Funderar då och då på det här med att vara politiker, speciellt de dagar då folk generaliserar om dem/oss som okunniga, onödiga och ibland rent onödiga, vilket tyvärr inte är så sällan. En bild som jag emellanåt tycker att media spär på genom sin drivkraft att spegla konflikter och få till säljande rubriker. På Åland där vi har en stor närdemokrati med många medborgare involverade i olika former av politiskt beslutsfattande kunde man tro att det fanns en förståelse och stolthet för alla som engagerar sig i politiken, men många av dem ser sig själv inte som politker utan man kan höra av någon som sitter i t ex en kommunalnämnd, att dom där politikerna i kommunen borde nog… Tyvärr har vi, liksom där det är långt avstånd till politiker ett relativt stort politikerförakt. Visst finns det tillfällen då även jag är fundersam över hur det går till i politiken och ibland när maktlystnad och viljan att vara i en maktsfär tar över är det ibland ett fullt spel och långt ifrån demokratiska spelregler.
Varför väljer man att på ett eller annat sätt vara politiker/ta politiska uppdrag för ett parti?
Alla som ger sig in i politiken har någon form av vilja att påverka, såvida de inte är tvingad till sina uppdrag. För en del maktlystnad en starkt bidragande kraft, men också att göra karriär och att ”bli något stort” kan attrahera. Den kraften uppmuntras och finns ju inom de flesta organisationer, inte minst i näringslivet eller kyrkan.
På Åland har jag svårt att tro att pengar är en drivkraft, den utsatthet och de stora jobb som är vardagen för politiker både i kommuner och i lagting motsvarar inte den ersättningen de flesta får. Är det pengar man är ute efter ska man nog lägga energin i näringslivet, politiken är en allt för vansklig och lågersatt branch.
Viljan att ta på sig politiska uppdrag är för de flesta en vilja att få saker uträttade.
För mig är en det en form av socialt engagemang och att få utlopp för en förändringsvilja, ja att få möjlighet att förbättra människors villkor och möjligheter, en vilja att förbättra systemet och att vara solidarisk med grupper som inte har samma förutsättningar som andra.
Att vara politiskt aktiva kräver idealitet och engagemang för samhällsfrågor. De flesta politiker skolas inom partiet och i den praktiska politiska dagsverksamheten och har många gånger en stor kompetens i att driva politiska frågor och verksamheter, de har en kompletterande kompetens till de tjänstemän som är specialister på området som de har i uppdrag att sköta.
Att ta ett politiskt uppdrag innebär att föra in ett brukarperspektiv direkt i ledningen av verksamheten. Något som jag ser som väldigt viktigt. Det gäller att ta vara på medborgarnas kritik och och idéer om vad som behövs i den gemensamma delen av samhället och sen prioritera och välja vilka frågar man ska driva, hur pengar och resurser ska fördelas. Det är ibland segt och innehåller rätt ofta kompromisser men det är jätte viktigt att vi medborgare engagerar oss och tar på oss olika former av politiska uppdrag. Men det gäller att vi tillsammans jobbar med klimatet och förutsättningarna i politiken så att både olika sorters människor och folk med olika erfarenheter trivs och ges utrymme och att vi har ett gott och respektfullt samarbete med tjänstemän och arbetande i verksamheterna, där behövs en ständig dialog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar