Solidaritet

Jag är oroade över att solidaritet så lite finns med i diskussionen om hur vi ska leva våra liv, samhället blir allt mer individualiserat. Individualisering kan vara på gott och ont. När individualisering som tar sig uttryck som gör att människor växer och utvecklas är det bra men när den tar sig uttryck i egoism och självcentrering är den negativ både för individen och samhället. 

I ekonomiskt tuffa tider, när det blir allt fler sprickor i välfärdssystemet är det särskilt viktigt att värna gemenskapsvärden. 

Men jag tycker att det finns hopp, alla har inte blivit egoister, de flesta har snarare utvecklats till en form av solidariska individualister. 

Idag utvecklas nya former för kollektiv gemenskap. Den stora antirasistiska manifestationen i Kärrtorp i Sverige, manifestationen för flyktingar här på Åland är exempel  på spontan mobilisering som möjliggjorts av den digitaliseringen som impregnerar samhället. Inför 2014 önskar jag att ännu fler kollektiva gemenskaper växer fram, liksom t ex Emmaus, matbanken kollektiva gemenskaper av solidariska individualister i kamp för frihet, människovärde och social rättvisa.

I mitt huvud kommer den gamla bluesen av Roffe Wikström "Vi har inget annat än vår solidaritet". Lyssna här. Slutraderna i texten: 

Så låt er ej förvillas

och tro det som dom vill

Att ensamhet är styrka

och att svikaren blir fri 

Vi har inget annat

än vår solidaritet