Ungdomsråd kan vara en bra metod!

Blev inspirerad, skrev en insändare 

"Med glädje ser jag att Mariehamnsstad vill göra ett nytt försök med ungdomsråd. Ungdomsråd är en av många metoder att stärka ungas möjligheter att påverka. Det är dock oftast den metod som misslyckas om och om igen, något vi också kan se på Åland. Det betyder dock inte att man inte ska satsa på den. Den kan ge effekter både vad det gäller att stärka ungas engagemang som medborgare och att stärka ungas direkta inflytande på politiken.

Jag har arbetat med inflytande- och påverkansfrågor hela mitt liv och vet att om politiker på allvar vill engagera alla unga idag och för framtiden finns det några viktiga förutsättningar som krävs:

Ge resurser

Det behöver en samordnare/demokratilots som jobbar direkt med ungdomsrådet men som också identifierar och arbetar för att minska hinder som gör att vissa grupper har svårare att påverka än andra.

Gräsrotsarbetet måste göras om och om igen

Det behövs ökad kunskap bland unga om hur kommunen fungerar och att de känner till sina rättigheter. Det kan man organisera som man gjort t ex  i  Skellefteå, där kommunens demokratilots håller workshops om demokrati i olika verksamheter, så som skolor, föreningar, grupper via arbetsförmedlingen och fritidsgårdar eller att man kontinuerlig håller Framtidsverkstäder i daghem och skolor, men det krävs då att de finns pengar reserverade för att genomförande.  

Skapa rum/mötesplatser för olika frågor

Det behövs fler neutrala rum där medborgare kan mötas för att tillsammans driva sina frågor. Hearings är bra men dessa bör också vara uppsökande och flexibla. Det behövs också mötesplatser där politiker och tjänstepersoner kommer till skolor, ungdomsgårdar, föreningar och andra ställen där ungdomar samlas."

Bättre integration, skapa en Kumlingemodell

I torsdags var det fullmäktigemöte i Kumlinge och jag passade på att lämna in en motion om att vi ska förbättra integrationen.

Till

Kumlinge kommunfullmäktige

Motion

Bättre integration, skapa en Kumlingemodell

I Kumlinge har vi trots liten befolkning relativt många med annat modersmål än svenska. Vi har arbetskraftsinvandrare, relationsinvandrare, flyktingar men också de som aktivt väljer Kumlinge som en trygg och fantastisk boendemiljö.

De senaste åren har det blivit tydligt hur viktigt det är att alla inflyttade oavsett orsak får ett gott stöd i att lära sig och utveckla sin svenska, men att varken de som har rätt till SFI (svenska för invandrare) som t ex de med flyktingstatus eller det som vill stärka sin kompetens genom SIA (svenska i arbete) eller de som annars bara vill stärka sin svenska fått tillfredställande möjligheter att tillförskansas sig svenska vilket är en nyckel för att lyckas med integration. Dessutom ingår det i SFI att lära sig om det åländska samhället vilket det inte funnits mycket utrymme för i de fåtal timmar som Medis erbjudit de studerande på Kumlinge. 

Vi skulle i Kumlinge kunna bygga en modell tillsammans med grundskolan som idag ansvarar för svenska träning för skolelever och från nästa år även för dagisbarn. Den skulle bygga på de system och ersättningar som redan idag finns i SFI, SIA och Medis och t ex rektor kunde plocka ihop lektioner och skräddarsy en Kumlinge modell för integration utifrån de aktuella behov och önskemål som finns. SFI eleverna skulle t ex också när möjlighet ses kunna delta i andra skolaktiviteter för att på så sätt snabbare integreras och träna svenska.

Till modellen skulle också en fortsättning på de integrationsprojekt som ABF-Åland drev i Kumlinge i samarbete med tredje sektorn och civilsamhället för ett par år sedan med mötesplatser och aktiviteter för alla Kumlinge bor med en speciell aktiv rekrytering av nyinflyttade. Det kräver inga stora resurser men träffar på olika teman behöver organiseras t ex tre gånger på termin. Verksamheten kunde ha sin utgångspunkt från biblioteket och kunde planeras av den som arbetar med bibiloteksverksamheten.

Att ha ett effektivt och målinriktat integrationsarbete är på flera sätt lönsamt och kan utöver de direkta arbetsmöjligheterna som arbetstimmarna i form av språklärare ger också skapa möjlighet för att fler arbetsmöjligheter utvecklas.

Förslag: att kommunstyrelsen snabb utreder möjligheten att skapa en Kumlingemodell för smidig integration av de som flyttar till Kumlinge och har annat modersmål än svenska. Det finns idag pengar att söka för dem som vill stärka integrationen i styrelsens uppdrag skulle ingå att söka externa medel för att utveckla modellen men också kunna synliggöra kommunen som en smart och progressiv kommun som tar vara på kommuninnevånarna.

Kumlinge 25 september 2020
Mia Hanström fullmäktigeledamot 

Kunskap om genus ses som ett hot

Propagandan som idag sprids framställer genusvetare, feminister och de som kämpar för HBTQI rättigheter som extrema och att den kunskap och problematisering av kön och sexualitet som vi sprider utgör ett hot. Det är därför viktigt att feminister och genusvetare från akademin engagerar sig i det offentliga samtalet. Liksom att organisationer förstärker sitt arbete för att synliggöra kunskap och åsikter.

Det sker en stark politisering och ett ifrågasättande av genusvetenskap och kritiskt tänkande just nu. Det är inte en enskild företeelse utan en världsomspännande företeelse och har på många platser en välorganiserad rörelse som bas bland annat i USA. ”I land efter land förenas den traditionella högern med extrema nationalister kring idén om en farlig ”genusideologi” som sägs få förödande konsekvenser för familjen, folket och nationen” skriver Magnus Linton i DN. I artiklar i t ex svenska press är 

genusvetenskapen något manskapar karikatyr av och så argumenterar man mot den nidbilden. Det finns också en hel del hat mot feminism och starka kvinnor, något som Per-Olof Eliasson skriver om i Universitetsläraren. I Rumänien, Ungern och Brasilien har regeringarna förbjudit genusvetenskap. I Polen och Italien har genusvetenskapen attackerats hårt. Det handlar om en stark propaganda där den akademiska forskningen utmålats bygga på ideologier och teorier som är direkt skadliga och då speciellt för barn. Det handlar om att man upplever att den ”traditionella familjen” och dess värden är hotade, genom att genusvetenskapen synliggör att det finns fler sätt att relationsmässigt, maktmässigt och sexuellt leva sitt liv. Att man synliggör att normer gynnar vissa och missgynnar andra och de spiller över på en massa områden i livet. "Attackerna på genusvetenskapen globalt innebär en attack mot den akademiska friheten och det kritiska tänkandet i stort", säger Purna Sen från UN Women på ett webinarium, anordnat av nätverket International association of women in radio and television (IAWRT), vars medlemmar är kvinnor som arbetar inom media, kommunikation och forskning i 54 länder. Man konstaterade också att civilsamhället får allt mindre möjligheter. Det feministiska perspektivet och genusstudier har från början varit måltavla för hat och hot under historiens gång, men de som händer nu  är att det ökar och det har skett en upptrappning i flera länder den senaste tiden. Både genom öppna kampanjer och genom att enskilda engagerade utsätts för personliga kampanjer för att misstänkliggöra dem och i förlängningen omöjliggöra deras arbete eller engagemang. Det hela är komplicerat i länder som t ex 

Polen, Litauen och Ungern finns det religiösa rörelser som ser genusvetenskapen som ett hot mot traditionella värden, men det finns också en sammanblandning och i många fall en berättigad kritik av hur de forna östländerna de senaste 40 åren haft en anpassningen till ”västerländska värderingar” med fri-marknadspolitik med löften om välstånd till alla, som ju inte på något sätt uppnåtts. Där finns istället stora grupper av människor som är arbetslösa eller arbetar för minimala löner och under dåliga arbetsförhållanden. De ger utrymme för politiker att fatta beslut om att t ex stänga ned de genusvetenskapliga institutionerna i en del länder. Andrea Pető, professor i genusvetenskap vid Central european university i Ungern som jag och några ålänningar träffade för ett år sen i Ungerna har fått stänga ner sin arbetsplats på universitet och flyttat till Österrike för att fortsätta undervisa. Hon menar att det ända positiva i det hela är att genusvetenskap fått mycket mer uppmärksamhet, tidigare var hon aldrig efterfrågad av media men senaste tiden intresset varit stort från journalister och intresset för utbildningen är större än någonsin och idag med distansutbildning ges möjligheter att studera de man vill på en annan ort än man bor. Men det är problematiskt att ingen varken akademin, EU eller någon av FN:s organisationer kunnat stoppa nedläggningen av genusutbildningarna i Ungern, Rumänien eller någon annanstans.

Jag tror att vi och det demokratiska samhället underskattar kraften i internationella rörelser och organisationer såsom t ex World congress of families, vars strategier att sprida hat kring jämlikhet, feminism och HBTQI. Deras innehåll adopteras och överförs till politiken. Där finns hatpropaganda som bygger på en starkt rådande traditionalism med inslag av rasism och sexism. Det är inget nytt men tankemönster som även finns i en del av den intellektuella eliten. Vilket gör det extra svårt att motarbeta.

Vi som är feminister, vi som ser genuskunskap som ett bidrag till att utveckla världen till en mer human plats att leva i måste fortsätta kämpa och synliggöra de problem som idag hänger ihop med patriarkala idéerna som drabbar både män och kvinnor.
#equalrights  #jämlikarättigheter #allamänniksorslikavärde #nejtilldiskriminering

De där med pollinerarna igen!

Skrev en insändare: 

Åtgärder behövs för våra vilda bin

Jag är biodIare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar. I oktober förr året tog jag initiativ till en motion till Kumlinge kommuns fullmäktige med målet att kommunen på ett bättre sätt ska bidra till att minska utarmningen av floran och hotet mot våra pollinatörer. Utgångspunkten var och är att: antalet vilda bin minskar och det krävs snabba insatser. Utarmningen av floran är ett hot mot våra pollinatörer. För att överleva behöver de kunna hitta platser att bo på och något att äta, precis som vi människor. Att våra tambin producerar honung vet alla, men den största betydelsen för oss är att de och de många vilda bina pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor. Vi som lämnade in motionen ville att det i Kumlinge kommun införs en nytt sätt av skötsel av vägrenar, en skötsel som gynnar en rik och vacker flora och biologisk mångfald och som samtidigt kunde bjuda boende, sommargäster och  besökare på en skönhetsupplevelse. Vi ville också att kommunen skulle uppmana landskapet till liknande åtgärd och att allmänheten i kommunen uppmuntras till att vidta åtgärder för biologisk mångfald. Bakgrunden är att naturbetesmarker och ängar minskar och hundratals arter har försvunnit. Samtidigt har gröna ytor som sköts vid till exempel vägkanter ökat. Experter och forskare anser att ängs- och betesmarkernas arter kan få nya fungerande livsmiljöer längs vägar om vi bara sköter dem rätt. På Gotland ligger man långt fram med sin skötsel av vägrenarna. Man låter vägkanterna blomma. De använder vad de kallar en anpassad slåtter och under sommaren när växterna inte hunnit släppa sina fröer slås bara siktskymda kurvor, korsningar och andra ställen där det behövs för trafiksäkerheten. Resten slås under höstslåttern efter 1 september. Jag är glad att det blivit en diskussion om och hur man på ett hållbart sätt ska hantera vägrenar och hoppas att både landskap och kommuner gör upp hållbarhets planer för att bidra till att öka mångfalden bland annat genom att ta vara på vägrenarnas möjligheter. Men också att allmänheten uppmuntras att se över t ex hur de t ex istället för stora gräsmattor som inte används kan gynna ängsblomning allt med syfte att gynna den biologiska mångfalden som är en överlevnadsfråga för oss alla.  

Kvinnor stödjer kvinnor.

Kvinnor stödjer kvinnor. Nu kommer utmaningar på social medier om att lägga upp ett svartvitt porträtt och tagga #challengeaccepted och #womensupportingwomen. Varför? Det handlar om en kunskapskampanj om kvinnors rättigheter som idag är ifrågasatta och inte självklara. I flera länder t ex Ungern, Polen och Turkiet är risken för backlash istället för förbättringar stor. Där höjs nu röster för att länderna skall sluta erkänna/använda sig av Istanbulkonventionen. Konventionen skapades av Europarådet 2011 och antog på Åland och i Finland 2015. Konventionen handlar om att länderna som skriver under uttryckligen lovar att bekämpa våld mot kvinnor i stort, och våld mot kvinnor i nära relationer i synnerhet. Man ska också involvera både myndigheter och civilsamhället i de arbete.

Nu har det i Turkiet startats en "utmaning" att lägga upp en svartvit selfie med taggen #challengeaccepted eller #womensupportingwomen för att lyfta och sprida kunskap om hur konservativa länder/ledare aktivt nu aktivt vill motarbeta arbete mot mäns våld mot kvinnor. I Turkiet möts invånarna dagligen av svartvita foton på ännu en kvinna som mördats i sina hem av sin partner eller familjemedlem.

I Polen och Ungern vill starka krafter att man avskriva sig konventionen och se till att det blir lagligt att strunta i kvinnor som misshandlas eller mördas av män. Även i norden finns krafter som vill minska kvinnors möjligheter oh rättigheter ofta i skydd av något annat.

Gå med i utmaningen! 

Lägg gärna upp en svartvit bild av dig själva och passa på att berätta om situationen. Tagga #challengeaccepted och #womensupportingwomen.

Att kämpa för lika rättigheter är en ständig process

Vad är det som är så provocerande i att HBTQIA personer, människor från etniska minoriteter och kvinnor provocerar en såpass stor grupp av speciellt vita män?

De menar att det inte finns strukturer utan allt är individuellt.

Men idag finns forskning och fakta och att utifrån en egen upplevelse vägra se den strukturella rasismen homofobin och misogynin (kvinnohat) som finns i vår kultur och samhälls struktur, är att motverka förändring till ett samhälle där alla har samma möjligheter och rättigheter. Det är inte så lätt att få syn på de tankar och föreställningar som vi tar för givet som det normala och som sen visar sig vara diskriminerande.   

Rasism handlar både om enskilda individer som har fördomar och att det finns strukturer i samhället som diskriminerar personer med en annan hudfärg eller etniska bakgrund än majoritetsbefolkningen. Det händer i skolan, i rättsväsendet, på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. 

Att blunda för den strukturella rasismens existerande gör det omöjligt att långsiktigt göra något åt problemet. I rapporten Being Black in the EU, som sammanställdes av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) år 2018, framkom det att Finland var det mest rasistiska landet bland länderna i studien. Jasmine Kelekay skriver om Finland och rasismen i en artikel på Agenda https://www.agenda.fi/kommentar/black-lives-matter-beror-aven-svenskfinland/. Vardagsrasismen bygger många gånger på okunskap så en av de viktigaste åtgärderna för samhället är att vi var och en utbildar oss, men Åland som självstyrt område behöver också ett kunskapslyft inom samtliga myndigheter och inom skolan på alla nivåer. Den som tror att det inte finns diskriminering och rasism på Åland har inte läste på eller lever i sin egen lilla bubbla utan att prata med inflyttade på Åland med annan hudfärg eller ett utländsk klingande namn. Den som hävdar att det inte handlar om strukturer eller att vita även kan bli utsatta för rasism har har varken läst på sin historia missat helt kolonialism, rasbiologi, exotifiering. Visst kan vita blir kränkta men det är inte rasism.

En sak är säker: för att vi ska ta steg mot ett samhälle fritt från rasism, homofobi och ojämställdhet krävs det politisk organisering, alltså att grupper går samman i föreningar och grupper för att identifiera och formulera sina krav så att samhället sen kan genom att politiker och deras partier fångar upp och kan genomföra politiska reformer som gör skillnad i praktiken.

Pollinering en livsviktig sak

Bild från pollineringsskolan

Våren har startat med rallyfart, gott för alla i dessa Corona tider, gott i nuläget för mina bina som är i full aktion. 
Nästa vecka är det i Sverige Pollineringsveckan 16-24 maj. Vi borde på Åland såsom Biodlarföreningen på Åland skrev i sitt senaste medlemsbrev fira veckan.

Pollineringsskolan är ett gratismaterial som kan laddas ned och läsas. Det är framtaget för barn men lika intressant för vuxna. I  materialet beskrivs det fantastiska samarbetet mellan växterna och de pollinerande insekterna som är livsavgörande för vår mat.

Bild från pollineringsskolan

Mycket kan göras från oss människor: Så mer blommor, låt gräs, träd och buskar blomma. Minska stora gräsarealer och slå inte växter innan och under den tid de blommat. 
Hjälp till att bevara insekternas naturliga boplatser. Eller om du är sugen på att snickra –bygg bihotell för vildbyn.

Nätverket pollinera Sverige finns material och information för dig som vill lära mer, där finns t ex en Kunskapsvandring en frågesport som du kan använda på ditt jobb, i din skola eller annat sammanhang.