Igår var det begravning här på Kumlinge, vår granne Elvi har efter en kort tids sjukdom dött och familjen ordnade en fin begravning.
Begravningar leder både till reflektion kring hur man själv och ens anhöriga vill ha det då de går bort. För mig blev det också tydligt att jag nog måste ta mig samman och gå ur kyrkan igen. När jag bodde i Sverige gick jag ur kyrkan, men när jag flyttade till Åland i slutet av 80-talet, blev jag tydligen automatiskt medlem. På Kumlinge hade vi då en aktiv församling och en präst (Kent Danielsson) med både samhällsengagemang och ett öppet sinne som gjorde att det kändes ok att vara kvar. Vi (Kaj och jag) både valde att gifta oss och döpa våra barn om än utomhus jag satt tom i kyrkofullmäktige en tid. Att kyrkan utanför Kumlinge var både dogmatisk, konservativ och falsk trots sina solidariska glädjebudskap, sköt jag bort. Idag känns det dock som att jag fått nog av förakt mot homosexuella, urusel personalpolitik, kvinnopräst motstånd, och dogmatiska och inskränkta präster. Ritualerna i kyrkan har heller inte blivit mina trots en aktiv tid i kyrkans ungdom och i församlingslivet. Det är dags att gå ur kyrkan, måste ta reda på hur man gör.
4 kommentarer:
Blir lite sorgsen av att du väljer att lämna kyrkan...
Det är alltid tråkigt om kyrkan fungerar så dåligt att den stöter bort. Och det är sant att kyrkan har många problem. Men trots allt så är det inte fullt så illa överallt. Mycket av det som du tar upp är sådant som egentligen är marginellt idag, men som får stora rubriker.
Kvinnoprästmotstånd o homofobi finns det inte mycket kvar av, men det påstås så...
Egentligen behövs såna som du för kyrkans förnyelse...
Hoppas du inte tappar bort Gud i alla fall...
Tack för din kommentar. Här i Finland är kyrkan betydligt konservativare än i Sverige och det är klart att man kan kämpa inom kyrkan och att det är viktigt att de som står för jämlikhet och solidaritet gör det. Jag väljer dock andra arenor att lägga mitt engagemang på.
Mia
Jag har ibland tänkt, sagt och velat samma sak. Präst som jag är...
Men stannar kvar för att jag vill höra mig berättas, framtiden sägas, världen skapas av kärlek, förlåtelse och trots!
söndagen den 3 aug kl 10.26
nu skall jag fira mässa i världens vackratse kyrka
Din vän Kent
Tack för din fina kommentar den värmde.Dessutom hittade jag din blogg :)
Skicka en kommentar