1:a maj

Den här dagen ska vi ingjuta kraft, lyfta fram sådant vi vill ändra på och det är också en högtidsdag. Många kan tycka att det är onödigt. Inget kommer gratis att vi har det så bra som vi har det idag beror på KAMP. Första maj är en dag för politisk mobilisering för arbetarrörelsen och svagare grupper och det finns gamla problem och nya att ta tag i.
Som skärgårdsbo är det ju trafiken, hälsovården och polisfrågan som är ständigt ett hot om försämring och som behöver förbättras.
Som kvinna är det orättvisor som handlar om mindre men viktiga frågor här hemma och stora orättvisor som drabbar systrarna i omvärlden.
Som ungdomsengagerad är det frågor om att unga ska tas på allvar och ge reella möjligheter till inflytande och ett bra liv.
Som miljöengagerad är det frågor om Östersjön, kärnkraften, växthuseffekten, koldioxidutsläppen…
Som människa är det att fattigdom både här hemma och i hela världen måste bekämpas och att främlingsrädsla, främlingsfientlighet och rasism måste bekämpas.
Ja det finns hur mycket som helst som vi människor måste engagera oss i och kämpa för och emot.

1:a maj tal i Mariehamn

Jag är nu på väg hem efter att ha medverkat i socialdemokraternas 1:a maj firande på torget i Mariehamn. Här kan du läsa mitt tal, övriga tal finns inom kort på Socialdemokraternas hemsida.

1:a maj firare, jag står här i egenskap av skärgårdsbo och engagerad i ungdomsfrågor. Det är två av de grupper som inte tas på allvar, och rätt ofta betraktas som tärande grupper och inte som de resurser de är.
Under den här regeringen med 2 skärgårdsbor som ministrar, en liberal som sitter på pengarna och centern på trafikfrågorna. Där vi har ett lagting där majoritetspartierna har 4 skärgårdsbor invalda, 6 med dem som nu är ministrar, borde centerns devis ”hela Ålands ska leva” kunnat förverkligas. Men man har för skärgårdens räkning fattat flera huvudlösa beslut, man har struntat i att göra långsiktiga strukturomvandlingar, och heller inte gjort konsekvensanalyser av de beslut man planerat att fatta och det går inte att skylla på krisen, flera av besluten har ytterst små effekter på budgeten i det stora hela, men är förödande för oss som bor i skärgården!
I regeringens handlingsprogram står: ”Landskapsregeringens mål är att ge goda förutsättningar för att de olika regionerna skall utvecklas och blomstra. Regionalpolitik innebär en fortsatt satsning på de olika regionerna med hänsyn till olika förutsättningar och behov. För de regioner som har de största svårigheterna krävs särskilda åtgärder. Landsbygden och skärgården skall utveckla sin dragningskraft som bosättnings- och företagsort med målsättningen att befolkningen och arbetsplatserna skall öka.”
Om detta förverkligas genom att inte göra något åt skärgårdspolisfrågan, försämrar hälsovårdarberedskapen och försämra trafiken så kan man undra om det är något man missförstått.
Vi som bor i skärgården lever fortfarande i ett vilda western område. Där folk inte anmäler brott för att de inte har förtroende för polisen, inte tror på rättsystemet eller tycker att det är ok att skapa egna lagar och spelregler då ingen kontroll eller anmälan sker. Enskilda poliser gör ett bra jobb men vi behöver verkligen en skärgårdspolis som jobbar långsiktigt och förebyggande.
Lös skärgårdspolisfrågan nu, vi har väntat i många år och det finns goda förslag på samarbeten och lösningar på detta.

En viktig trygghetsaspekt för alla skärgårdsbor är hälsovårdarberedskapen den var dålig innan men är nu ännu sämre. Att inte ha hälsovårdarberedskap i den egna kommunen med hälsovårdare som känner de boende är varken kostnadseffektivt i längden eller rättvist. Man kan delvis jämföra det med en stängning av akuten i Mariehamn kvälls- och nattetid och att ÅHS avtalar med Norrtälje att ta emot akuta patienter och ge råd per telefon. Det skulle aldrig accepteras på fasta Åland.
Vi har fantastiska, kunniga hälsovårdare i skärgården. Dagens system med den minskade beredskapen bygger på en outtalad förväntning att hälsovårdarna ska ställa upp på sin fritid. För att hon (för det är alltid en hon) inte skulle svara i telefon om någon ringer och ber om hjälp när ens barn eller dem gamla mamman fått något akut problem är osannolikt.
Idag är det så gott som omöjligt att få träffa doktorn i sin hemkommun om du inte är barn eller åldring. Utan det är en hel dagsresa till fasta Åland på cirka 12 timmar för att få träffa en allmän läkare, kanske i 5 minuter för att få en remiss som oftast kräver att du avsätter ytterligare en hel dag för att träffa specialisten, för att i värsta fall avsätta ytterligare en hel dag för en undersökning. De är inte kostnads effektivt för ett samhälle. Idag finns nya moderna tillgängliga lösningar med internet och datakommunikation. Vi skulle kunna träffa läkare via nätet och bara undantagsvis behöva göra resan till Godby eller Mariehamn. Varför tar man inte vara på de möjligheterna, det skulle vara en inbesparing på många plan.
ÅHS, med ett gammalt hierarkiskt beslutssystem, tycks stoppa nya modeller för ansvar och styrning. Hälsovården har inte utvecklats och nu i spartider skär man i budget med osthyvel istället för att göra strukturomvandlingar. Man fortsätter att bygga vidare på ett gammalmodigt system som kostar orimligt mycket. Vi skärgårdsbor får betala med vår säkerhet.
Omorganisera omedelbart ÅHS och delegera mer makt till hälsovårdarna som kan verksamheten och har den direkta kontakten med oss patienter och inför genast hälsovårdarberedskap i skärgårdskommunerna!

Om polis och hälsovård är två viktiga delar i vår vardag så är trafiken en tredje grundsten för möjligheten att bo i skärgården. Det är en livlina. Den har blivit bräckligare nu än vad den varit på många år. Inget helhetsgrepp har tagits utifrån behov, resurser, tillgänglighet och befintligt tonnage. Regeringspartierna har suttit på makten över trafiken i mängder av år. Ingen miljömedveten och boende- eller besökar-vänlig strategi för framtiden har arbetats fram och sjösatts, utan man har likt de tre aporna som varken ser, hör eller formulerar sig, kört på i gamla spår och när det som nu, blivit sämre tider få vi skärgårdsbor betala priset.
Att den nuvarande trafikstrukturen inte kommer att fungera i längden oavsett kris eller inte förstår ju vem som helst. Oljan blir bara dyrare, personalen lika så. Jag tror inte på tunnel och jag tror inte på mer biltrafik genom skärgården.
Jag tror på uppdelning av persontrafiken och varu- och fordonstransporter. Jag tror på bilpooler och skjutspooler. Jag tror på utvecklad, skräddarsydd och moderniserad kollektivtrafik på öarna. Jag tror inte att bolagiseringen av den redan befintliga strukturen är lösningen, möjligen en dellösning och jag tror definitivt inte på konkurrens utsättning av en verksamhet som inte har möjlighet till konkurrens.
Jag ser också fram emot den dagen när vi får turlistor i tid, som bär flera år, som är ändamålsenliga och som dessutom går att läsa och begripa. Idag kan inte ens vi som själva bor här begripa dem. Jag ser ofta framför mig en revy med en sketch med den stackars turisten som ska försöka ta sig med kollektivtrafik från Mariehamn ut i skärgården och tillbaks. Idag när man med SL:s resplanerare på nätet i sin mobiltelefon kan hitta från Norrtälje till Nynäshamn med mängder av byten så är det så gott som omöjligt att förstå hur man ska ta sig fram i och till den åländska skärgården. De är destruktivt och sorgligt.
Dagens turlista undrar man vem den är gjord för; för mig idag som bor i Norra skärgården innebar det att jag först kunde vara i Mariehamn kl. 12, om jag inte åkt i gårkväll vid 21. De gick ju bra idag men om jag skulle handla fanns det inte mycket tid att spela på, om jag dessutom valt gå och lyssna på Pe Gess skivrelease i kväll kunde jag tidgast fara hem 5.30 från Hummelvik i morgon bitti.
Börja genast arbeta fram en långsiktiga miljömedveten skärgårdstrafik och sluta med kortsiktiga oförankrade och korkade beslut som omöjliggör planering för oss som bor i skärgården. Gör om turlistorna och ordna med en reseplanerar på nätet.

Här kommer vi in på den andra gruppen som upplever att man verkligen inte tar på allvar. Tänk att en grupp ungdomar tillsammans med Högskolan på Åland och IAMSR vid Åbo akademi tagit fram en skjutsservice för webben och för mobilen, ett bra och miljövänligt komplement till den glesa kollektivtrafiken, ett sätt att underlätta resandet. Skjutsservicen var tänkt att kunna användas för färjtrafikanter som inte är bilburna. En modell som dessutom skulle kunna utvecklas och vara användbar även för landsbygden. Det är nu drygt 2 år sedan de presenterades för de två ministrar som var ansvarig för trafiken respektive ungdomsfrågor. Efter presentationen skickades en anhållan in till Landskapsregeringen då ungdomarna behövde stöd för att marknadsföra, driva och förbättra modellen. Inget svar eller livstecken har ännu kommit från Landskapregeringen.
Förslaget tycks, som med flera andra, ha grävts ned eller administrerats bort. Trots att det i Landskapsregeringens handlingsplan står: ”Landskapsregeringen vill ge ungdomar reella möjligheter till påverkan och delaktighet och anser att ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas tillvara som en samhällsresurs”.
Ungdomar har de senaste åren försökt komma med olika förslag till demokratistärkande projekt som Husbilen den mobila mötesplatsen, Ungdomslots för skärgården, Ungdomslots för lansbyggd och skärgård men fått avslag för alla dessa projektet. Resultatet av de olika förslagen blev dock som för den lille skräddaren en tummetott, ett projekt utan långsiktighet. Varför dög inte ungdomarnas egna förslag. Man förundras!
Ungdomar har också kommit med ett förslag om att stärka elevrådsarbetet, det avslogs också. Detta trots att det i regeringens egna handlingsprogram står: ”Landskapsregeringen ser elevrådsverksamheten som en viktig plattform för demokratiskt utvecklingsarbete och delaktighet. Elevrådens roll kan stärkas genom utbildning riktad till elevrådsmedlemmar och skolledning.” Varför avslår man då och hänvisar till kommunerna när unga har förslag och idéer och om de var fel på fem varför gör man inget själv?
Jag tror att de handlar om att man ser på ungdomar som en grupp som står på tillväxt, inga påverkansarenor är eller ska vara öppna för dem. Vuxenvärlden fortsätter oförtrutet att tro att håller man dem bara sysselsatta så räcker det och förundras samtidigt över oroande hälsostatiskt, och ungas supande och drogande. Men om det är den enda vuxenarenan som är åtkomlig för ungdomar är det inte så konstigt att många unga tar den i anspråk.
Jag som har haft förmånen att arbeta tillsammans med unga människor hela mitt yrkesverksamma liv, vet att ungdomar som får chansen och får stöd är en oerhörd resurs och inspiration i att utveckla verksamheter och idéer. Resurser som idag slösas bort eftersom ungdomar inte tas i anspråk.
Vi behöver en ungdomspolitik som tar ungdomar på allvar, visst är de framtiden men de är i högst grad NU!

Unga kan och vill vara aktiva samhällsmedborgare, men när inte kommuner och landskapsregering förstår att det är stödfunktioner som behövs, inte aktivitetsfixare och sysselsättare, ja då blir det ingen skillnad oavsett vad som står i fina program.

Avslutningsvis vill jag säga:
Förverkliga ”hela Åland ska leva”, sluta säga en sak och göra något annat. Gör skärgårdskonsekvensbeskrivningar på alla beslut och starta genast med strukturomvandlingar och förnyelse.
Skapa förutsättningar för alla åländska ungdomar att vara aktiva medborgare, både de som är vana att bli tagna på allvar och de som aldrig blir lyssnade på och därför heller inget säger!
Med små resurser och långsiktiga strategier och framförallt en aktiv vilja kan Åland ta vara på en stor resurs i samhällsbygget och möjliggöra för folk att bo där de vill.

Glad 1:a maj på er!

1:a maj tal

Kunde inte vara på någon ort där man går ut på gator och torg och firar 1:a maj, men var ute i solen och klurade på ett 1:a maj tal. Här kommer det!:
Den socialdemokratiska vägen med kapitalism, socialistiska värderingar och demokrati som strävan tycks vara den modell som fungerar bäst, dess blandekonomi är ett bevis på att det fungerar ganska bra, och de nordiska samhällena har ett välstånd och är konkurrenskraftiga, även om den har problem och baksidor och kräver ett ständigt bevakande av mänskliga rättigheter, miljön, djurens rättigheter och en hel del andra aspekter. Dagens skolor ger utrymme för förtryck, mobbning och tappad lust att lära, och borde tillhöra en förgången tid. Vi behövs det skolor som inte grundar sig på korvstoppningsmetoden, vuxnas makt över barn och ungdomar, auktoritär disciplin och sortering av bra och dåliga, praktiska och teoretiska människor. Vi behöver och måste skapa skolor som väcker lusten att lära sig och att utvecklas, och som tränar unga att förstå mänskliga rättigheter och demokratins möjligheter. I kristider behövs utbildning som en viktig åtgärd, jag blir upprörd när jag hör att Ålands landskapsregering föreslår åtgärder som att lägga ned lärcentret Navigare, när kommuner ifrågasätter Medisverksamhet och bildningsförbunden har så litet stöd av regeringen. Det behövs en mångfald av vuxenutbildning och folkbildning. De som kallas ett livslångt lärande och folkbildning som inte är bara begrepp utan en verklighet. Kreativiteten hela tiden präglar utbildnings- och bildningssystemen. Privatisering och utförsäljning är inte lösningen varken för utbildning eller för sjukvården eller andra infrastrukturella samhällsstrukturer. Köp och sälj- systemet kräver mycket resurser, de ska upphandlas på ett korrekt sätt, de ska kontrolleras på rätt sätt och någon ska dessutom göra vinst på entreprenaden. Däremot är det stor skillnad när kooperativ eller föreningar vill driva verksamhet, men det kräver också en hel del resurser för att det ska fungera. Vi ska inte glömma att företag inte är demokratiska. Ett samhälle måste gå in och styra deras framfart. Styrkan i företagen är att de är flexibla och snabba och kan hänga med och snabbt prioritera om, men de är helt odemokratiska. Det är tvärtemot en demokrati som är konstruerad med insyn, kontroll, transparens där allas inflytande ska säkras. I ett demokratisk samhället ska noggrannhet, eftertänksamhet och förankring ligga som grund för beslut. Vilket gör att den ibland krocka och ska så göra med företagens snabbhet. Men kapitalismen kräver regleringar och i dag kan vi konstatera att nyliberalismen givit kapitalismen allt för stora friheter. Vi behöver få ett slut på den stora tron på att det kapitalistiska systemet är självreglerande för utvecklingens bästa, vi måste klä av och syna de rationaliseringsdrömmar som nyliberalismen spridit. Visst finns det delar som kan privatiseras, men det ska göras med eftertänksamma och verkligt genomarbetade planer. Vi måste satsa på människorna, vi måste skapa utrymme för att ta tillvara unga som resurser inte låta dem stå på tillväxt. Unga är både framtiden men det är framförallt NU. Istället för rationaliseringar måste de satsas stort på ett utvecklat ledarskap inom offentlig sektor, vi måste våga flytta på folk som sitter på fel plats. Socialdemokratin bottnar i demokratiska värderingar och sätter solidaritet, jämlikhet och rättvisa i centrum, inte att några fås lyxkonsumtion och andra fattigdom är drivkraften för samhällsutvecklingen. Glad 1: a maj!

1:a maj tal

Jag var nu som sagt inte ute och höll tal eller demonstrerade igår på 1:a maj, men jag skrev ihop ett litet tal igår kväll. Håll till godo!

På Ålands försöker man låtsas som det inte finns någon höger eller vänster politik. Vi är ju alla ålänningar!!!! Center, FS, Obundna och Liberaler är ”välfärdskramare” men bara om de gynnar de egna, inte utifrån en idé om solidaritet.

Men den borgliga politiken har fungerat länge och gör det fortfarande… därför sitter de vid makten. Detta måste socialdemokraterna utmana! Vi måste bottna i vår ideologi och driva en framtidsvinnare politik.

En politisk ideologi är en uppsättning ideal, principer, myter och symboler som förklarar hur samhället fungerar samt erbjuder en ritning för att skapa en viss social ordning. Den borgliga ideologin använder sig av olika argument som gynnar de redan gynnade, ibland hävdar de att jämlikhet inte kan fungera eftersom att behandla människor lika är att gå mot sakernas förutbestämda ordning de naturliga (kapitalet styr och vi måste anpassa oss),
så är det ett hot mot viktiga värden i samhället (exempelvis familjen därför är t ex homoäktenskap så farligt) eller så menar de att politiska åtgärder för jämlikhet leder till mer bidragsberoende (men inte om de t ex gynnar bönder som idag är totalt bidragsberoende).
I socialdemokratisk idétradition är politik det finaste som finns. På första maj hyllar socialdemokraterna det. I traditionen och rörelsen finns den radikala lösningen på dagens problem, just därför att den tror på den solidariska politiken. I en allt mer globaliserad värld måste vi lösa saker tillsammans. I det måste vi återvinna tron på att det är möjligt. Vi måste drömma större drömmar om ett ekologiskt solidariskt samhälle i stort och i smått.