söndag 14 oktober 2018

#följauppmetoo

Vi är ett gäng som under Ålands Feministparaply jobbar med att göra ett arrangemang för att uppmärksamma 1 år efter #metoo, #ålandockså, #högtskalldetklinga
Metoo fick bra uppmärksamhet på Åland, inga publicistiska övertramp gjordes av media här och i gruppen Ålandsockså fungerade det  också fint, fokus var på flickor och kvinnors berättelser inte på förövarna.
Det är tragiskt att se hur debatten i Sverige som borde handla om flickors, tjejers, kvinnors rätt till sina kroppar istället alltför mycket haft fokus på hur några män blivit behandlade av media utifrån sina beteenden olagliga eller inte. Något som förstås också spilt över en del också på Åland. 
Något som förstås också spilt över en del på Åland för om inte män är delaktiga i de stora förändringsarbete som krävs blir det inte förändring.

För mig som tog del av alla de 270 vittnesmål vi fick in på Åland, var det att på djupet förstå omfattningen av detta gigantiska problem. När jag nu tvingats läsa igen inför ett årsdagen så rann tårar oavbrutet och jag hade ont i magen i flera dagar. Vittnesmålen, historierna, erfarenheterna är så stark och man inser att vem som helst kan drabbas mer eller mindre men är man sårbar på ett eller annat sätt t ex genom att vara t ex vara unga, lida psykiskt ohälsa, ha en utsatt social bakgrund, vara inflyttad är risken för övergrepp och kränkningar större. Många av vittnesmålen handlar t ex om unga som i sin mest osäkra och sökande tid utsatts.  
Metoo handlar, att få slut på den tystnadskultur som ligger över sexuell kränkningar och övergrepp de handlade om kvinnor som delade med sig av sina erfarenheter för att uppmärksamma ett strukturellt problem, för att lägga skulden där den hör hemma, avlasta sig själv från skam och skuld och få till en strukturell förändring där jämställdhet råder.
Men varför verkar det ha hänt så lite under året? Eller har något hänt i tysthet?
Finns de skolor där någon engagerad har fått nedsatt undervisningstid, för att istället arbeta med en plan och åtgärder för att stärka arbeta med sex- och samlevnadsundervisningen, att främja jämställdhet och motverka sexuella trakasserier och övergrepp?
Finns det arbetsplatser, branscher och organisationer som arbetat fram nya strukturer för hur man anmäler sexuella trakasserier eller förändra en arbetsplatskultur?
Finns det barer och restauranger som utbildat sin personal i att hantera sexuella trakkassereri bland gäster och hur de själva som utsatta kan få stöd i utsatta situationer?

För ett vet vi, också vi på Åland har omfattande strukturella problem som vi måste få ett slut på.
Ingen kan längre säga att metoo handlar inte om mig, vi är alla i sammanhang där tyvärr metoo är alldeles för relevant.

Vill du inspirera andra genom att berätta vad ni gjort, om än de är lite, maila mig så kan vi kanske lyfta på det som inspiration för andra.
Maila: mia.hanstrom@kumlinge.com.
Vill du komma med i vår arbetsgrupp, hör av dig till Feministparaplyet på FB eller direkt till mig. 

Inga kommentarer: