måndag 17 februari 2014

Bi i skärgården en möjlig framtidssatsning

Ibland blir bloggandet mer sporadiskt, tiden bara springer och skrivandet har fokus på annat. Nu senast har det varit mycket projektplaner och verksamhetsberättelser. 
För min biodling är det lågsäsong, nu är det bara att hoppas på att bina drog in tillräckligt med mat i höstas och att de inte blir allt för störda av fåglar och annat. Men har just tittat på en viktigt föreläsning i TEDtalks om bikrisens orsaker och vad man kan göra år den. Ett tips från en aktiv biodlarförening här på Åland. Honungsbiet som bara är ett av många olika bin som finns har funnits 50 miljoner år, varje samhälle har 40 till 50.000 individer som samordnar sig i fantastisk ordning. De senaste åren har bin dött i massor världen runt, inte på Åland. Det finns flera skäl, ensidiga odlingar, växtgifter, stordrift och sjukdomar. På vissa ställen är det så illa att människan själv måste pollinera. Ta 10 minuter och lyssna på Maria Spivaks föreläsning


En ny Facebook grupp är öppnad av Kent Eriksson ett diskussionsforum för skärgårdens entreprenörer. Hur kan vi förbättra näringslivet i skärgården? 
Där har jag skrivit: Biodling kunde vara en viktig lokal produkt, de som får del av min honung menar att den är unik, min förståelse av det är att vi har en unik och mångfaldig flora. Om man blir fler deltids- och hobbyodlare kan man bygga upp en rationell hantering av olika produkter. Finns intresse för biodling så är biodlarföreningen en bra kontakt. Om någon på Kumlinge behöver stöd av en mer van biodlare kan jag nog vara behjälplig.
Själv funderar jag på att förnya lite av min utrustning under våren, använder fortfarande min morfars gamla utrustning som snart är över hundra år. Det går bra men jag är lite tröttare i kroppen och om jag framöver utökar verksamheten blir det för tungjobbat.

2 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Ni skärgårdsbor borde satsa på ekologisk biodling. Honung som sådan är inte ekologisk, eftersom man inte vet var biet hämtar sin pollen. Det krävs en viss obesprutad omnejd, minns inte hur stor areal, för att man ska få honungen certifierad som ekohonung. Men i skärgården kunde man få till det om man går in för det. Förstås så måste jordbruken sadla om, men på vissa öar borde det gå att genomföra. Det är roligt med bin, lärorikt och intressant. Vad vore vi utan insekter?

Mia Hanström sa...

I Kumlinge har vi i princip alla åkrar ekologiska har jag förstått på lantbruksekreteraren, sen vet man ju inte med blomland etc. Kan ju vara svårt att få en certifiering.