När tävlingen får allt för stort utrymme i den åländska politiken

Skrev en insändare efter ett påhopp i media men främst utifrån min frustration över debattklimatet i åländsk politik

När tävlingen får allt för stort utrymme i den åländska politiken

Med förvåning läser jag en insändare från ledande liberaler, där bland annat jag påstås ha pekat finger mot liberalerna och inte tar mitt ansvar. I sakfrågan som denna gång gäller strejken är inte jag och inte styrelsen en förhandlade part och jag har inte uttalat mig om liberalerna i strejkfrågan. Däremot anser jag att alla politiker som suttit vid makten de senaste 10 åren har ett ansvar för den rådande situationen, att strejkfrågan är komplicerad och jag hoppas liksom liberalerna på att förlikning snart kan uppnås.
I ÅHS styrelse, där också liberalerna har en aktiv medlem, jobbar vi med jämställdhetsfrågan. Styrelsen och ledningen har just genomgått en jämställdhetsutbildning och arbetet med jämställdhetsplanen är på gång, men det finns mycket att göra på den fronten, för att förbättra inom ÅHS och min uppfattning är att vi idag har en styrelse och ledning som vill göra skillnad.

Men insändaren påminner också om det som ofta upptar mina tankar, det politiska debattklimatet. Flera personer som har varit på debatten i lagtinget om Vårdöbron har varit upprörda över den och jag själv, som då och då lyssnar på lagtingsdebatten via nätet, förvånas men också skräms av debattklimatet. Vi har på socialdemokraternas initiativ tidigare samlats från alla partier för att diskutera hur vi ska få fler kvinnor i lagtinget, och det är en viktig fråga anser alla, men jag tror att de politiska debattklimatet utesluter stora grupper.
Politik är att vilja, driva, vinna och sen genomföra, men också att samspela och kompromissa för att åstadkomma. När tävlingen får alltför stort utrymme och medel som nedvärderande kroppsspråk, personangrepp, medvetna misstolkningar, osakliga utspel får utrymme, då utesluter man stora grupper av medborgare och spär på politikerföraktet. När vi dessutom genom forskning vet att det fortfarande, ofta omedvetet är så att kvinnor blir hårdare ansatta och dessutom oftare tar illa vid sig, får det stor betydelse för vilka som vill utsätta sig och ställa upp.
Lagtingets representanter, men också stadens fullmäktige, som är mer synligt än andra kommuners debatter, har tillsammans med partierna som helhet ett stor ansvar i detta, om de menar allvar med att vi efter nästa val ska ha ett jämställt parlament och stadsfullmäktige och vill ha nya kandidater som ställer upp i val.
Vi behöver ha ett gott och respektfullt debattklimat i åländsk politik där kritiken är saklig, där ingen demoniseras, avhumaniseras eller förlöjligas.
Vi behöver en aktiv opposition som granskar, ifrågasätter och kommer med andra lösningar och förslag, det är deras roll. Men vi behöver ett konstruktivt och gott debattklimat och där är alla partier och politiker ansvariga.

ÅHS julfest

Igår hölls den årliga julfesten på ÅHS, stämningen var god trots de tuffa läget med strejken.
Flera Tehyiter valde att gå, vilket var bra. Konflikten är inte personlig och vi måste alla hjälpas åt att på ett respektfullt sätt hantera situationen både nu och när förlikning nåtts. Konflikten har sin grund i något som vi alla är eniga om ”Lika lön för likvärdigt arbete”, sen har vi olika åsikter om vägen det. Var man än står i detta, så hanteras konflikten från bägge parter helt enligt de spelregler vi satt upp i samhället och alla hoppas på förlikning så fort som möjligt.

ÅHS julfest är ett tillfälle där en stor del av personalen träffas och jag valde redan förra året att be om att få säga några ord. Här kommer mitt  tal på julfesten:

Jag skulle stått här tillsammans med vår direktör Katarina Dahlman, men förra året var det en blindtarm och i år en hemsk förkylning som gjort att ho övergav mig. Men hon hälsar så mycket till er alla och jag är glad över att vi har en så engagerad direktör om än hon verkar lite svag för julfester.

I drygt 1 ½ år har jag haft förmånen att vara ordförande för ÅHS, de är ett mycket stort ansvar.

Det är svårt då man ständigt ser utvecklingsmöjligheter och förändringar som behöver göras. Många förändringar är svåra att göra för att det är system som man ingår i eller har byggt upp under många år.

Det är roligt för att ÅHS är en verksamhet som man på många sätt kan vara stolt och glad över. Stolt över för att vi haft politiker som ekonomiskt prioriterat verksamheten, stolt över att ni i organisationen gör ett så himla bra jobb.

Mitt mål är att ÅHS och Åland ska vara känt bland åläningar men också i omvärlden som ett sjukhus som sätter patienten i centrum och har ett högt kvalificerat bemötande och en god omsorg. 

Där är vi redan långt på väg, jag ser och hör det, jag hör läkare och annan personal som väljer att jobba på Åland just utifrån att vi sätter patienten i centrum. Jag får mycket beröm från patienter för ert arbete.

Men de finns alltid förbättringar att göra de måste vi tillsammans jobba med från alla de olika positioner vi har. Lyft på saker som inte fungerar, är omotiverade eller är orationella. Dela med dig av dina förbättringsförslag, faller de inte i god jord i först instans tveka inte att gå vidare, I en så här stor och hierarkisk organisation som ÅHS är behöver vi både de formella strukturerna men också direkta kanaler till ledning och styrelse. Sitt inte och gnäll och pys, ta kontakt. 

Allt kan förstås inte ordnas, allt kan inte ordnas direkt en del saker tar alldeles för lång tid men de är alltid värt att jobba för förbättringar. Det är vårat gemensamma ansvar.

Men nu är det den årliga julfesten och Centralköket har gjort ett fantastiskt jobb liksom i vardagen är de på festen allas ansvar att se till att ha kul. Rubriken för festen är Har julskinkan rymt? De tål ju att fundera på, det verkar den ju har gjort idag, men dyker väl upp lite här och där den närmaste tiden kan man ana.

Med det vill jag tacka er för att jag fått säga några ord och snart kan vi alla dansa loss. 

Tack för att ni finns och ha en riktigt trevlig kväll.

Mer om den Nordiska modellen- Gemenskap ger frihet

Att leva i Norden är att leva i en region där människor för hundra år sedan på olika sätt gick samman och stred för de som idag kallas den nordiska välfärdsmodellen. En modell som bygger på att de finns tre parter i samhällsbygget som måste samverka; facket, arbetsgivarna och politikerna. En modell där samhället genom stöd stimulerar bildning och ett aktivt föreningsliv där olika grupper kan arbeta för sina rättigheter och egenorganisering. En modell som i grunden bygger på kamp och samförstånd med utrymme för entreprenörer, kamp för rättigheter och en förmåga att ta vara på naturresurser.

Men den nordiska modellen är inte självklar och man kan se att den på olika sätt ifrågasätts genom andra ideologiska synsätt.

I veckan var jag på ett stort möte med SAMAK Samarbetsorganisationen för de nordiska socialdemokratiska partierna och fackföreningsrörelsen där vi fick Nordmod representerat ett tre årigt forskningsprojekt som de norska forskningsinstitutet Fafo gjort om den Nordiska modellen.

Här kommer min sammanfattning

De man kan konstatera är att den nordiska modellen med sina tre grundpelare; ekonomi, arbetssliv och välfärd är en succéhistoria. Under 90-tallskrisen hävdades på många håll att den nordiske modellens tid var förbi. Men det är tydligt den har lyckats med att tackla de större yttre och inte förändringarna bättre än någon annan modell. Norden har kommit ut ur finanskrisen med högre sysselsättning, mindre arbetslöshet, starka offentlige finanser, högre välstånd, mindre ojämlikheter och färre fattiga jämför med andra regioner i Europa.

Men analysen visar också att de finns olösta problem och utmaningar och de finns tydliga skillnader mellan de nordiska länderna, men jämfört med andra länder är de mer lika.

Arbetsinvandringen har skärpt konkurrensen om låglönejobben och gjort det vanskligare för grupper med låg kompetens eller liten yrkeserfarenhet att få fotfäste på arbetsmarknaden.

De nordiske fackorganisationerna har den högsta organisastionsgraden i världen, men andelen organiserade löntagare har minskat under 1990-talet, speciellt  inom LO/SAK. Det hänger samman med ökad sysselsättningsandeler i privatregi, outsourcing, korttids- och oregelbundna arbeten och med borgerlige reformer i A-kassorna. Nedgången förklaras också av minskad rekrytering bland unga, hög genomströmning av medlemmar och ökande pensionering av stora medlemskullar i kombination med större låglönkonkurrens över gränserna. Detta har skapat kollektiva handlingsproblem både för arbetsgivare och arbetstagare.

De nordiska välfärdssystemen är de mest omfattande och inkluderande i världen, men står också inför stora utmaningar, då befolkningen blir så mycket äldre idag en annan stor utmaning är att de krävs en betydligt bättre integrering för marginaliserade grupper och den raskt växande gruppen inflyttad befolkning. Hittills har den nordiske integreringspolitiken inte givit de resultaten man önskat. Detta skapar utmaningar för välfärdsstatens bärkraft.

Konkurrensutsättning av välfärdstjänestern har inte givit entydiga kvalitets- och effektivitetsvinster. De nordiska länderna har stora utmaningar i att utveckla modeller för politisk styrning, ledning och samarbete i den nye offentlige tjänsteproduktionen, och i styrning och kontroll av privata aktörer. 

Norden har den minsta ojämlikheten i världen, men klyftorna ökar, de med de högsta (kapital)inkomsterna blir rikare och de med låga inkomster sackar efter. Löneskilnaderna mellan kvinnor och män är oförändrad. 

Den partipolitiska uppslutningen för den nordisk modellen är stark, men ändringar i klasstrukturen, mindre partilojala väljare och förändringar i parti- och koalitionsmönstren har resulterat i större pendelsvängningar och maktskiften i den nordisk politiken.

Sex utmaningar från forskarens till den nordiske arbetarrörelsen, utmaningarn är betydande och förutsätter stora nordiska omstruktureringsåtgärder.

Att skapa – övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, större förändringar i befolkningssammansättningen, lägre global tillväxt och hård global konkurrens. Detta kräver innovation, kreativitet och nya tillväxtstrategier i arbets- och näringslivet.

 

Att arbeta - att vända nedgången i sysselsättning är avgörande för att motverka ökad ojämlikhet och säkra hållbar välfärd. Detta kräver kraftfulla integrationsåtgärder av myndigheterna, parterna och arbetsgivarna.

Att organisera - samarbete mellan starka parter är avgörande för samordning och anpassningsförmåga på arbetsplatserna. Detta kräver ett starkt rekrytering till fackföreningsrörelsen.

Att dela - små skillnader är en förutsättning för hög tillit, stöd till gemensamma lösningar och för att få alla med i en nordisk omstrukturering ansträngning.

Att ta hand om - för att alla som inte kan försörja sig genom eget arbete ska kunna vara lika delaktiga i samhället behövs säkring och förnyelse av välfärdssystemet.

Att mobilisera - framtiden för modellen kräver att man klarar av att säkra stödet och värderingsgrunden för den och att man bygga livskraftiga koalitioner med förmågan att göra svåra val och beslut.

De nordiska socialdemokraterna och LO/SAK facken antog på mötet ett program med 10 vägval för framtiden Norden

1. Mer frihet. Fortsatta framsteg är inte självklart. Nu är det vårt och inte minst de ungas uppdrag att säkra frihet och gemenskap för nästa generation.

2. Ta tag i en ny tid. Socialdemokratin och fackföreningarna har länge format goda, nordiska samhällen. Nu tar vi Norden vidare. Fortsättningsvis måste den politiska makten styra marknadens makt.

3. Grundvärdena är moderna. I en föränderlig och komplex värld, är det ännu viktigare att vi står upp för frihet, jämlikhet och gemenskap.

4. Arbete till alla. Arbete för alla förblir grundvalen för det god nordiska välfärdssamhället. Ökade kunskaper, mer innovation och effektivt användande av ny teknologi ger tryggare jobb och äkta produktivitet.

5. För alla. Vårt uppdrag blir att fortsätta se till att alla människor ges möjlighet att leva ett gott liv. Vi kommer att ta ett särskilt ansvar för medbestämmande och rättigheterna för dem som har minst resurser, och vi kommer att ge barnen mer jämlika villkor för att förändra det sociala arvet.

6. Offensiv för jämställdhet. Jämställdhet har kommit långt, men mycket återstår att göra, både i hemmet, på arbetet och i samhället.

7. Grönare framtid. Vi vill ha ett grönare Norden. Vi måste vara de första att säkra att vi gör vårt för klimat och miljö både nationellt och internationellt.

8. Slå vakt om ett organiserat arbetsliv. De anständiga arbete möter nya tryck inifrån och utifrån. Vi kommer att kämpa mot social dumpning, arbetslivskriminalitet och den tvådelade arbetsmarknaden i Norden - genom att stärka det organiserade arbetslivet för att lyckas.

9. Den gemensamma välfärden. Politik, inte vinst, ska styra välfärden. Ny teknik, tillräckligt kvalificerat anställda, finansiering och samarbete är några av nycklarna till fler och bättre utbud.

10. Gemenskap ger frihet. Utan gemenskap, ingen frihet. Ökad mångfald i Norden skapar både möjligheter och utmaningar. "Gör din plikt och kräv din rätt", respekt och socialjämlikhet skapar en bra grund för god gemenskap i framtiden.

Det ger hopp, men kräver mycket av oss alla på många plan. Sprida vår idé. Stå fast vid den, men ändå kunna kompromissa när det krävs för att få bredare lösningar.

Generell välfärd

Igår slutade SAMAKs kongress där vi fått ta del av ett treårigt forskningsprojekt om den Nordiska modellens utmaningar och sen diskuterat strategier för denna. Har funderat en hel del på detta med generell välfärd- välfärd för alla som är en viktig del i modellen. 

Ibland hör jag välbetalda som t ex generöst menar att det vore bättre att avgifter för olika samhällstjänster borde vara högre eller att barnbidraget bara skulle ges till dem som verkligen behöver det. 

Den nordiska välfärdsmodellen bygger på idén om välfärd för alla som betalats genom skatter som bygger på att alla bidrar efter förmåga taktiken där de rika betalar mer skatt än de med mindre inkomster och kapital och att alla sen omfattas av statens/kommunernas stöd – lika för alla. De har visat sig vara en starkmodell som mycket genom socialdemokratin men också genom samförstånd med andra partier byggts upp, man kallar det en generell välfärdsmodell. De är en motsatt modell jämfört om man valt att skapa ett system där de med mest behov bara fick stöd.

De har skapat ett samhälle där människor behandlas mer lika. Välfärd blir en rättighet och inte något behjärtansvärt för de som av en eller annan anledning har det svårt. De har inneburit mindre motsättningar mellan de som får och de som betalar, för alla får. Man betalar skatt under några år av livet, som man sedan får tillbaka när man till exempel blir gammal, får barn eller blir sjuk. Hela samhället blir en gemensam trygghetsförsäkring när alla får barnbidrag, alla har rätt till samma skola, alla ha rätt till samma sjukvård och grundpension. 

Men trots framgångarna med den här modellen kan man se att den de senaste åren har utarmats i en satsa på dig själv anda där man i frihetens tecken och med idén om att otryggheten är en morot övertygat många politiker och medborgare om att ett annat system är bättre t ex inkomst relaterade stöd och avgiftsbelagda servicetjänster. Det har gjort de ojämlikare på många ställen i Norden att svårare för många med låga inkomster att få tillgång till välfärdstjänster och att vara arbetslös eller sjuk har blivit mycket svårare. 

På Åland har vi fortfarande det rätt bra, men vi måste vara uppmärksam på alla tendenser till att dränera eller rasera den Nordiska välfärdsmodellen om vi tror på ett samhälle där solidaritet, jämlikhet och alla människor lika värde är en grund för samhällsbygget,

Att engagera sig partipolitiskt

Det här med att vara politiskt engagerade i ett parti är viktigt, roligt, tufft och svårt. Svårt när man så ofta måste kompromissa, svårt när man kommer in i ett system som man vill förändra men samtidigt till viss del måste anpassa sig till. Viktigt och roligt när man faktiskt ser att man kan göra skillnad. Roligt när man får lära sig nya saker och samarbeta med människor. Tufft när man vill att saker ska kunna gå snabbt, men de politiska processerna är långsamma. Svårt när man blir i minoritet och tycker att de fattas fel beslut.

Vi har val om ett år på Åland. Vi behöver fler aktiva partipolitiker och framförallt kvinnor som vill engagera sig i partierna.
 
Att jag för runt 20 år sedan valde att gå in i Ålands Socialdemokrater handlade mycket om att jag inte kan stå bredvid och se på när naturen, djuren och människor far illa pga av maktmissbruk eller "låt gå politik". Jag kände att jag måste engagera mig för framtiden och det är genom de politiska partierna man kan få mer direkt makt och mer direkt kan göra skillnad. Genom ett parti kan jag vara med och påverka i stort och i smått, lokalt och internationellt. Sen behöver vi alla intresseorganisationer där vi kan engagerar oss och lära oss om olika områden och kan driva på för en fråga eller område. Vi behöver fackföreningar, vi behöver miljöorganisationer, ja vi behöver alla organisationer som för folk samman för olika frågor. I dem kan folk över partigränserna mötas och tillsammans med dem som inte valt parti, driva viktiga frågor. Men vi behöver också partierna som jobbar med helhetsgreppet utifrån en gemensam värdegrund. 

En baksida i politiken är att de tyvärr alldeles för ofta är att egen intressen, taktik, småsinthet och inkompetens som inverkar på beslut och representation. Men människor är människor och där makt finns krävs ett ständigt motarbetande av denna baksida. De kan man göra genom att jobba med arbetsklimat och ha bra strukturer, men det kräver att alla partier och engagerade, aktivt jobbar för det och inte låter maktlystnad, vänskapskorruption och andra odemokratiska metoder få plats. 

Ibland kan man tycka att det i vardagspolitiken inte är så stor skillnad på de olika partierna, de är ju både bra och dåligt. I vissa frågor kommer man ju till samma beslut utan att kompromissa, i andra måste man kompromissa. Dåligt blir det om de blir för otydligt vilka skillnader de finns mellan partierna. 

Jag valt att gå med i ett parti som sätter jämlikhet och solidaritet i fokus. Att födas i en familj som har resurser, att födas i ett land som har resurser och demokrati, det är bara förunnat en liten grupp, därför ser jag det som den viktigaste grunden i mitt engagemang. 

Det som sker i samhället är resultatet av politik, både förbättringar och försämringar, men som politiker behöver man bottna i vad man vill och vad man tycker är viktigt i stort, ha en ideologisk bas, parallellt med att man lyssnar och tar in kunskap. Därför tycker jag att Obundna blir ett svårt val, även om jag ser att de blir lite av en plantskola för politiker som inte genast vill ta ställning. De borgliga partierna; Centern, Liberalerna och Moderaterna faller för mig också bort av ideologiska själv. Likaså Ålands framtid. Det finns en socialliberal tradition som ligger rätt nära socialdemokratin ideologiskt men socialdemokratins starka betoning på solidaritet är viktig för mig.

Den socialdemokratiska ideologin är en motkraft till den väldigt individualistisk tidsandan, vi lever i. Socialdemokratin är tydlig med att det är genom engagemang för helheten, solidaritet med dem som har sämre förutsättningar och genom att gå samman och på olika sätt engagera sig som man kan göra världen bättre, för oss själva och för andra.

Tre viktiga ledord för framgång är engagemang, drömmar, optimism, något som ett parti både måste jobba med inåt och utåt, vilket jag tycker att vi gör i Socialdemokraterna. Vi har ofta väldigt kul och jobbar hela tiden med att alla ska får utrymme att engagera sig och lära sig nya saker.

För dig som funderar på att engagera dig politiskt, läs programmen från de olika partierna, intervjua engagerade om hur partiet fungerar och diskutera villkor för ditt engagemang. Vad vill du bidra med? Hur vill du vara delaktig? Hur kan du engagera dig för din hjärtefrågor?

Vill du engagaera dig i Socialdemokraterna tveka inte att ta kontakt eller ge mig en hint så tar någon kontakt med dig för vidare samtal.

I helgen har Ålands Socialdemokrater kongress och jobbar med sitt partiprogram det blir intressanta och viktiga diskussioner och blir tydligare för oss själva och andra när programmet antagits.