De ställs stora, ja kanske orimliga krav på kvinnor i offentligheten

Lagtinget på Åland har nyligen haft en jämställdhetsdebatt, det är bra. Jag hade inte tillfälle att lyssna på den men då lagtinget endast har 6 kvinnor av 30 ledamöter fick det mig att fundera och tänka på strukturer.

Bilden från www.lagtinget.ax

Maktintressen och manliga normer drabbar kvinnor på många sätt, ett är att kvinnor som kämpat sig till positioner i samhället riskerar att bli så kallade "gatekeepers", de får t ex en omedveten uppgift att se till att inga fler kvinnor kommer in eller att andra kvinnor angrips eller förminskas. Ett annat är att de i offentligheten ställs högre kräv på kvinnor än män och att de blir hårdare granskade än män. Om kvinnor gör fel så är de utöver en hårdare dom av sig själva och av omgivningen, också representanter för sitt kön och både sviker det och bekräftar att kvinnor inte passar in eller inte är kompetenta. 

Oavsett om de drabbas av detta så präglar det dem på olika sätt. Man blir som feminist sorgsen när man ser sina kvinnliga vänner och förebilder strida och såra varandra. Senast Lidija Praizovic som kritiserar Maria Sveland i DN, men de händer i många olika sammanhang. Å ena sidan kan jag tänka att det är klart att kvinnor ska kunna ha olika åsikter och slåss för dem. Å andra sidan blir jag att fundera på vad det är för maktmekanismer som slår till som gör att vi tycker att kvinnor ska vara lojala med varandra. Klart att jag kan se att kvinnor som grupp behöver vara lojala, men… Är det så att män i högre grad är lojala med andra män jämfört med kvinnor? 

En skitsnacksundersökning jag tagit del av visar att män och kvinnor snackar ungefär lika mycket skit. De som skiljer sig könsmässigt är att män snackar skit om män som det går dåligt för, kvinnor snackar skit om kvinnor som det går bra för. Vilket ju blir förödande för de kvinnor som kämpar på för maktpositioner och tar sig fram. Jag kan också se att det tar mycket hårdare på de flesta kvinnor, när de blir kritiserad av andra kvinnor jämfört med män. Kanske för att man upplever att det är värre, att man har ett förväntat lojalitetskrav, men kanske också för att kvinnor är skickligare på att såra sina systrar, att de har tränat ett flickmönster som gör att de med ett tonfall, en blick eller en min kan osynliggöra, förminska eller bestraffa den andra. 

Om man ingår i en underordnad grupp i samhället, vilket könsuppdelad statiskt visar med all tydlighet att kvinnor är, så innebär det att man medvetet eller omedvetet, oavsett om man brutit med de traditionella könsstrukturer och mönster eller inte, måste förhålla sig till det. Det innebär att vissa handlingsmönster och strategier ligger nära till hands att använda och vi gör det lätt.

Jag tror Lidija Praizovic I DN faller i den fällan när hon kritiserar Maria Sveland för att hon inte ger plats för kvinnor med andra ­värderingar än dem som frodas i den svenska vita medelklassen. Jag tänker att Lidija gör samma fel som när någon engagerar sig för t ex kvinnors situation i jordbruket, då dyker någon upp och anser att det är viktigare att engagera sig för t ex kvinnorna i Afghanistan. Varför ska inte Maria beskriva sin verklighet och de mönster hon ser? Det kan inte vara fel. Med det menar jag inte att solidaritet inte är väldigt viktigt eller att kvinnor som tillhör överordnade grupper har ett större ansvar än de som utsätts för andra diskrimineringar pga t ex klass, etnicitet eller sexuell läggning. 

Kvinnor som tar för sig blir på ett sätt ett hot mot andra kvinnor, vi ska alla vara på samma nivå, du ska inte tro att du är något. Den så kallade "osthyvelsprincipen" slår till och risken är stor att istället för att fokusera på män som många gånger har ett större handlingsutrymme så kritiserar man snabbt kvinnor för hur de borde vara eller göra. I det "hierarkiska" mönstret kan man också se att både män och kvinnor hyllar framgångsrika män.

Förändring kräver att kvinnor ständigt: 

• Jobbar med sina flickmönster; som att vara tillgänglig, behagfull och ta ansvar för att alla är glad och sams. 
• Klarar av att hantera att man uppfattas som besvärlig och aggressiv om man är tydlig och tar för sig. 
• Aktivt funderar över vilka strider och varför man ska ta dem, så att man inte ger sig på andra kvinnor i fula och onödiga spel. 
• Är beredda på att bemötas av någon härskarteknik som gör att man kan förminskas, förlöjligas och bestraffas.
• Kunna hantera att man möter män som ser en som objekt, (bland dem de sexfixerade männen).
• Kunna hantera möten med män som medvetet eller omedvetet anser att kvinnan är underordnad, vilket är ett mönster som ligger till grund för hot och våld mot kvinnor.
• Kunna hantera okända mäns kvinnohat via nätet eller andra kanaler.

De ställer stora krav på kvinnor som tar plats i offentligheten.

I morgon 8 råd för hur jag tror att vi kan få fler kvinnor i politiken.