Just hemkommen från ÅHS julfest, tack städ för en fin fest.

I år fick jag hålla mitt lilla tal just i början, var lite oförberedd på det men de gick bra. Har tyckt att det varit viktigt att vara där och säga någonting till personalen, även om förstås inte alla var där. 600 personer var dock på plats.

För de som inte var där eller andra som undrar vad jag sa, så kommer mitt utkast här: 

Tack för att jag får tala på er fest.

Detta är min tredje ÅHS fest och förmodligen min sista, ordföranden och politiker kommer och går, vilka de är bestämmer medborgarna och i slutändan partierna. Efter de här dryga 2 åren måste jag säga att jag är imponerad av den verksamhet och organisation som ÅHS är. Visst finns det saker som inte fungerar så bra men som helhet är de imponerande speciellt för att en sån här verksamhet kräver en stor flexibilitet och en vilja att lära nytt och förändras, för utvecklingen går så fort på alla områden, kunskapsmässigt och i verkligheten, förutsättningarna ändras hela tiden och det matcharna ni väldigt långt.

Det absolut viktigaste är att kunna möta mängder av olika människor, olika typer av patienter, men också arbetskamrater och ledning. Det kan vara krävande människor, det kan vara människor som nästa ber om ursäkt för att de finns, det kan vara folk som tar mycket plats, det kan vara folk som blir aggressiva eller säger saker utan att alls tänka efter, det kan vara folk som förminskar sina problem, eller är konflikträdda och inte säger vad de tycker utan bara går och pyser. Det här faktumet måste vi hantera på bästa sätt och skapa förutsättningar för god vård och bra arbetsklimat, det är ett gemensamt arbete och i de fall det inte fungerar måste ni hjälpas åt och får ni inte gehör bland de närmaste på er arbetsplats så gå vidare. Ingen allra minst patienterna vinner på att låta saker bero. Bättre att åtgärda små störningar än att försöka hantera gamla surdeger.

När man låter bli att hantera små störningar blir det som en lök där man inte i slutändan längre vet vad kärnan handlade om och kom ihåg det är aldrig en person som är problemet (fast jag kan hålla med om att de är lätt att tänka/känna så). Lösningen ligger i att lägga problemet på bordet där alla måste förhålla sig till det och kan berätta hur de ser på de och utifrån de berättelserna kan man finna sätt att hantera det.

Det är inte alltid lätt att vara människa, men vi kan alla bidra till förbättringar och utveckling. När jag tog på mig uppdraget att verka som ÅHS ordförande så tänkte jag att det här kan väl inte vara svårare än att leda en tjej- eller killgrupp med tonåringar som jag ju haft ett antal under årens lopp, har sett flera av dem som jag haft förmånen att jobba tillsammans med när de var tonåringar här på olika ställen i verksamheten. Det stämde faktiskt rätt bra; vi har haft en bra tid där olika personligheter och olika åsikter fått plats och skapat ett bra demokratiskt klimat för konstruktiva diskussioner. Det önskar jag att ni alla kan vara med och skapa på era arbetsplatser, det kommer ni att behöva de kommande åren, det ekonomiska läget kommer att kräva mycket av er då måste ni alla bidra och jobba tillsammans. Nu är det fest och vi fyller alla på batterierna för att orka ta tag i saker framöver.

Tack för att jag fick komma och ta lite plats på festen.