Med oro ser jag hur Finland drar ner på utbildning, hälso- och sjukvård, etc. Som jag ser det måste man tänka tvärtom och det viktigaste vi kan göra att investera i människor. Det är utöver den humanistiska aspekten avgörande för framgång för ett land eller ett område. De åtgärder som den finska regeringen nu försöker genomföra är kontraproduktiva och som Jacob Söderman sa i sitt jultal i Helsingfors före jul: "åtgärderna är…synnerligen klassmedvetna: de drabbar de sjuka, de arbetslösa, pensionärerna, barnfamiljerna, studenterna… Samtidigt höjs stödet till näringslivet med 800 miljoner utan krav på några motprestationer, och man ger miljoner direkt till lantbruket. …de här åtgärderna kan inte uppfattas som annat än en våldsam attack mot välfärdssamhället."
Den nyliberala ideologin ligger som grund för den politiska ledningen i Finlands tänkesätt, man tror på svångrem och nedskärning, att konkurrens alltid är bra och att alla ska vara sin lyckas smed och ska satsa på sig själva. Man sprider också idén om förakt eller möjligen medlidsamhet gentemot dem som är försvagade på ett eller annat sätt inte tar för sig. Man får skylla sig själv om man är arbetslös, valt ett låglönejobb, har en utsliten rygg, etc. Det blir som att egoismen ska vara den drivande kraften solidaritet finns inte på kartan. Den nuvarande regeringen förstår inte heller styrkan och värdet i den nordiska modellens trepartssamarbete, utan man försöker t ex minska eller får bort kollektivavtalen på arbetsmarknaden.
Samma sak händer även på Åland där privatiseringsivern hos en del politiker och andra riskerar att slå sönder fungerande verksamheter och strukturer i en naiv förhoppning att få saker billigare och rationellare. Men inget talar för att det blir billigare mer än i början och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kommer det förmodligen visa sig att det i slutändan blir så att verksamheten kostar ungefär desamma som idag eller tom mer, men att någon ska ha vinst på den. De som får betala vinsten är de som får lägre löner. De som vinner är de som redan har pengar och kan satsa på företag. Ja, resultatet blir att de som får betala är arbetstagare som får mindre pengar att röra sig mer, men också skattebetalare och service mottagare av olika slag blir förlorare. De som vinner är de rika.
Friheten att få välja är ofta ett argument för privatisering och utförsäljningen av verksamheter men det är en chimär. Många av oss upplever att vi drunknar i val, vi vill ha trygga och säkra system för t ex el, försäkringar, hälso- och sjukvård och transporter. Vi behöver inte ha 8 olika tvättmedel att välja mellan, vi vill ha ett miljövänligt och bra tvättmedel och vi vill slippa betala för dyra reklamkampanjer. Vi vill ägna vår tid åt annat än att göra dessa val, de kan politikerna styra och reglera i hög omfattning.
Vi med hjärtat till vänster har varit och är väldigt oförberedda på att attackerna mot välfärdssamhället, vi verkar inte ha fattat att de kan komma eller hur de kan ta sig uttryck, flera av oss har till en början också gått på de blå dunsterna kring t ex valfrihet och konkurrens.
Vi måste nu gå tillbaks till våra rötter, där medkänsla och solidaritet är grunden för politiken, sådant som vi sett t ex att många valt att stödja flyktingar och tiggare på Åland. Sådant behövs parallellt med strukturell politik som sätter människorna i centrum.
En allmänt generell välfärd. En solidarisk skattepolitik. En avgiftspolitik som tar hänsyn till att alla inte har samma förutsättningar och en genuin satsning på människors bildning och utbildning det ger ett starkt och jämlikt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar