Sorgsen, nedmonteringen är nog ett faktum!

Det här är hemma, bilderna är tagna av min man Kaj igår. Det här är den plats jag bor på och vill bo på. Idag får vi som bor i skärgården lägga massor av energi, arbetstid och fritid på att försöka hålla ställningarna, upprätthålla en någorlunda rimlig trafik till och från våra öar. Kraft som borde läggas på utveckling. Igår satt vi där tre personer från respektive skärgårdskommun och fick information och frågor som vi upplever att vi redan fått tidigare. 18 personer avsatte en hel arbetsdag för att sitta på ett så gott som meningslöst möte för att avdelningen och ministern ska kunna säga att de har lyssnat och varit i dialog med kommunerna. Det måste finnas bättre sätt!!!!! Visst vi kunde låtit bli att åka men trafiken är en allt för viktig fråga för att lämna något åt slumpen.
Att glesbygden har det svårt i konkurrensen med tätorterna det är ett fenomen världen över, att då regeringen inte sätter ned foten och prioriterar sina nedskärningar då dessa för skärgårdens räkning får så dramatiska konsekvenser förundrar mig. Dagens turlista som beslutades om häromdagen en förändring från ena dagen till den andra måste vi leva med men är ett dråpslag. Att förändra utan framförhållning gör det än svårare för oss som bor, har företag och lever i skärgården.
För mig som bor på Kumlinge kan jag bara konstatera att skärgårdsbor nog framöver behöver en extra lägenhet i Mariehamn om vardagens ska fungera. Hur ska man annars kunna hinna göra ärenden när man t ex en lördag först ska resa i ca 2 timmar för att sen ha 1,5 tim för att handla i detlajhandelsaffärerna och sen sitta och vänta i ett par timmar i ett relativ stängt Mariehamn. Sen är man hemma igen vi 18.30. Jag är sorgsen och funderar kanske skärgården måste bli ett semester och pensionärsparadis istället för en levenade bygd. Jag kommer att kämpa för att de inte ska bli det men det är väldigt motigt just nu.