Feminism, 8 mars och en fråga som surrar i mitt huvud

Vi i Feministakademin utnämnde i lördags Årets Feminist, 2001 var vi 11 kvinnor som internationella kvinnodagen bestämde oss för att bilda Feministakademin på Åland med uppgift att verka för ökad bildning och kunskap i genustänkande, feminism och jämställdhetsfrågor och målet är att långsiktigt höja medvetenheten bland allmänhet och beslutsfattare i frågor som berör makt kön och jämställdhet.

Vi valde ordet feminist då de då, liksom nu, var ett kontroversiellt ord. Varför är det så kontroversiellt? Feminism är ju i sin egentliga mening att se könsorättvisorna och att vilja göra något åt dem. Det borde varenda tänkande människa kunna ställa upp på och ingen kan väl tvivla på att män har störst makt i både näringsliv och politik både i världen och i vårat lilla samhälle Åland. 

Feminismen och jämställdheten anklagas emellanåt för att spåra ur och gå för långt! Vad menar man då? Jämställdheten kan inte gå för långt – antingen är samhället jämställt eller så inte. Jag ser att att de som reagerar störs av en rörelse som ifrågasätter att män och kvinnor är varandras motsatser och att det ena könet är överordnat det andra ofta för att de finns en outtalad eller uttalas idé om att de är grunden för att de ska attraheras av varandra. Något som bara har gällt de senaste ca 100 åren. Dessförinnan såg man på kvinnor och män som lika men där kvinnor var lite mindre utvecklade. Historieproffesorn Yvonne Hirdman beskriver det som att män var som stora A och kvinnor som lilla a.
Idén om könens motsats har alltså ingen lång idétradition men denär hårt förankrad i vår kulturella förståelse. När man ifrågasätter den blir de för många tuff och jobbigt. Att dessutom vissa feminister går så långt i sin vilja att se människan i stället för könet att de kallar dem för hen för att betona likheten och vikten av att se varandra som människor och inte utifrån stereotypa bilder av kön. Det är en sån sak som blir för myckt för många då det ju är ett ifrågasättande av den starka heteronormen i vårt samhälle. ”Så gör bara urspårade freaks!” hojtas det i sociala medier och populära debattprogram. Det socialt acceptabla är att vara lite lagom för jämställdhet. Och att därmed låta könsorättvisorna bestå." skriver Åsa Petersén i en ledare på Dagens Arena.

Min övertygelse är att vi måste bygga ett samhälle som utgår ifrån andra saker än kön som grund, som tar sin utgångspunkt i att vi alla är människor. Att vi måste våga titta på både oss själv, våra relationer och samhälle stort. Vi måste våga se att jag och min omgivning skapar och upprätthåller könsskillnader och könshierarkier. Vi måste vara ödmjuka mot oss själv och se att man inte kan och orkar ta alla strider, men att man ständigt kan arbeta för förändring där jämställdhet och jämlikhet (det finns ju felet orättvisor än kön) ständigt är i fokus.

Du kanske inte tidigare definierat dig som feminist. Kanske på grund av att begrepp och ord som ibland kommer upp i samband med feminism eller pga att feminism som begrepp och ideologi känts lite svår att greppa. Varför sätta en etikett på sig?
Men om du har sett dig själv som en person med sunt förnuft och tycker att jämställdhet borde vara självklart, att lika löner skulle vara självklart och att inte barn och unga ska begränsas av förväntingar och strukturer som ger dem olika förutsättningar pga av om de är killar eller tjejer och tycker att man borde göra något åt det? Eller om du är uttalad feminist och tycker att det borde göras mer, att de borde gå fortare, då finns det nog bara en väg att gå; du borde på ett eller annat sätt organisera dig, du borde vara i sammanhang där man kunde öka trycket på förändring.

Vem du än är som tycker att man borde göra något; vi kanske borde organisera oss här på Åland. Det funderar jag ofta på. Åland har varken en stark feministiskförening, en stark kvinnorörelse, en stark jämställdhetsorganisation, ett aktionsnätverk eller någon annat forum. Något sådant skulle vi nog behöva, det funderar jag på så här kring 8 mars.
Hur funderar du? Kommentera eller maila mig gärna: mia.hanstrom@kumlinge.com