Pollinering en livsviktig sak

Bild från pollineringsskolan

Våren har startat med rallyfart, gott för alla i dessa Corona tider, gott i nuläget för mina bina som är i full aktion. 
Nästa vecka är det i Sverige Pollineringsveckan 16-24 maj. Vi borde på Åland såsom Biodlarföreningen på Åland skrev i sitt senaste medlemsbrev fira veckan.

Pollineringsskolan är ett gratismaterial som kan laddas ned och läsas. Det är framtaget för barn men lika intressant för vuxna. I  materialet beskrivs det fantastiska samarbetet mellan växterna och de pollinerande insekterna som är livsavgörande för vår mat.

Bild från pollineringsskolan

Mycket kan göras från oss människor: Så mer blommor, låt gräs, träd och buskar blomma. Minska stora gräsarealer och slå inte växter innan och under den tid de blommat. 
Hjälp till att bevara insekternas naturliga boplatser. Eller om du är sugen på att snickra –bygg bihotell för vildbyn.

Nätverket pollinera Sverige finns material och information för dig som vill lära mer, där finns t ex en Kunskapsvandring en frågesport som du kan använda på ditt jobb, i din skola eller annat sammanhang.

Vad ska vårt ekonomiska system leverera och för vem?

Coronaviruset har bromsat konsumtionen och resandet något som har ekonomiska konsekvenser före enskilda och hela samhället. Nu är chans att fråga sig vad exakt är det vårt ekonomiska system ska leverera och för vem?

Jag och många med mig ser att mitt i allt elände finns en chans till omställning på många plan.
Vi vet att koldioxidutsläppen och miljöbelastningen på många håll minskat radikalt när fabrikerna står still och flygen och annan trafik inte går som tidigare. Vi vet att vårt samhälle präglas av en alltför hög takt och att den psykiska ohälsan och utbrändhet skördar offer efter offer. BNP har ökat och ökat på bekostnad av djur, natur och människors välmående, och någonstans vet vi alla att materiell- och upplevelsekonsumtion inte är de människor behöver. Människor behöver materiell trygghet som boende och mat, men vi verkar faktiskt inte vara beroende av att gå omkring i shoppingcenter eller se ytterligare ett nytt ställe. Vi är mer än våra konsumtionsvanor och trots att vi lärt oss att de definierar vem vi är och vilket status vi har i samhället, vet alla någonstans att det är vänner och trygghet som skapar förutsättningar för välmående.
Nu finns också chansen att ifrågasätta den ständigt intensifierade urbaniseringen, ett synsätt och en produkt av en samhällsvision som identifierat människotäthet som en tillväxtskapande faktor och en nödvändighet, ja ett mål i sig. Man har t o m påstått att det är mer hållbart att bo tätt än att bo på landet. Vilket bygger på att man endast väger in en enskild aspekt och inte t ex ser värdet av de småskaliga och vikten av lokal matproduktion, närservice och närhet till naturen.

Krisen vi nu upplever är i sig själv inte förorsakad av det ekonomiska systemet. Men den visar på en mängd svagheter i det system vi byggt upp och kan hjälpa oss att bromsa upp, tänka och börja prioritera för framtiden. Om allt går väl är den akuta krisen över snart och om några månader börjar samhällsfunktionerna så sakta vara igång igen. 

Men nu om någonsin ska vi ställa frågan: 
Vad är det viktiga i framtidens samhällsbygge? 
Vad är ett hållbart liv för oss människor för djuren och naturen världen över?
Hur ska vi hantera vår själviskhet, vår vilja att uppleva och se nytt, vår eftersträvan av status, så att inte det system vi trassalt in oss i blir våra barns och klotets undergång. Då krävs att vi bygger system som bygger på solidaritet, samarbete och jämlikhet som sträcker sig också utanför våra landsgränser.

Corona, överdrivna åtgärder skapar fler problem

kris- och ledarskapskonsult vid pr-byrån Westander i Stockholm skriver idag en intressant och tänkvärd debattartikel i Svenska Dagbladet om Coronaviruset i Sverige under rubriken ”Överdrivna åtgärder skapar flera nya problem”

Han har samma grundinställning som jag och skriver att "chefer och företagsledningar bör inte införa striktare restriktioner än vad Folkhälsomyndigheten förespråkar. Överdrivna åtgärder mot coronaviruset riskerar att försvåra det långsiktiga arbetet mot pandemin.”
När man inte själv är expert på hur samhället bäst kan skydda befolkningen vid en viruspandemi måste vi lyssna på de som har en större bild (inte enskilda experter), de gör de bästa överväganden för samhällets bästa, så långt som det går med rådande fakta. 

Då ska inte vi andra hitta på egna regler varken vd:ar, chefer, ledare eller rektorer. Vi är alla hänvisade till de som faktiskt är experter på området. Vi ska inte ta det säkra före det osäkra" och skickar egna regler vilket tycks vara det som vägleder en hel del ledningar, chefer, föreningsstyrelser och andra. Det är inte bra för samhället i stort i detta läge och det är inte bra för de som är mest sårbara som ju är dem vi vill skydda. Många av oss kommer att få viruset, men inte ha några större problem. Reaktionerna att vill vara försiktig och visa handlingskraft är på många sätt naturliga för när vi ställs inför ett farligt hot känns det bättre att agera så kraftfullt som bara möjligt, men problemet är att åtgärderna, enligt dem som har den bästa kunskapen på området, inte är relevanta.

Idag handlar det inte om att stoppa smittan utan åtgärderna som rekommendera handlar det om att fördröja smittspridningen, att platta till kurvan. Nu handlar om att inte överbelasta sjukvården genom att många behöver sjukhusvård samtidigt. Boris Johnson, som inte är min favorit annars,  förklarar riktigt bra, likaså hans expert (8 minuter in i filmen). 

Vi ska följa landskapsregeringens chefsläkare rekommendationer. Vi ska inte ställa in t ex små föreningsmöten eller inte ta emot gäster. Vi ska som landskapsläkaren sa på presskonferensen i fredags: Lev som vanligt om du är helt frisk, men vidta extra hygienåtgärder. Om du har förkylningssymtom håll dig hemma. Reglerna kan ändras utifrån hur situationen utvecklas så det handlar om att följa med från dag till dag och att hjälpas åt.

Ålandstidningen lördag 14 mars 2020

Sannolikt kommer en större del av oss förr eller senare smittas av corona under det kommande åren, några av oss kommer knappt att märka det eller har inte märkt att vi haft det och andra kommer att bli ordentligt sjuka och några kommer förmodligen att dö.

I ett sådant läge som vårt samhälle är nu är det mycket viktigt att personer i ledande ställning tar sitt ansvar och inte vidtar hemsnickrade åtgärder, både utifrån att de ibland tom kan vara kontraproduktiva, men också för att det kan bidra till en växande misstro mot faktabaserade kunskaper så att vi på ett omedvetet sätt är med och underblåser den långvariga nätbaserade kampanj som sker på nätet i syfte att undergräva demokratin och våra institutioner. Men också för att inte bidra till en försvagad ekonomi som kommer att resultera i stor konsekvenser för sysselsättning och välfärd. Men viktigast av allt är att vi genom chansartade beslut riskerar att försvåra för samhället att långsiktigt bekämpa den pandemi vi nu är i.
Läs mer om vad myndigheterna ger för råd.
THL
ÅHS

8 mars internationella kvinnodagen

Jag får ofta frågan men behövs verkligen feminism.
Det finns bara ett svar jo den behövs mer än någonsin och det behövs både kamp för alla människors jämlika rättigheter och fest för att ge oss energi.
Runt om i världen drar en kvinnofientlig rörelse fram. Där finns abortmotstånd, vårdvägran, rädsla för mångfald, skuldbeläggande av kvinnors klädval, täcker de för mycket är de fel - klär de sig för lätt är det fel. 
Rörelsen säger sig vilja skydda kvinnor t ex mot invandrarmän och islam men det är rörelsen kvinnor behöver skydda sig emot. Där frodas gamla värderingar om att män passar bättre för politik och viktiga samhällspositioner och i undervegetationen misstänkliggörs, hotas och förnedras de kvinnor som engagerar sig. Vi ser blåbruna partier ta större plats i politiken i deras partier är icke förvånande kvinnor kraftigt underrepresenterade, ett mönster vi kan se också på Åland. Den kvinnofientliga politiken lindas in i ord som valfrihet, välvilja för det egna och att värna om den traditionella kärnfamiljen.
De här grupperna har gjort genusvetenskap och feminister till sin huvudfiende. Inget är så provocerande som att hävda att det finns en könsmaktsordning som systematiskt underordnar kvinnor. Motståndet tar sig olika uttryck där hetsandet mot vetenskapen sätter igång svansen som vi kan se runt om oss också blir våldsam. Ja det är verklighet, tom Totalförsvarets forskningsinstitut belyser nyligen dessa hot och i förlängningen demokratiproblem i ett memo.
Vi får inte vara naiva men heller inte rädda. Vi måste försvara demokratin och fortsätta strida för alla människors lika värde också kvinnor och det kräver ett förstärkt jämställdhetsarbete, för det går inte av sig själv och det behöver fungerande demokratiska institutioner som oberoende press, public service, rättsväsende, kommunala verksamheter och myndigheter som kan arbeta utan hot om repressalier för att de gör sitt jobb och står upp för grundlagsskyddade rättigheter.
Kvinnodagen handlar om mänskliga rättigheter för vad är det för värld där kvinnors rättigheter inte är självklara. 

Det finns inga hopplösa ungdomar

Skrev en insändare, tänker att man om och om igen behöver lyfta ungdomar som resurs istället för ungdomars problem, redan förhållningssättet gör skillnad.

En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång. Det drabbar oss alla men allra värst ungdomarna själva och är symptom på att vårt samhälle misslyckats med att stärka, stödja och skapa mening för unga. Detta trots att de åländska samhället nog satsar mer pengar än något annat område på att sysselsätta ungdomar med kultur och idrotts aktiviteter. 

Jag menar, efter att ha arbetat med ungdomar i över 40 år, att det är just det där med att sysselsätta och att inte ta ungdomars resurser på allvar som är problemet. Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att se en obstinat tonåring som en resurs, att man lätt tänker att hen växer till sig. Men om vi skulle inse att om vi gjorde en gedigen insats med coachande barn- och ungdomsarbete istället för ett sysselsättande, skulle vi kunna göra stor skillnad både för unga och samhället. Med ett ungdomsarbete som möter unga där de är och inspirerar dem att engagera sig skulle hela vårt samhälle få både betydligt mer resurser, genom att ta vara på ungas idéer, energi och tid samt slippa en hel del av de destruktiva symptomen vi kan se idag. Åland skulle kunna bli ett föredöme i ungdomsarbete. Grunden för detta är att ta Barnkonventionen på allvar och arbeta med att göra unga till aktiva medborgare som både tar vara på sina rättigheter men också ser att de har skyldigheter att ta sig själva på allvar och engagera sig för samhällets bästa. Det kräver ett ungdomsarbete med resurser som måste ha ett modernt och kunskapsbaserat förhållningssätt, som bygger på det individuell mötet. Det finns inga hopplösa ungdomar, bara ett samhälle som misslyckats med att att bry sig och ta tillvara deras resurser.

Om vi menar allvar med det åländska bärkraftsarbetet måste en förändring ske snarast. PAFs fördelningsråd och Ålands landskapsregering måste omorganisera och satsa på ett modernt ungdomsarbete. 

I grunden handlar allt om ledarskap

Högern eller borgligheten har skapat en berättelse om att vi inte har råd med den offentliga välfärden, att den är ineffektiv i det offentligas regi. Samtidigt för samma grupper en ständig argumentation för sänkning och borttagande av skatter. Idéerna bygger på ett antal myter och föreställningar:

* Myten om offentlig sektors ineffektivitet

Är en myt som odlats länge. Bilden av kommunalarbetarens som lat stående lutad på sin spade, växte jag upp med. Idén om slappa jobb, som fikande dagispersonal, ungdomsarbetare eller hemtjänstpersonal arbeten som inte kräver kunskap och planering, florera som idé fortfarande. 

I Sverige har Konjunkturrådet, synliggjort att det inte går att effektivisera välfärden på samma sätt som industrin. I välfärdsarbete är just tiden viktig för kvaliteten. Idén om effektivisering inom offentlig sektor har lett till att mans ser på målgruppen för verksamheten som objekt och lett till sämre arbetsmiljö för t ex hemtjänstpersonel, lärare och socialarbetare något som i längden kommer att kosta mer än vad man kunnat spara på effektiviseringsivern med minuträkning, checklistor och extrem dokumentation. 

Redan 2011 visade Studieförbundet Näringsliv & Samhälle i en rapport  att konkurrenssättningen och privatiseringar av vården och välfärden varken leder till ökad kvalitet eller effektivitet. ”Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster man har hoppats på”, slog rapporten fast. 

* Myten om att privat verksamhet är effektivare och billigare

USA privatiseringens mecka, har ungefär dubbelt så stora utgifter för sin hälso- och sjukvård som västländer, samtidigt som deras resultat vad det gäller hälsa på många områden är sämre. De ska en enorm effektivisering till om de på kostnadssidan också ska rymmas vinster till privata ägare.

* Myten om att det inte finns pengar till offentlig verksamhet 
I grunden handlar om omfördelning av resurser och att ha en mer balanserad skattekvot. Arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatt är bra verktyg att låta de som har mycket pengar, bidra istället för att de som har minst pengar att leva av procentuellt får betala mest.

Vi måste slå hål på de falska berättelserna där människor ses som belastningar och för dyra. Ett balanserat samhälle med små ekonomiska skillnader gynnar alla, de minskar umbärande, brottslighet och utsatthet. Människor med stora rikedomar mår varken bättre eller är lyckligare än de som har så att de kan bo och äta bra, gå till läkare när de behöver och har råd att ha bra ledigheter. De som däremot är är fattiga, lever kortare och far mer illa på olika sätt. Det är inte värdigt vårt rika samhälle. När vi sen dessutom vet att vår överkonsumtion förtär förutsättningarna för vår planet borde valet vara enkelt.

Vi måste omorganisera samhället och göra fler gemensamma samhällslösningar, det är i de flesta fall bättre en enskilda privata lösningar för gemensamma angelägenheter och vi kan skapa arbetsplatser med god miljö och där olika typer av människor får plats och kan bidra. Vi slipper dessutom att konstruera specialarbetsplatser för de som inte får plats för att de inte kan prestera 110%. Sådana lösningar gör att friheten blir verklig inte en chimär.

I grunden handlar allt om ledarskap, något som vi på alla nivåer borde satsa mycket mer på. 

Det finns hopp, det går att rädda skärgården!

Nytt År 
Här kommer några konkreta åtgärder som kan bidra. 

Tillsammans med de som bor och verkar i skärgården måste en gemensam plan för skärgården tas fram. Detta kan göras genom ett deliberativt* projekt.

Det finns hopp. I Sverige kan man se att den tidigare avfolkningstrenden av landsbygden verkar stoppa upp och det finns en trend där par och barnfamiljer vill flytta bort från stan och ut på landet. Människor vill leva lugnare och närmare naturen, de vill odla ekologiskt och helt eller delvis bli självförsörjande. Facebook-grupper som Jag räddade ett ödehus!, med 16 000 medlemmar och  Övergivna hus o byggnader till salu/sökes, med 11 000 medlemmar är exempel på att de finns ett intresse. I skärgården kan vi se att det finns ett intresse av ett annat liv än att bo i en stad. In- och utflyttningen är ungefär samma, utifrån den så minskar inte befolkningen - att skärgården fortsätter att minska befolkningsmässigt beror huvudsakligen på den demografiska strukturen, fler dör än föds. Det behövs unga par och barnfamiljer. 

Intresset för ett annat sätt att leva är en chans för hela Åland men i synnerhet för landsbygden och skärgården. Men det krävs att de tas fram en tydlig landsbygds- och skärgårdspolitik, med en tydlig plan. 

Jag är mycket orolig för att landskapsregeringen verkar ha släppt ambitionen med en gemensam skärgårdskommun som jag menar skulle kunna bygga en unika politisk- och administrativ organisation, något som vi verkligen behöver. Skärgården måste tala med en röst från en region som har samma förutsättningar och vi behöver en stark och utvecklingsinriktad organisation. Vi måste på olika sätt underlätta och göra det mer attraktivt att bosätta sig på landsbygden och i skärgården. 

Några konkreta åtgärder som jag menar behövs och kan vara en del av lösningen:  

Bostäder

Kartläggningar av hus och stugor måste göras. Tomma hus måste kunna komma ut på marknaden, här kan kanske en lag som ställer krav på att hus måste tas omhand.

Skolor och dagis

Från trenderna i Sverige kan jag se att det framför allt unga som flyttar ut, då behövs dagis och skolor som ligger i framkant här, borde min gamla motion om ett gemensamt skoldistrikt förverkligas och bli ett steg i rätt riktning.

Transporter

Till skärgården måste vi få till nya resemönster där snabbgående persontransporter står i centrum. Detta för att få ned dyra och energikrävande transporter. Transporterna måste kopplas till transportmöjligheter på öarna med en utvecklad elektrifierad kollektivtrafik och i ändhamnarna för t ex för några timmar kunna hyra en bil eller en cykel utöver förstärkt kollektivtrafik.  

Ålandstrafiken omorganiseras

För att förändra de som vi öbor upplever som kaos och myndighetsförmynderi skapas ett landskapsägt bolag med uppgift att organisera och planera den dagliga trafiken på Åland. Verksamheten med bokning och kontor utlokaliseras till skärgården. Den verksamheten som kräver servicepunkter kan upphandlas av t ex posten eller butiker. Fokus för bolaget blir service, inte kontroll.

Fler sommargäster

Planeringsinstrumentet måste kunna användas för att möjliggöra sommarstugeområden för alla åtminstone i skärgården.

Skärgårdenshus i Mariehamn

Ett centralt beläget hus som inrymmer internatboende för gymansiestuderande, övernattningsmöjlighet för skärgårdsbor, kontor för SKUNK – skärgårdsungdomarnas intresseorganisation (en organisation som organiserar unga med fokus på ungas möjligheter i skärgården) och Företagsamskärgård (en gemensam utvecklings organsiation), mötesrum för skärgårdsnämnden och andra för skärgårdsbor viktiga möten. Här måste också finnas enkel och bra mötesutrustning för webbmöten så att personer och organisationer kan gå dit och hålla möten med personer och organisationer som sitter i skärgården.

Som sagt Nytt År - en gemensam plan för skärgården måste tas fram!

* Den deliberativa beslutsformen präglas av att ta vara på olika gruppers erfarenheter och skapa en rationell kommunikation för att mer förutsättningslöst bilda åsikter.