Läser och funderar
Rättegången i Frankrike där Gisèle Pelicot krävde en öppen process har skakat landet. Hennes ord ”Skammen ska falla på förövarna, och inte offren” är en kraftfull uppmaning.
Hennes man dömdes för att ha drogat och våldtagit henne flera hundra gånger tillsammans med andra män. Totalt stod 50 män åtalade. De representerar olika yrken och bakgrunder, men alla bidrog till en tystnadskultur där ingen anmälde övergreppen.
Domen var tydlig: Gisèles man fick 20 års fängelse och de övriga männen fick tre till femton års straff.
Sexuella övergrepp ska inte tolereras, och förövarna ska ställas till svars.
#MeToo visade på strukturer som upprätthåller otrygghet för kvinnor. Genusforskningen visar att det finns tydliga strukturer och mönster för att uppräthålaMen det räcker inte att synliggöra – vi måste agera. Frankrikes och andra länders motstånd mot samtyckeslagar är ett tydligt exempel på hinder för verklig förändring.
Vi behöver lagar och samhälleliga normer som konsekvent står upp för offren och bryter patriarkala strukturer. Dessutom måste samhället satsa resurser på förebyggande arbete bland barn, ungdomar och vuxna. Det kan ske genom utbildningsinsatser i skolorna som lyfter frågor om samtycke och respekt, stöd till föräldrar att prata med sina barn om dessa ämnen, och riktade insatser för att ändra destruktiva attityder bland vuxna genom kampanjer och samtal.
Inspireras av Gisèle Pelicots mod och försäkra att skammen alltid faller på förövarna – aldrig på offren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar