berättelsen berör mig illa.
Jag som arbetat med unga människor hela mitt liv har sett hur när de blir myndig och inte har någon sjukdomsinsikt och/eller dålig relation till psykiatrin faller helt mellan stolarna, omgivningen står helt utan stöd. Sjukvården slimmas och slimmas och blir bara klinisk sjukvård, omsorgen, förtroende skapandet och de personliga engagemanget ska någon annan sköta. Visst ska kommunerna göra sitt och tredje sektorn kan många gånger göra stora insatser, men vården måste sätta människan i centrum och ha resurser och system att leda samarbetet. Det krävs en omstrukturering av psykvården, Åland är så litet och skulle kunna bli bäst på att ta hand om människor som på olika sätt mår dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar