Politiskt maktspel och klargörande om ABF-Åland

Efter ifrågasättandet av ABF-Ålands verksamhet och koppling till Ålands socialdemokrater, har jag skrivit en insändare med klargöranden. Som vanligt när man blir attackerad och även om man anser det helt ogrundat så drar det mycket energi vilket är himla synd men man är ju inte mer än människa. Det politiska maktspelet är tufft vilket är tråkigt och enligt min mening är det ett stort problem då de ger ett demokratiunderskott, folk aktar sig för att aktivera sig och säga vad de tycker.

Nedan min insändare.
Att utifrån okunskap om det fria bildningsarbete och en rad på facebook gå igång på en icke-fråga som två ledande politiker valde att göra förra veckan är trist. Att Ålandstidningen sedan väljer att utifrån facebook blåsa upp en konflikt tillhör dagens medielogik. Man skapar nyheter genom att konstruera motsättningar som inte finns, vilket är trist men en realitet.
Eftersom detta skrivande direkt är ett ifrågasättande av rätten till bildning vill jag som studieledare för ABF tydliggöra några saker:

1. ABF-Åland har idag 23 medlemsföreningar.Socialdemokraterna är en av dem och har varit det sedan 1980 då ABF- Åland startade, med andra ord i 32 år vid det här laget.

2. ABF-Åland är ett partipolitiskt obundet studieförbund, liksom alla studieförbund och det står öppet för alla föreningar, som ställer upp på förbundets stadgar, att ansöka om medlemskap, också politiska föreningar.
3. I Norden är studieförbundsrörelsen stark. I Sverige finns det 10 studieförbund. De olika studieförbunden har olika inriktning och de svenska partierna är medlemmar i dem. I ABF är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet medlemmar, i Medborgarskolan är Moderaterna med och i Studieförbundet Vuxenskolan finns Centern och Folkpartiet.

4. ABF-Ålands syfte är att
-främja en demokratisk utveckling genom att för alla ålänningar skapa studie- och debattmöjligheter om det åländska samhället och den åländska självstyrelsens frågeställningar. -skapa möjligheter för alla att bilda sig inom olika frågor och på olika områden.
-utbilda de anslutna organisationernas medlemmar och andra för uppgifter i föreningslivet och samhället.
-anordna kulturevenemang enligt önskemål från medlemsorganisationerna.

5. ABF-Åland är mycket restriktiva med att ge bidrag till medlemsföreningarnas arrangemang. Vi sätter samarbete i fokus och använder våra resurser huvudsakligen till det där vi försöker nå ut till medlemsföreningarnas medlemmar och andra intresserade. Några exempel från vårens verksamhet: Kvinnor i politiken, Hållbar förening, Inspirationskväll för föräldrar, Bloggkurs, Inspirationstillfälle kring miljö och Viskvällar.

5. ABF har idag ett brett utbud av verksamheter, föreläsningar, studiecirklar, kortare kurser och projekt. Verksamhetsberättelsen för 2010 finns att läsa på www.abfaland.ax

6. Den kritiserade utbildningen bestod av fyra temakvällar där Ålands socialdemokrater rf vände sig till nya kandidater och andra intresserade. Självstyrelsens utveckling, Miljö och hållbar utveckling, Ekonomi och näringsliv, Nordisk välfärdspolitik och åländsk socialpolitik. Det var varken fråga om någon form av interna partimöten eller partipolitisk hjärntvätt utan bildningstillfällen med inledningar, texter och fria diskussioner. ABF:s styrelse och jag ansåg att detta låg i linje med ABF:s bildningsuppdrag och upplät lokalerna på samma villkor som gäller alla våra medlemsföreningar. Jag som privatperson eller som studieledare varken medverkade eller deltog i arrangemanget. Detta skötte föreningen själv. Inget bidrag betalades heller ut till dessa utbildningstillfällen.

7. Jag är aktiv socialdemokrat och jag ska liksom i de senaste lagtingsvalen ställa upp på socialdemokraternas lista. Det kan enligt min mening inte göra att Ålands socialdemokrater som medlemsförening ska få sämre behandling än jag i mitt uppdrag som studieledare behandlar andra medlemsföreningar.
8. Att ABF i Norden och ABF-Åland är starkt knutet till Socialdemokraterna är ingen slump eftersom många aktiva socialdemokrater under åren kämpat för och varit med och utvecklat verksamheten. Det är inte något som borde ses som en belastning utan snarare som något positivt som bidrar till att öka utbudet och mångfalden inom den fria bildningen på Åland.

9. Inom ABF-Åland är vi stolta över den verksamhet som byggts upp under åren och som görs idag. Bildningsförbundet utvecklas ständigt och vi välkomnar fler föreningar som medlemmar. Ett aktivt och rikt bildningsarbete är viktigt för enskildas välbefinnande och avgörande för samhällets och demokratins utveckling.

Anonyma mess och kommentarer gynnar inte utveckling och demokrati!

På Facebook har en diskussion förts efter att Katrin Sjögren skrev ett inlägg: om att hon ägnat en timme åt att skriva svar på Ålandstidningens hemsida och att kommentarerna gör att man bli mörkrädd när man läser där.
Jag har själv funderar mycket på detta, jag är bloggare, Facebookare, Twittrar och insändarskribent och tror på öppenhet. Men jag undviker att läsa kommentarerna i lokaltidningarna och i hög grad messa spalterna. Jag blir bara sorgsen och trött, kommentarerna är i så hög grad destruktiva att jag vill lägga min tid på annat. Jag möter inte liknande attacker som de i lokaltidningarna i de andra medierna. Man undrar ju vad anonymiteten och lokaltidningarna i kombination väcker hos en del människor.
Att alla åsikter ska få komma fram är viktigt, men anonymt hat och pysande tror jag faktiskt inte gynnar någon, inte en de som uttrycker det. De kan däremot uppmuntra och elda under okunskap. mobbing och trakasserier. Hatet och pysandet tystar andra och leder inte till utveckling utan bara självgodhet och känslor av att ha rätt att ställa sig över andra utan att ta ansvar för de man säger och de problem som ventileras. Det verkar dessutom som att de är några få självutnämnda destruktiva gnällare som tar mycket plats och sätter tonen där.
De värsta är att jag tror att den sortens kommentarer inte gynnar debatt och demokrati utan tvärtom riskerar att tysta folk.
Det är verkligen en svår balans, nog kan jag se att man i dessa brus kan fånga upp en del väsentligt. Men anonymitetens tyckande om hur andra borde göra vara och tänka, den tycker jag att vi borde begränsa.
Bara i undantagsfall borde anonymiteten tillåtas.

Yttrandefrihet

Funderar över yttrande frihet. Efter att folk berättat att jag i Ålandstidningen utpekats som gnällig i kommentarerna efter min insändare om isturlistor. Valde jag att gå in och titta, jag brukar av princip inte läsa messa spalter och kommentarer då de är anonyma och ofta bara är ogenomtänkt tyckande. Men efter att ha gjort ett undantag så blir jag också oroade. Att tidningen ger folk utrymme att anonymt hoppa på folk, insinuera ja faktiskt kränka grupper av människor, är inte att gynna yttrandefriheten och demokratin, utan tvärtom. De riskerar att tysta folk! Jag tystnar inte, men risken är stor att många andra gör det.

Ungdomar och demokrati!

Idag fortsatt debatten om ungdomspolitiken i Ålands lagting och de som uttalade sig var konstruktiva och det fanns mycket jag håller med om. Camilla Gunells inlägg var väldigt bra och präglades av de synsätt som vi diskuterat och jag har på frågan. Här kommer lite av de tankarna.

Det viktigaste sättet att lära sig demokrati är att verka i en demokratisk kultur. Viljan och förmågan att sköta gemensamma frågor är en del av människans sociala kapital. Vi behöver stärka alla människors social kapital, men har ett speciellt ansvar för unga människor. I de arbetet är det viktigt att kunna arbeta i grupp, att kunna argumentera, förhandla om frågor och göra kompromisser.

Skapandet av gemensam välfärd gör man tillsammans med andra. Vad det gäller detta har ungdomar väldigt olika förutsättningar, en del har träning hemifrån eller från en förening vilket ger dem redskap att ta för sig och vara aktiva, andra är inte vana vid att det ens är värt att formulera vad man vill för ingen lyssnar ändå.

Ett verkligt demokratiarbete måste skapa förutsättningar för alla unga att både träna och få sin röst hörd. Ungdomsråd, studeranderåd och elevråd som ofta nämns som viktiga metoder kan t o m ge motsatt effekt om de leder till att erfarenheten från dem är att de finns en elit som inte har någon kontakt med övriga som bestämmer eller att de som sitter där ändå inte tas på allvar. Det krävs att det finns ett basarbete för att dessa metoder ska fungera och de räcker inte med att en bara göra en sak eller att man gör punktinsatser.

Några olika vägar och metoder till som prövats och som kan bidra till att stärka ungas möjligheter att vara aktiva medborgare är t ex Framtidsverkstad, Open Space, Sökkonferens, Dialogcafé, 200 m demokrati och Rangordningar och Pluppningar för att nämna några. Framtidsverkstäder i skolorna har t ex används i Helsingforsstad där man använt metoden ända ned i förskolan.

Det finns mängder av utvecklade kreativa metoder att använda för att utveckla demokratin, metoderna väljer man utifrån sammanhang, mål och målgrupp. Det finns duktiga utbildade processledare och projektledare.

Jag menar att man måste utbilda kommunpolitiker, föreningsfolk, lagtingsledamöter och ungdomar, det räcker inte med några små strukturella åtgärder.

Ett utbildningskoncept utvecklat av Demokratiakademin i Sverige och använt världen över är Demokratins ABC. I det arbetar man med frågor som: När bör en beslutsprocess vara demokratisk? Vilka är alternativen till demokrati? Varför, och i vilka situationer, är demokrati att föredra? Om man väljer en demokratisk process, hur sjutton gör man? Man jobbar metodiskt och varvar miniföreläsningar med värderingsövningar och konkreta exempel. Deltagarna får ett gemensamt språk, vägledning och konkreta analysverktyg för att kunna fatta verkligt demokratiska beslut.

Skoldemokrati, man måste skapa förutsättningar för elevråd och demokratiskt basarbete i skolorna. Idag finns liten eller ingen sådan kunskap ute på skolorna. Lärarna som ofta utses till handledare har varken utbildning eller förutsättningar för att stödja och utveckla skoldemokrati arbete.
Ja det finns mycket att göra, för min del så kämpar jag på där jag verkar, vore bra om vi fick lite strukturellt stöd från de som sitter på makten för den här viktiga frågan, men det ser lite mörkt ut just nu.

Rösträtt vid 16 år!

Alla är ju nu väldigt populistiska och tycker att 16 år är en gräns som ska införas för kommunvalet och Danne Sundman tycker att de också ska vara i lagtinget. Jag håller om att 16 årsgränsen kan gälla i båda valen, men bara om man skapar förutsättningar så att ungdomarna känner att de har kolla, att de blir en del i att vi stärker demokratin på Åland.

Ger man de unga rösträtt utan att ge dem förutsättningar att hitta glädjen i att påverka, sätta sig in i och förstå vikten av deras röst. Då är jag tveksam. Sen kan man ju se de från andra hållet att om 16-åringar får rösta i både kommunalval och lagtingsval, så blir 16-17 -åringar en intressanta som målgrupp och i bästa fall anstränger sig politikerna och gör en ungdomsanpassade valrörelse, men jag är inte så hoppfull. När de själva är så dåligt demokratiskt skolade, när dagen debatt så ofta handlar om person istället för sak, när så mycket härskartekniker används i dagspolitiken och när vuxna så sällan är genuint intresserade av att unga ska ha verkligt inflytande.

I Sverige driver Rädda Barnens Ungdomsförbund en kampanj för rösträtt vid 16 år. Läs om den de har många bra argument!

Demokrati tar tid och kräver kunskap, de kan man se i de länder man just börjat bygga demokrati, men också hos oss där vi haft parlamentarisktsystem (som bygger på demokratiska principer) länge är det tydligt att demokrati är en färskvara, något man ständigt behöver utveckla.
Både de formella och de in formella maktordningarna som uppstår behöver ständigt ses över och systemet behöver ständigt utvecklas. Politiker som sitter på makten har ett stort ansvar att skapa förutsättningar för de som inte har samma tillgång och möjlighet att påverka. Det är ett ständigt arbete och ett stort ansvar.
De ska jag skriva mer om här framöver.