Och underskatta inte turismen, från
undersökningar vet vi att ett eller flera turistmål man kan vara stolt över,
exempelvis en häftig byggnad, skulpturer, eller en park som man kan vara stolt
över är viktigt inte bara för vuxna utan också för unga.
Här vill jag lyfta fram SKUNK Skärgårdsungdomarnasintresse organisationhttp://skunk.ax/index.html som en förbild och jag hoppas att föreningen
fortsättningsvis får ett ordentligt stöd, för ungdomarna i styrelsen som är
mellan 14-22 år gör ett fantastiskt jobb.
De har massor av projekt på gång,
jag ska kort nämna tre av dem:
Ungdomscoachen, ett treårigt projekt infrastrukturellt
projekt med uppsökande
verksamhet i skärgårdens skolor där coachen har i uppdrag att skapa relationer
med ungdomarna och fånga upp såväl möjligheter som problem. Med målet att engagera
– inte aktivera ungdomar. Att vara spindeln i nätet som ser till att sammanföra
ungdomar över kommungränserna och vara en kontaktyta för andra föreningar när
de ska ut i skärgården så att deras besök kan bli mer effektiva och bättre. Att
starta, samordna och utveckla projekt inom t ex kultur, idrott och demokrati.
Projektet stöds ekonomiskt av Ålands Landskapsregering och de 6
skärgårdskommunerna.
RIBS
Rolling Images in Business startups, ett
treårigt Central Baltic projekt tillsammans med Estland, Pargas, Gotland och
Stockholm med fokus för projektet är entreprenörskap och kreativitet med film
och interaktiv media som redskap. Projektet finansieras genom EU och Landskapsregering.
EVS - european volontaire service, i slutet av juli
kommer en kille 23 årig från Ukraina och en tjej 21 årig från Frankrike för att
jobba tillsammans med SKUNK och ungdomarna i skärgården under 1 år. SKUNK
hoppas utöver resursen som de utgör att de också ska inspirera unga
skärgårdsbor att också ta chansen att vara volontärer i andra länder framöver.
Projektet stöds av CIMO undervisnings- och kulturministeriet i Finland och EU.
Avslutningsvis
Vill vi ha en levande skärgård,
nu och i framtiden, måste sluta fösa iväg den unga generationen härifrån genom
att vi omedvetet förmedlar att skärgården är en plats för de utan ambitioner
eller en döende plats. Vi behöver ett samhälle med en mångfald av människor och
levnadssätt därför glädjer det mig att både Brändö och Kumlinge kommun nu valt
att ta emot flyktingar, de är inte bara att skapa förutsättningar för några
utsatta människor, de kommer också berika våra samhällen.
Ska vi ha en levande skärgård
krävs det att människor är öppna för varandras val och drömmar. Därför måste vi
utmana storstadsnormen men samtidigt ta vara på de unga runt omkring oss här
och nu. Vi ska uppmuntra dem att ge sig ut i världen och skaffa erfarenheter
men inte omedvetet ge dem budskap att man är en looser om man väljer att stanna
och om de väljer att flytta iväg är de också viktiga för sin hembygd.
För att vara attraktiv för
unga krävs att vi bygger ett bra uppväxtklimat, där nyfikenhet, engagemang för
andra, solidaritet och tillåtande att pröva nytt ligger som grund.
Det kräver att vi skaffar
nätverk och bygger samarbeten.
Det
kräver att vi inte längre ser ungdomar som ”ofärdiga vuxna” som ska fyllas,
styrs och skyddas, utan fokus ska vara; personlig utveckling, delaktighet,
solidaritet med andra och lärande.
Det
kräver att vuxna ser ungdomar som medspelare och kompetenta medborgare.
Det
kräver att vi inte bara fokusera
på de unga som växer upp här utan att vi får många unga att ha visioner och
drömmar om flytta hit.
Det kräver att våra skolor ligger
i framkant vad det gäller ny teknik och entreprenöriella och demokratiska
förhållningsätt.
Det kräver att vi skapar fler
mötesplatser för ungdomar och då menar jag sammanhang inte hus.
Det kräver att vi tillsammans med
barn och ungdomar gör skärgården till möjligheternas samhälle. I mitt arbete
med unga blir jag om och om igen övertygad om att det är helt möjligt bara vi
samarbetare, är kreativa, nyfikna och nytänkande.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar