Jag tror på en annan lösning än att privatisera.

Infrastrukturministern avgav ett svar på min insändare om privatiseringen.

Det var ganska innehållslöst och visar på att vi ser på frågan helt olika. Upplevde också att jag som socialdemokrat inte skulle kritiseras hennes och landskapsregeringens beslut, då socialdemokraterna sitter i regeringen. Lite konstigt kan jag tycka då det i vårt parti som i hennes finns stort utrymme att ha egna åsikter och att privatisera inte är något som socialdemokraterna driver.

Min insändare:

Det handlar inte om att våga, Åland skulle vinna långsiktigt på en annan lösning än privatisering av skärgårdstrafiken, svar på infrastrukturministerns insändare 

Centern har med något avbrott suttit på trafikministerposten och därmed förvaltat frågan i många år utan att göra några större moderniseringar. Till infrastrukturministerns fördel kan man säga att hon vill ha förändring och har tagit tag i frågan, vilket är något som borde gjorts för många år sedan. Men om det är mod att genomföra kortsiktiga besparingsreformer som på andra ställen redan visat sig att inte fungera, så synliggör det nog bara att vi har helt olika uppfattning vad som är ändamålsenligt i längden. Det kanske är sant att man in nuläget kunnat spara 20 % gällande på Doppingen, hur man räknat ut det och vad man tagit med vad det gäller kostnader för den organisation som krävs runt omkring vet inte jag. Att det finns omgivande kostnader förutom den rena driften visar flera undersökningar från andra länder. Det jag menar är att tittar man på den forskning som nu finns tillgänglig så visar det sig att det endast är kortsiktiga besparingar som blir följden av privatisering. Tittar man på detta skärgårdstrafiken specifikt, kan man dessutom se att i Finland konstaterar samtliga aktörer att marknaden är obefintlig. Utgångspunkten för en privatisering av den offentliga sektorn är att det finns en fungerande marknad som kan bjuda på verksamheten. I Finland konstaterar man att privatiseringen inte fungerat som det var tänkt och det kortsiktiga marknadstänkandet har drabbat både skärgårdsborna och de seriösa aktörerna hårt.
Det jag menar är att Åland skulle vinna på en annan lösning. Att man inom skärgårdstrafiken skapar en ny organisationsstruktur som uppmuntrar ansvar, engagemang i alla led från ledning till mässen på varje färja. Det skulle gälla budget, drift och service. Jag vet att det finns en vilja hos en hel del personal till detta och det finns modeller och erfarenheter i näringslivet, så man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Min stora oro är att det som händer nu är att man slår sönder en struktur och dränerar personal på engagemang och energi, istället för att organisera om och använda de resurser man idag har.