"Grabbigheten bygger på både gemenskap och uteslutning. Den används omedvetet eller medvetet för att stärka gemenskapen mellan pojkar och män. Grabbighet är ett förhållningssätt, en slags jargong som tar sig uttryck i kommentarer, språk, kroppsspråk och attityd. Grabbigheten är ett stärkande och vidmakthållande av manlig överordning. Den kan ses som en kostym som kan användas när den behövs. Inom grabbigheten är saker och företeelser viktiga, gemenskapen byggs kring saker eller görande. Saker som bilar, tjejer, skivor, aktier eller görande; fiske, supande, musicerande, mopedtrimmande. Grabbigheten är ett förhållningssätt som på olika sätt definierar och förminskar
tjejers livsutrymme. Grabbigheten kan kränka tjejer också när tjejer inte är närvarande. Genom t ex beskrivningar av tjejer som hon med stora bomberna eller den snygga häcken. Grabbigheten odlar attityder om tjejer och killar som upprätthåller ojämställdhet."
Den definitionen håller även idag, men idag skulle jag också läggar till att grabbighet inte alltid utövas av bara killar, men oftast är de i majoritet.
När jag funderar vidare så är det något som oftast uppkommer i grupper, enskilda killar eller män, med några undantag är inte grabbiga. Det är kloka och trevliga på tu man hand, men i grupp kan saker hända. Då kan grabbigheten ta plats, om inte annars så ofta i samband med alkohol intag. Grabbigheten tar sig ofta uttryck i att ta sig friheter eller göra saker på andras bekostnad, skämta, göra practical jokes eller allmänt störa andra. Det är svårt att kritisera grabbigheten för att då framstår man bara som tråkig och humorbefriad. Jag vet många män som allt oftare väljer bort sammanhang, då de inte känner sig bekväma med den grabbiga jargongen. Det är bra, men ännu bättre vore om de sa ifrån och ställde krav. Ingen mår egentligen bra av ett grabbigt klimat i längden.
2 kommentarer:
Vilken bra sammanfattning!
Vilken bra sammanfattning!
Skicka en kommentar