Ungdomsråd kan vara en bra metod!

Blev inspirerad, skrev en insändare 

"Med glädje ser jag att Mariehamnsstad vill göra ett nytt försök med ungdomsråd. Ungdomsråd är en av många metoder att stärka ungas möjligheter att påverka. Det är dock oftast den metod som misslyckas om och om igen, något vi också kan se på Åland. Det betyder dock inte att man inte ska satsa på den. Den kan ge effekter både vad det gäller att stärka ungas engagemang som medborgare och att stärka ungas direkta inflytande på politiken.

Jag har arbetat med inflytande- och påverkansfrågor hela mitt liv och vet att om politiker på allvar vill engagera alla unga idag och för framtiden finns det några viktiga förutsättningar som krävs:

Ge resurser

Det behöver en samordnare/demokratilots som jobbar direkt med ungdomsrådet men som också identifierar och arbetar för att minska hinder som gör att vissa grupper har svårare att påverka än andra.

Gräsrotsarbetet måste göras om och om igen

Det behövs ökad kunskap bland unga om hur kommunen fungerar och att de känner till sina rättigheter. Det kan man organisera som man gjort t ex  i  Skellefteå, där kommunens demokratilots håller workshops om demokrati i olika verksamheter, så som skolor, föreningar, grupper via arbetsförmedlingen och fritidsgårdar eller att man kontinuerlig håller Framtidsverkstäder i daghem och skolor, men det krävs då att de finns pengar reserverade för att genomförande.  

Skapa rum/mötesplatser för olika frågor

Det behövs fler neutrala rum där medborgare kan mötas för att tillsammans driva sina frågor. Hearings är bra men dessa bör också vara uppsökande och flexibla. Det behövs också mötesplatser där politiker och tjänstepersoner kommer till skolor, ungdomsgårdar, föreningar och andra ställen där ungdomar samlas."

Bättre integration, skapa en Kumlingemodell

I torsdags var det fullmäktigemöte i Kumlinge och jag passade på att lämna in en motion om att vi ska förbättra integrationen.

Till

Kumlinge kommunfullmäktige

Motion

Bättre integration, skapa en Kumlingemodell

I Kumlinge har vi trots liten befolkning relativt många med annat modersmål än svenska. Vi har arbetskraftsinvandrare, relationsinvandrare, flyktingar men också de som aktivt väljer Kumlinge som en trygg och fantastisk boendemiljö.

De senaste åren har det blivit tydligt hur viktigt det är att alla inflyttade oavsett orsak får ett gott stöd i att lära sig och utveckla sin svenska, men att varken de som har rätt till SFI (svenska för invandrare) som t ex de med flyktingstatus eller det som vill stärka sin kompetens genom SIA (svenska i arbete) eller de som annars bara vill stärka sin svenska fått tillfredställande möjligheter att tillförskansas sig svenska vilket är en nyckel för att lyckas med integration. Dessutom ingår det i SFI att lära sig om det åländska samhället vilket det inte funnits mycket utrymme för i de fåtal timmar som Medis erbjudit de studerande på Kumlinge. 

Vi skulle i Kumlinge kunna bygga en modell tillsammans med grundskolan som idag ansvarar för svenska träning för skolelever och från nästa år även för dagisbarn. Den skulle bygga på de system och ersättningar som redan idag finns i SFI, SIA och Medis och t ex rektor kunde plocka ihop lektioner och skräddarsy en Kumlinge modell för integration utifrån de aktuella behov och önskemål som finns. SFI eleverna skulle t ex också när möjlighet ses kunna delta i andra skolaktiviteter för att på så sätt snabbare integreras och träna svenska.

Till modellen skulle också en fortsättning på de integrationsprojekt som ABF-Åland drev i Kumlinge i samarbete med tredje sektorn och civilsamhället för ett par år sedan med mötesplatser och aktiviteter för alla Kumlinge bor med en speciell aktiv rekrytering av nyinflyttade. Det kräver inga stora resurser men träffar på olika teman behöver organiseras t ex tre gånger på termin. Verksamheten kunde ha sin utgångspunkt från biblioteket och kunde planeras av den som arbetar med bibiloteksverksamheten.

Att ha ett effektivt och målinriktat integrationsarbete är på flera sätt lönsamt och kan utöver de direkta arbetsmöjligheterna som arbetstimmarna i form av språklärare ger också skapa möjlighet för att fler arbetsmöjligheter utvecklas.

Förslag: att kommunstyrelsen snabb utreder möjligheten att skapa en Kumlingemodell för smidig integration av de som flyttar till Kumlinge och har annat modersmål än svenska. Det finns idag pengar att söka för dem som vill stärka integrationen i styrelsens uppdrag skulle ingå att söka externa medel för att utveckla modellen men också kunna synliggöra kommunen som en smart och progressiv kommun som tar vara på kommuninnevånarna.

Kumlinge 25 september 2020
Mia Hanström fullmäktigeledamot 

Kunskap om genus ses som ett hot

Propagandan som idag sprids framställer genusvetare, feminister och de som kämpar för HBTQI rättigheter som extrema och att den kunskap och problematisering av kön och sexualitet som vi sprider utgör ett hot. Det är därför viktigt att feminister och genusvetare från akademin engagerar sig i det offentliga samtalet. Liksom att organisationer förstärker sitt arbete för att synliggöra kunskap och åsikter.

Det sker en stark politisering och ett ifrågasättande av genusvetenskap och kritiskt tänkande just nu. Det är inte en enskild företeelse utan en världsomspännande företeelse och har på många platser en välorganiserad rörelse som bas bland annat i USA. ”I land efter land förenas den traditionella högern med extrema nationalister kring idén om en farlig ”genusideologi” som sägs få förödande konsekvenser för familjen, folket och nationen” skriver Magnus Linton i DN. I artiklar i t ex svenska press är 

genusvetenskapen något manskapar karikatyr av och så argumenterar man mot den nidbilden. Det finns också en hel del hat mot feminism och starka kvinnor, något som Per-Olof Eliasson skriver om i Universitetsläraren. I Rumänien, Ungern och Brasilien har regeringarna förbjudit genusvetenskap. I Polen och Italien har genusvetenskapen attackerats hårt. Det handlar om en stark propaganda där den akademiska forskningen utmålats bygga på ideologier och teorier som är direkt skadliga och då speciellt för barn. Det handlar om att man upplever att den ”traditionella familjen” och dess värden är hotade, genom att genusvetenskapen synliggör att det finns fler sätt att relationsmässigt, maktmässigt och sexuellt leva sitt liv. Att man synliggör att normer gynnar vissa och missgynnar andra och de spiller över på en massa områden i livet. "Attackerna på genusvetenskapen globalt innebär en attack mot den akademiska friheten och det kritiska tänkandet i stort", säger Purna Sen från UN Women på ett webinarium, anordnat av nätverket International association of women in radio and television (IAWRT), vars medlemmar är kvinnor som arbetar inom media, kommunikation och forskning i 54 länder. Man konstaterade också att civilsamhället får allt mindre möjligheter. Det feministiska perspektivet och genusstudier har från början varit måltavla för hat och hot under historiens gång, men de som händer nu  är att det ökar och det har skett en upptrappning i flera länder den senaste tiden. Både genom öppna kampanjer och genom att enskilda engagerade utsätts för personliga kampanjer för att misstänkliggöra dem och i förlängningen omöjliggöra deras arbete eller engagemang. Det hela är komplicerat i länder som t ex 

Polen, Litauen och Ungern finns det religiösa rörelser som ser genusvetenskapen som ett hot mot traditionella värden, men det finns också en sammanblandning och i många fall en berättigad kritik av hur de forna östländerna de senaste 40 åren haft en anpassningen till ”västerländska värderingar” med fri-marknadspolitik med löften om välstånd till alla, som ju inte på något sätt uppnåtts. Där finns istället stora grupper av människor som är arbetslösa eller arbetar för minimala löner och under dåliga arbetsförhållanden. De ger utrymme för politiker att fatta beslut om att t ex stänga ned de genusvetenskapliga institutionerna i en del länder. Andrea Pető, professor i genusvetenskap vid Central european university i Ungern som jag och några ålänningar träffade för ett år sen i Ungerna har fått stänga ner sin arbetsplats på universitet och flyttat till Österrike för att fortsätta undervisa. Hon menar att det ända positiva i det hela är att genusvetenskap fått mycket mer uppmärksamhet, tidigare var hon aldrig efterfrågad av media men senaste tiden intresset varit stort från journalister och intresset för utbildningen är större än någonsin och idag med distansutbildning ges möjligheter att studera de man vill på en annan ort än man bor. Men det är problematiskt att ingen varken akademin, EU eller någon av FN:s organisationer kunnat stoppa nedläggningen av genusutbildningarna i Ungern, Rumänien eller någon annanstans.

Jag tror att vi och det demokratiska samhället underskattar kraften i internationella rörelser och organisationer såsom t ex World congress of families, vars strategier att sprida hat kring jämlikhet, feminism och HBTQI. Deras innehåll adopteras och överförs till politiken. Där finns hatpropaganda som bygger på en starkt rådande traditionalism med inslag av rasism och sexism. Det är inget nytt men tankemönster som även finns i en del av den intellektuella eliten. Vilket gör det extra svårt att motarbeta.

Vi som är feminister, vi som ser genuskunskap som ett bidrag till att utveckla världen till en mer human plats att leva i måste fortsätta kämpa och synliggöra de problem som idag hänger ihop med patriarkala idéerna som drabbar både män och kvinnor.
#equalrights  #jämlikarättigheter #allamänniksorslikavärde #nejtilldiskriminering

De där med pollinerarna igen!

Skrev en insändare: 

Åtgärder behövs för våra vilda bin

Jag är biodIare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar. I oktober förr året tog jag initiativ till en motion till Kumlinge kommuns fullmäktige med målet att kommunen på ett bättre sätt ska bidra till att minska utarmningen av floran och hotet mot våra pollinatörer. Utgångspunkten var och är att: antalet vilda bin minskar och det krävs snabba insatser. Utarmningen av floran är ett hot mot våra pollinatörer. För att överleva behöver de kunna hitta platser att bo på och något att äta, precis som vi människor. Att våra tambin producerar honung vet alla, men den största betydelsen för oss är att de och de många vilda bina pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor. Vi som lämnade in motionen ville att det i Kumlinge kommun införs en nytt sätt av skötsel av vägrenar, en skötsel som gynnar en rik och vacker flora och biologisk mångfald och som samtidigt kunde bjuda boende, sommargäster och  besökare på en skönhetsupplevelse. Vi ville också att kommunen skulle uppmana landskapet till liknande åtgärd och att allmänheten i kommunen uppmuntras till att vidta åtgärder för biologisk mångfald. Bakgrunden är att naturbetesmarker och ängar minskar och hundratals arter har försvunnit. Samtidigt har gröna ytor som sköts vid till exempel vägkanter ökat. Experter och forskare anser att ängs- och betesmarkernas arter kan få nya fungerande livsmiljöer längs vägar om vi bara sköter dem rätt. På Gotland ligger man långt fram med sin skötsel av vägrenarna. Man låter vägkanterna blomma. De använder vad de kallar en anpassad slåtter och under sommaren när växterna inte hunnit släppa sina fröer slås bara siktskymda kurvor, korsningar och andra ställen där det behövs för trafiksäkerheten. Resten slås under höstslåttern efter 1 september. Jag är glad att det blivit en diskussion om och hur man på ett hållbart sätt ska hantera vägrenar och hoppas att både landskap och kommuner gör upp hållbarhets planer för att bidra till att öka mångfalden bland annat genom att ta vara på vägrenarnas möjligheter. Men också att allmänheten uppmuntras att se över t ex hur de t ex istället för stora gräsmattor som inte används kan gynna ängsblomning allt med syfte att gynna den biologiska mångfalden som är en överlevnadsfråga för oss alla.  

Kvinnor stödjer kvinnor.

Kvinnor stödjer kvinnor. Nu kommer utmaningar på social medier om att lägga upp ett svartvitt porträtt och tagga #challengeaccepted och #womensupportingwomen. Varför? Det handlar om en kunskapskampanj om kvinnors rättigheter som idag är ifrågasatta och inte självklara. I flera länder t ex Ungern, Polen och Turkiet är risken för backlash istället för förbättringar stor. Där höjs nu röster för att länderna skall sluta erkänna/använda sig av Istanbulkonventionen. Konventionen skapades av Europarådet 2011 och antog på Åland och i Finland 2015. Konventionen handlar om att länderna som skriver under uttryckligen lovar att bekämpa våld mot kvinnor i stort, och våld mot kvinnor i nära relationer i synnerhet. Man ska också involvera både myndigheter och civilsamhället i de arbete.

Nu har det i Turkiet startats en "utmaning" att lägga upp en svartvit selfie med taggen #challengeaccepted eller #womensupportingwomen för att lyfta och sprida kunskap om hur konservativa länder/ledare aktivt nu aktivt vill motarbeta arbete mot mäns våld mot kvinnor. I Turkiet möts invånarna dagligen av svartvita foton på ännu en kvinna som mördats i sina hem av sin partner eller familjemedlem.

I Polen och Ungern vill starka krafter att man avskriva sig konventionen och se till att det blir lagligt att strunta i kvinnor som misshandlas eller mördas av män. Även i norden finns krafter som vill minska kvinnors möjligheter oh rättigheter ofta i skydd av något annat.

Gå med i utmaningen! 

Lägg gärna upp en svartvit bild av dig själva och passa på att berätta om situationen. Tagga #challengeaccepted och #womensupportingwomen.

Att kämpa för lika rättigheter är en ständig process

Vad är det som är så provocerande i att HBTQIA personer, människor från etniska minoriteter och kvinnor provocerar en såpass stor grupp av speciellt vita män?

De menar att det inte finns strukturer utan allt är individuellt.

Men idag finns forskning och fakta och att utifrån en egen upplevelse vägra se den strukturella rasismen homofobin och misogynin (kvinnohat) som finns i vår kultur och samhälls struktur, är att motverka förändring till ett samhälle där alla har samma möjligheter och rättigheter. Det är inte så lätt att få syn på de tankar och föreställningar som vi tar för givet som det normala och som sen visar sig vara diskriminerande.   

Rasism handlar både om enskilda individer som har fördomar och att det finns strukturer i samhället som diskriminerar personer med en annan hudfärg eller etniska bakgrund än majoritetsbefolkningen. Det händer i skolan, i rättsväsendet, på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. 

Att blunda för den strukturella rasismens existerande gör det omöjligt att långsiktigt göra något åt problemet. I rapporten Being Black in the EU, som sammanställdes av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) år 2018, framkom det att Finland var det mest rasistiska landet bland länderna i studien. Jasmine Kelekay skriver om Finland och rasismen i en artikel på Agenda https://www.agenda.fi/kommentar/black-lives-matter-beror-aven-svenskfinland/. Vardagsrasismen bygger många gånger på okunskap så en av de viktigaste åtgärderna för samhället är att vi var och en utbildar oss, men Åland som självstyrt område behöver också ett kunskapslyft inom samtliga myndigheter och inom skolan på alla nivåer. Den som tror att det inte finns diskriminering och rasism på Åland har inte läste på eller lever i sin egen lilla bubbla utan att prata med inflyttade på Åland med annan hudfärg eller ett utländsk klingande namn. Den som hävdar att det inte handlar om strukturer eller att vita även kan bli utsatta för rasism har har varken läst på sin historia missat helt kolonialism, rasbiologi, exotifiering. Visst kan vita blir kränkta men det är inte rasism.

En sak är säker: för att vi ska ta steg mot ett samhälle fritt från rasism, homofobi och ojämställdhet krävs det politisk organisering, alltså att grupper går samman i föreningar och grupper för att identifiera och formulera sina krav så att samhället sen kan genom att politiker och deras partier fångar upp och kan genomföra politiska reformer som gör skillnad i praktiken.

Pollinering en livsviktig sak

Bild från pollineringsskolan

Våren har startat med rallyfart, gott för alla i dessa Corona tider, gott i nuläget för mina bina som är i full aktion. 
Nästa vecka är det i Sverige Pollineringsveckan 16-24 maj. Vi borde på Åland såsom Biodlarföreningen på Åland skrev i sitt senaste medlemsbrev fira veckan.

Pollineringsskolan är ett gratismaterial som kan laddas ned och läsas. Det är framtaget för barn men lika intressant för vuxna. I  materialet beskrivs det fantastiska samarbetet mellan växterna och de pollinerande insekterna som är livsavgörande för vår mat.

Bild från pollineringsskolan

Mycket kan göras från oss människor: Så mer blommor, låt gräs, träd och buskar blomma. Minska stora gräsarealer och slå inte växter innan och under den tid de blommat. 
Hjälp till att bevara insekternas naturliga boplatser. Eller om du är sugen på att snickra –bygg bihotell för vildbyn.

Nätverket pollinera Sverige finns material och information för dig som vill lära mer, där finns t ex en Kunskapsvandring en frågesport som du kan använda på ditt jobb, i din skola eller annat sammanhang.

Vad ska vårt ekonomiska system leverera och för vem?

Coronaviruset har bromsat konsumtionen och resandet något som har ekonomiska konsekvenser före enskilda och hela samhället. Nu är chans att fråga sig vad exakt är det vårt ekonomiska system ska leverera och för vem?

Jag och många med mig ser att mitt i allt elände finns en chans till omställning på många plan.
Vi vet att koldioxidutsläppen och miljöbelastningen på många håll minskat radikalt när fabrikerna står still och flygen och annan trafik inte går som tidigare. Vi vet att vårt samhälle präglas av en alltför hög takt och att den psykiska ohälsan och utbrändhet skördar offer efter offer. BNP har ökat och ökat på bekostnad av djur, natur och människors välmående, och någonstans vet vi alla att materiell- och upplevelsekonsumtion inte är de människor behöver. Människor behöver materiell trygghet som boende och mat, men vi verkar faktiskt inte vara beroende av att gå omkring i shoppingcenter eller se ytterligare ett nytt ställe. Vi är mer än våra konsumtionsvanor och trots att vi lärt oss att de definierar vem vi är och vilket status vi har i samhället, vet alla någonstans att det är vänner och trygghet som skapar förutsättningar för välmående.
Nu finns också chansen att ifrågasätta den ständigt intensifierade urbaniseringen, ett synsätt och en produkt av en samhällsvision som identifierat människotäthet som en tillväxtskapande faktor och en nödvändighet, ja ett mål i sig. Man har t o m påstått att det är mer hållbart att bo tätt än att bo på landet. Vilket bygger på att man endast väger in en enskild aspekt och inte t ex ser värdet av de småskaliga och vikten av lokal matproduktion, närservice och närhet till naturen.

Krisen vi nu upplever är i sig själv inte förorsakad av det ekonomiska systemet. Men den visar på en mängd svagheter i det system vi byggt upp och kan hjälpa oss att bromsa upp, tänka och börja prioritera för framtiden. Om allt går väl är den akuta krisen över snart och om några månader börjar samhällsfunktionerna så sakta vara igång igen. 

Men nu om någonsin ska vi ställa frågan: 
Vad är det viktiga i framtidens samhällsbygge? 
Vad är ett hållbart liv för oss människor för djuren och naturen världen över?
Hur ska vi hantera vår själviskhet, vår vilja att uppleva och se nytt, vår eftersträvan av status, så att inte det system vi trassalt in oss i blir våra barns och klotets undergång. Då krävs att vi bygger system som bygger på solidaritet, samarbete och jämlikhet som sträcker sig också utanför våra landsgränser.

Corona, överdrivna åtgärder skapar fler problem

kris- och ledarskapskonsult vid pr-byrån Westander i Stockholm skriver idag en intressant och tänkvärd debattartikel i Svenska Dagbladet om Coronaviruset i Sverige under rubriken ”Överdrivna åtgärder skapar flera nya problem”

Han har samma grundinställning som jag och skriver att "chefer och företagsledningar bör inte införa striktare restriktioner än vad Folkhälsomyndigheten förespråkar. Överdrivna åtgärder mot coronaviruset riskerar att försvåra det långsiktiga arbetet mot pandemin.”
När man inte själv är expert på hur samhället bäst kan skydda befolkningen vid en viruspandemi måste vi lyssna på de som har en större bild (inte enskilda experter), de gör de bästa överväganden för samhällets bästa, så långt som det går med rådande fakta. 

Då ska inte vi andra hitta på egna regler varken vd:ar, chefer, ledare eller rektorer. Vi är alla hänvisade till de som faktiskt är experter på området. Vi ska inte ta det säkra före det osäkra" och skickar egna regler vilket tycks vara det som vägleder en hel del ledningar, chefer, föreningsstyrelser och andra. Det är inte bra för samhället i stort i detta läge och det är inte bra för de som är mest sårbara som ju är dem vi vill skydda. Många av oss kommer att få viruset, men inte ha några större problem. Reaktionerna att vill vara försiktig och visa handlingskraft är på många sätt naturliga för när vi ställs inför ett farligt hot känns det bättre att agera så kraftfullt som bara möjligt, men problemet är att åtgärderna, enligt dem som har den bästa kunskapen på området, inte är relevanta.

Idag handlar det inte om att stoppa smittan utan åtgärderna som rekommendera handlar det om att fördröja smittspridningen, att platta till kurvan. Nu handlar om att inte överbelasta sjukvården genom att många behöver sjukhusvård samtidigt. Boris Johnson, som inte är min favorit annars,  förklarar riktigt bra, likaså hans expert (8 minuter in i filmen). 

Vi ska följa landskapsregeringens chefsläkare rekommendationer. Vi ska inte ställa in t ex små föreningsmöten eller inte ta emot gäster. Vi ska som landskapsläkaren sa på presskonferensen i fredags: Lev som vanligt om du är helt frisk, men vidta extra hygienåtgärder. Om du har förkylningssymtom håll dig hemma. Reglerna kan ändras utifrån hur situationen utvecklas så det handlar om att följa med från dag till dag och att hjälpas åt.

Ålandstidningen lördag 14 mars 2020

Sannolikt kommer en större del av oss förr eller senare smittas av corona under det kommande åren, några av oss kommer knappt att märka det eller har inte märkt att vi haft det och andra kommer att bli ordentligt sjuka och några kommer förmodligen att dö.

I ett sådant läge som vårt samhälle är nu är det mycket viktigt att personer i ledande ställning tar sitt ansvar och inte vidtar hemsnickrade åtgärder, både utifrån att de ibland tom kan vara kontraproduktiva, men också för att det kan bidra till en växande misstro mot faktabaserade kunskaper så att vi på ett omedvetet sätt är med och underblåser den långvariga nätbaserade kampanj som sker på nätet i syfte att undergräva demokratin och våra institutioner. Men också för att inte bidra till en försvagad ekonomi som kommer att resultera i stor konsekvenser för sysselsättning och välfärd. Men viktigast av allt är att vi genom chansartade beslut riskerar att försvåra för samhället att långsiktigt bekämpa den pandemi vi nu är i.
Läs mer om vad myndigheterna ger för råd.
THL
ÅHS

8 mars internationella kvinnodagen

Jag får ofta frågan men behövs verkligen feminism.
Det finns bara ett svar jo den behövs mer än någonsin och det behövs både kamp för alla människors jämlika rättigheter och fest för att ge oss energi.
Runt om i världen drar en kvinnofientlig rörelse fram. Där finns abortmotstånd, vårdvägran, rädsla för mångfald, skuldbeläggande av kvinnors klädval, täcker de för mycket är de fel - klär de sig för lätt är det fel. 
Rörelsen säger sig vilja skydda kvinnor t ex mot invandrarmän och islam men det är rörelsen kvinnor behöver skydda sig emot. Där frodas gamla värderingar om att män passar bättre för politik och viktiga samhällspositioner och i undervegetationen misstänkliggörs, hotas och förnedras de kvinnor som engagerar sig. Vi ser blåbruna partier ta större plats i politiken i deras partier är icke förvånande kvinnor kraftigt underrepresenterade, ett mönster vi kan se också på Åland. Den kvinnofientliga politiken lindas in i ord som valfrihet, välvilja för det egna och att värna om den traditionella kärnfamiljen.
De här grupperna har gjort genusvetenskap och feminister till sin huvudfiende. Inget är så provocerande som att hävda att det finns en könsmaktsordning som systematiskt underordnar kvinnor. Motståndet tar sig olika uttryck där hetsandet mot vetenskapen sätter igång svansen som vi kan se runt om oss också blir våldsam. Ja det är verklighet, tom Totalförsvarets forskningsinstitut belyser nyligen dessa hot och i förlängningen demokratiproblem i ett memo.
Vi får inte vara naiva men heller inte rädda. Vi måste försvara demokratin och fortsätta strida för alla människors lika värde också kvinnor och det kräver ett förstärkt jämställdhetsarbete, för det går inte av sig själv och det behöver fungerande demokratiska institutioner som oberoende press, public service, rättsväsende, kommunala verksamheter och myndigheter som kan arbeta utan hot om repressalier för att de gör sitt jobb och står upp för grundlagsskyddade rättigheter.
Kvinnodagen handlar om mänskliga rättigheter för vad är det för värld där kvinnors rättigheter inte är självklara. 

Det finns inga hopplösa ungdomar

Skrev en insändare, tänker att man om och om igen behöver lyfta ungdomar som resurs istället för ungdomars problem, redan förhållningssättet gör skillnad.

En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång. Det drabbar oss alla men allra värst ungdomarna själva och är symptom på att vårt samhälle misslyckats med att stärka, stödja och skapa mening för unga. Detta trots att de åländska samhället nog satsar mer pengar än något annat område på att sysselsätta ungdomar med kultur och idrotts aktiviteter. 

Jag menar, efter att ha arbetat med ungdomar i över 40 år, att det är just det där med att sysselsätta och att inte ta ungdomars resurser på allvar som är problemet. Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att se en obstinat tonåring som en resurs, att man lätt tänker att hen växer till sig. Men om vi skulle inse att om vi gjorde en gedigen insats med coachande barn- och ungdomsarbete istället för ett sysselsättande, skulle vi kunna göra stor skillnad både för unga och samhället. Med ett ungdomsarbete som möter unga där de är och inspirerar dem att engagera sig skulle hela vårt samhälle få både betydligt mer resurser, genom att ta vara på ungas idéer, energi och tid samt slippa en hel del av de destruktiva symptomen vi kan se idag. Åland skulle kunna bli ett föredöme i ungdomsarbete. Grunden för detta är att ta Barnkonventionen på allvar och arbeta med att göra unga till aktiva medborgare som både tar vara på sina rättigheter men också ser att de har skyldigheter att ta sig själva på allvar och engagera sig för samhällets bästa. Det kräver ett ungdomsarbete med resurser som måste ha ett modernt och kunskapsbaserat förhållningssätt, som bygger på det individuell mötet. Det finns inga hopplösa ungdomar, bara ett samhälle som misslyckats med att att bry sig och ta tillvara deras resurser.

Om vi menar allvar med det åländska bärkraftsarbetet måste en förändring ske snarast. PAFs fördelningsråd och Ålands landskapsregering måste omorganisera och satsa på ett modernt ungdomsarbete. 

I grunden handlar allt om ledarskap

Högern eller borgligheten har skapat en berättelse om att vi inte har råd med den offentliga välfärden, att den är ineffektiv i det offentligas regi. Samtidigt för samma grupper en ständig argumentation för sänkning och borttagande av skatter. Idéerna bygger på ett antal myter och föreställningar:

* Myten om offentlig sektors ineffektivitet

Är en myt som odlats länge. Bilden av kommunalarbetarens som lat stående lutad på sin spade, växte jag upp med. Idén om slappa jobb, som fikande dagispersonal, ungdomsarbetare eller hemtjänstpersonal arbeten som inte kräver kunskap och planering, florera som idé fortfarande. 

I Sverige har Konjunkturrådet, synliggjort att det inte går att effektivisera välfärden på samma sätt som industrin. I välfärdsarbete är just tiden viktig för kvaliteten. Idén om effektivisering inom offentlig sektor har lett till att mans ser på målgruppen för verksamheten som objekt och lett till sämre arbetsmiljö för t ex hemtjänstpersonel, lärare och socialarbetare något som i längden kommer att kosta mer än vad man kunnat spara på effektiviseringsivern med minuträkning, checklistor och extrem dokumentation. 

Redan 2011 visade Studieförbundet Näringsliv & Samhälle i en rapport  att konkurrenssättningen och privatiseringar av vården och välfärden varken leder till ökad kvalitet eller effektivitet. ”Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster man har hoppats på”, slog rapporten fast. 

* Myten om att privat verksamhet är effektivare och billigare

USA privatiseringens mecka, har ungefär dubbelt så stora utgifter för sin hälso- och sjukvård som västländer, samtidigt som deras resultat vad det gäller hälsa på många områden är sämre. De ska en enorm effektivisering till om de på kostnadssidan också ska rymmas vinster till privata ägare.

* Myten om att det inte finns pengar till offentlig verksamhet 
I grunden handlar om omfördelning av resurser och att ha en mer balanserad skattekvot. Arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatt är bra verktyg att låta de som har mycket pengar, bidra istället för att de som har minst pengar att leva av procentuellt får betala mest.

Vi måste slå hål på de falska berättelserna där människor ses som belastningar och för dyra. Ett balanserat samhälle med små ekonomiska skillnader gynnar alla, de minskar umbärande, brottslighet och utsatthet. Människor med stora rikedomar mår varken bättre eller är lyckligare än de som har så att de kan bo och äta bra, gå till läkare när de behöver och har råd att ha bra ledigheter. De som däremot är är fattiga, lever kortare och far mer illa på olika sätt. Det är inte värdigt vårt rika samhälle. När vi sen dessutom vet att vår överkonsumtion förtär förutsättningarna för vår planet borde valet vara enkelt.

Vi måste omorganisera samhället och göra fler gemensamma samhällslösningar, det är i de flesta fall bättre en enskilda privata lösningar för gemensamma angelägenheter och vi kan skapa arbetsplatser med god miljö och där olika typer av människor får plats och kan bidra. Vi slipper dessutom att konstruera specialarbetsplatser för de som inte får plats för att de inte kan prestera 110%. Sådana lösningar gör att friheten blir verklig inte en chimär.

I grunden handlar allt om ledarskap, något som vi på alla nivåer borde satsa mycket mer på. 

Det finns hopp, det går att rädda skärgården!

Nytt År 
Här kommer några konkreta åtgärder som kan bidra. 

Tillsammans med de som bor och verkar i skärgården måste en gemensam plan för skärgården tas fram. Detta kan göras genom ett deliberativt* projekt.

Det finns hopp. I Sverige kan man se att den tidigare avfolkningstrenden av landsbygden verkar stoppa upp och det finns en trend där par och barnfamiljer vill flytta bort från stan och ut på landet. Människor vill leva lugnare och närmare naturen, de vill odla ekologiskt och helt eller delvis bli självförsörjande. Facebook-grupper som Jag räddade ett ödehus!, med 16 000 medlemmar och  Övergivna hus o byggnader till salu/sökes, med 11 000 medlemmar är exempel på att de finns ett intresse. I skärgården kan vi se att det finns ett intresse av ett annat liv än att bo i en stad. In- och utflyttningen är ungefär samma, utifrån den så minskar inte befolkningen - att skärgården fortsätter att minska befolkningsmässigt beror huvudsakligen på den demografiska strukturen, fler dör än föds. Det behövs unga par och barnfamiljer. 

Intresset för ett annat sätt att leva är en chans för hela Åland men i synnerhet för landsbygden och skärgården. Men det krävs att de tas fram en tydlig landsbygds- och skärgårdspolitik, med en tydlig plan. 

Jag är mycket orolig för att landskapsregeringen verkar ha släppt ambitionen med en gemensam skärgårdskommun som jag menar skulle kunna bygga en unika politisk- och administrativ organisation, något som vi verkligen behöver. Skärgården måste tala med en röst från en region som har samma förutsättningar och vi behöver en stark och utvecklingsinriktad organisation. Vi måste på olika sätt underlätta och göra det mer attraktivt att bosätta sig på landsbygden och i skärgården. 

Några konkreta åtgärder som jag menar behövs och kan vara en del av lösningen:  

Bostäder

Kartläggningar av hus och stugor måste göras. Tomma hus måste kunna komma ut på marknaden, här kan kanske en lag som ställer krav på att hus måste tas omhand.

Skolor och dagis

Från trenderna i Sverige kan jag se att det framför allt unga som flyttar ut, då behövs dagis och skolor som ligger i framkant här, borde min gamla motion om ett gemensamt skoldistrikt förverkligas och bli ett steg i rätt riktning.

Transporter

Till skärgården måste vi få till nya resemönster där snabbgående persontransporter står i centrum. Detta för att få ned dyra och energikrävande transporter. Transporterna måste kopplas till transportmöjligheter på öarna med en utvecklad elektrifierad kollektivtrafik och i ändhamnarna för t ex för några timmar kunna hyra en bil eller en cykel utöver förstärkt kollektivtrafik.  

Ålandstrafiken omorganiseras

För att förändra de som vi öbor upplever som kaos och myndighetsförmynderi skapas ett landskapsägt bolag med uppgift att organisera och planera den dagliga trafiken på Åland. Verksamheten med bokning och kontor utlokaliseras till skärgården. Den verksamheten som kräver servicepunkter kan upphandlas av t ex posten eller butiker. Fokus för bolaget blir service, inte kontroll.

Fler sommargäster

Planeringsinstrumentet måste kunna användas för att möjliggöra sommarstugeområden för alla åtminstone i skärgården.

Skärgårdenshus i Mariehamn

Ett centralt beläget hus som inrymmer internatboende för gymansiestuderande, övernattningsmöjlighet för skärgårdsbor, kontor för SKUNK – skärgårdsungdomarnas intresseorganisation (en organisation som organiserar unga med fokus på ungas möjligheter i skärgården) och Företagsamskärgård (en gemensam utvecklings organsiation), mötesrum för skärgårdsnämnden och andra för skärgårdsbor viktiga möten. Här måste också finnas enkel och bra mötesutrustning för webbmöten så att personer och organisationer kan gå dit och hålla möten med personer och organisationer som sitter i skärgården.

Som sagt Nytt År - en gemensam plan för skärgården måste tas fram!

* Den deliberativa beslutsformen präglas av att ta vara på olika gruppers erfarenheter och skapa en rationell kommunikation för att mer förutsättningslöst bilda åsikter.