Funderar på kvalitetssäkring som vi ju alla
vill ha, speciellt vi politiker efterfrågar numera ofta det, vi vill ha nyckeltal, statistik, antal och olika former av modern kvalitetesuppföljning, men frågan är komplicerad. Hur mycket tid ska anställda lägga på detta när de skulle kunna ägna sig åt själva verksamheten. Man skulle kunna säga att gamla sortens
kvalitetssäkring ofta hade sin grund i småskalig verksamhet med direkt kontakt och
förtroende. Medan dagens i mycket handlar om mål, uppföljning, checklistor och
program. Man litade på att folk gjorde sitt jobb på ett bra sätt och först när de kom signaler om de motsatta så agerade man. Systemet har förstås sina svagheter där t ex lathet och slarv kan få stort utrymme, samtidigt som förtroende ofta leder till att folk tar stort ansvar och gör mer än vad som krävs.
Två ord dyker ofta upp i diskussionen om kvalitetssäkring idag, Lean som betyder mager på engelska, har sitt ursprung i ett japanskt sätt att
organisera bilproduktionen och syftar till att via ständig underbemanning
skära ner antalet permanent anställda. Det andra ordet New Public
Management, NPM som handlar om likriktning och standardisering och att ledarna
ska styra och ”våga ta obekväma beslut” om t ex nedskärningar och
besparingar. I grunden ligger kontroll av detaljer och en form av misstroende mot de
anställda. Med en idé om att de anställda är tröga, lata, fuskande och ineffektiva och de kommer man bara åt
genom att skrämma, kräva och kontrollera, allt måste därför mätas för att bevisa och utmana. Med dessa system försöker man detaljreglera och styra verksamheter med stor risk för att man dödar kreativt tänkande, ansvar och egna
initiativ. Samtidigt spelar man på personalens vilja att prestera bra, men ger
dem otillräckliga resurser. Med den slimmade verksamheten riskerar alltid viktiga delar som
inte finns eller kan regleras att falla mellan stolarna för det är ingens ansvar och de kan heller inte mätas, sådant som ger kvalité. Ett
resultat när NPM, mätandet och checklistorna får större och större utrymme är att människor känner sig
otillräckliga och bryts ner psykiskt, verksamheten utarmas och tappar kvalitet och sättet att leda allt för ofta resulterar i olika former av mobbning. De gäller att hitta en balans där omsorg om människor och anställda är viktigare än checklistor och program, samtidigt som alla har nytta av kvalitetssäkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar