Hur kan man säga att det inte är en enskild dåres verka om massmorden i Norge? Det verkar ju stå klart att det är en enskild människas handling, även om rättegången inte hållits, men jag och många andra hävdar att det inte är ett något som hänt i ett vakuum utan att språkbruk och klimat har betydelse för handlingen.
Det är en kamp om ord – varje dag måste vi tänka på hur vi använder dem, skriver Ola Larsmo i en tydliggörande artikel i DN. Han lyfter fram ett exempel; 1992 brann ett hus i den nordtyska staden Mölln ned en mordbrand riktad mot turkiska invandrare. När förövarna förhördes sade de att de inte förstod uppståndelsen: de hade ju gjort vad ”alla” ville. Vad ”alla” talat öppet om att man borde göra. Man ansåg att man utförde en kollektiv beställning.
Både media och varje enskild person har ett ansvar att varken i officiella eller inofficiella sammanhang häva ur sig påståenden grundade på grova generaliseringar eller fördomar. Vi måste alltid tänka på att vi lätt hamnar i ett vi och dom tänkande som vi måste bearbeta.
Häromdagen togs ett bra initiativ på Facebook "Jag vill göra skillnad" ett försök att få många att under perioden från idag tom 22 november använda mer av sin tid och kraft till att verka för en samtid och framtid där ingen människa utsätts för diskriminering, våld och exkludering. Idén är att vika en dag i kalender för att själv och/eller tillsammans med andra se över vad man kan göra – utifrån sina förutsättningar och i de sammanhang där man befinner sig. Ska själv se om vi via ABF-Åland kan skapa en mötesplats på temat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar