Kommunala budgetar så även våra Pafmedel är av tradition utformade för att i första hand stötta förenings- och tävlingsidrott det blir problematiskt ur ett jämlikhetsperspektiv visar det sig. Det passar tjejer och en rätt stor grupp killar i mindre grad vilket leder till att de idrottar mindre och får mindre del av samhällets satsningar på idrott. Eftersom idrottsföreningarna är tydligt mansdominerade så är det framförallt män i åldersgruppen upp till 20 år som får den största andelen föreningsstödet. Alltså män som grupp får mest stöd för sitt idrottande. Men det är inte så enkelt svenska Riksidrottsförbundet har identifierat att killar idrottar antingen väldigt mycket eller inte alls. Man menar att detta kan vara ett uttryck för de förväntningar om maskulinitet som finns på killar. Så det är en utmaning att skapa fomer för idrottande som gynnar också de killar som inte idrottar idag. Utifrån ett hälsoperspektiv är det väldigt viktigt. I en studie från Göteborg kom det fram att det var fler kvinnor än män som tränade hos privata aktörer, och då framförallt sådana som erbjuder gym och träningspass. Det betyder att kvinnor betalar för att idrotta på de sätt som de anser passa dem, medan stat och kommun subventionerar mäns idrottande i de former som skapats. Traditionell idrott skapades från början som en väg att dana män som man uttryckte det, man ansåg det tom skadligt för kvinnor att idrotta. Idag finns mycket kunskap och vi skulle kunna utveckla idrottandet till en mycket mer hälsofrämjande rörelser på lika villkor om vi vågade ifrågasätta gamla föreställningar och mönster och problematisera en del "heliga kor". Det finns idag redan framtagit en massor enkla åtgärder som kan vidtas, man kan t ex göra riktade bidrag för tjejidrott, man kan ge bidrag till föreningar som vill arrangera spontanidrott med inriktning på dem som inte annars idrottar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar