Utanförskap!

Utanförskap är ett ord på modet i svensk politik just nu. Åtgärder ska göras får att unga inte ska hamna i utanförskap, folk ska in i arbete för att inte hamn i utanförskap. Det finns en hel del som är bra med de resonemangen. Unga ska inte stå på tillväxt de mår inte bra av att inte behövas, människor mår bra av att arbeta, men modellen är för enkel och det finns i den borgliga politiken ett förakt mot "dom där" lata, oföretagsamma…
I DN lyfter man fram nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog som granskat "Lugna gatans verksamhet ur ett socioekonomiskt perspektiv". Projektet rekryterar stökiga ungdomar som trygghetsvärdar dom får genom det något värdefullt att göra och visat också på ett annat sätt att få respekt och uppmärksamhet. Jag är övertygad om att att om samhället satsade på främjande av ungas delaktighet i samhället skulle vi göra både mänskliga och ekonomiska vinster på många plan. Det är helt enkelt förkastligt att ha barn på tillväxt. Utöver sättet att se på fritid skulle skolan också göras om så att den möter unga där de är och ger dem möjligheter till delaktighet på många sätt.