Att ständigt objektifieras som kvinna lär oss att objektifiera oss själva.

Funderar mycket på varför ungdomar mår så påtagligt mycket sämre idag än tidigare. Trycket på att lyckas på alla områden verkar pressa speciellt unga tjejer oerhört.
En del i problematiken är att utseendet är blivit så oerhört viktigt. Det är så viktigt så att vi har en hel industri som tjänar ofantliga pengar på att underblåsa och spela på att de har lösningar på att se bättre ut, vara cool och rätt. Resultatet är att flickor och kvinnor svälter sig, har obekväma kläder, utsätter sig för smärtsamma operationer och ingrepp t ex sprutar in nervgift under huden och skuldsätter sig. Redan små flickor säger idag att de är för tjocka och att de borde banta!

De vi alla säger i välmening som uppmuntran till varandra om utseende eller klädsel, blir en del i vad man kan kalla "komplimangernas förtryck”, för samtidigt som det får oss att må bättre, blir det en del i den problematiska objektifieringen, som är en del i ett kvinnoförtryck som sker i vardagen, på film, i TV, i tidningarna, i reklam och annonser. 

Det här är ett omfattande samhällsproblem. Att ständigt objektifieras som kvinna lär oss att objektifiera oss själva. Det innebär att vi lär oss att se oss själva utifrån, genom betraktarens ögon. Detta påverkar både den egna självbilden och bidrar till ökad nedstämdhet och ångest. De gäller unga flickor och gamla kvinnor. De gäller tjejer som jobbar mycket med sitt utseende och tjejer som bara försöker vara duktiga och duga. 
Självobjektifiering har negativa effekt på kvinnors motivation och engagemang i arbetslivet, på fritiden och i sociala sammanhang. Vi söker bekräftelse och många känner sig mest värdefulla av ytliga komplimanger, eftersom de är det de vi lärt oss är viktigast. Men vi behöver inte bli recenserade, vi behöver bli sedda och bekräftade för dom vi är. 
Om vi fortsätter att lära små flickor att de yttre är den mest värdefulla egenskap fortgår detta destruktiva undergrävande av människor. Genom att ständigt bekräfta dem i hur söta de är, vilka fina kläder de har, är vi med och upprätthåller de destruktiva mönstret. Vilket förstås också gör att killar och män behåller rollen som den överordnade med rätt att objektifiera. Självobjektifieringen gör oss mindre benägna att ifrågasätta könsroller och ojämställda strukturer. 

Utöver obektifiering får flickor och unga kvinnor budskapet; att ju större sexuell attraktionsförmåga en kvinna har, desto högre status, har hon. De budskapet syns i modet som är allt mer sexualiserat och hur oattraktiva kvinnor ifrågasätts, hånas och diskrimineras. "Vår knullbarhet är det som ger oss existensberättigande", skriver Natasha Blomberg i en krönika i Amelia. En tuff kommentar men det ligger mycket i den.

Det här är kultur, är föränderligt och går att göra något åt. Kvinnor behöver inte vara till lags och vara behagfulla, vi behöver inte känna oss värdelösa om vi inte är tilltalande och behagliga. Vi både kvinnor och män måste sluta med att som de första vi gör är att kommentera kvinnors och flickors utseende och istället bekräfta små flickor och varandra i vad vi gör och att vi duger som som vi är, inte i hur vi ser ut och hur vi lyckas gestalta oss. Vi ska uppmuntra kreativitet, nyfikenhet, omsorg om andra och samhällsengagemang, sådant vi mår bra av. Vi ska jobba tillsammans och i grupp med att synligöra och förändra vårt samhälle till en mer människovänlig kultur där mångfald uppmuntras och där andra värden än utseende och mängden av pengar belönas och uppmuntras.