Varför är skärgårdsborna så gnälliga?

Har funderat mycket över varför skärgården upplevs som så gnällig, har här försökt att formulera lite kring det och vad man kan göra.

Ensam är inte stark.

För de första måste man skilja på gnäll och konstruktiv kritik. Det förstnämnda leder till uppgivenhet och ändrar inget, det senare är bra för ett samhälle för där engrund för utveckling. 
Att barn emellanåt är gnälliga är begripligt, det lever i beroendeförhållande där de är underordnade, men varför är och upplevs skärgårdsborna av många, också av oss själva som gnälliga? 
Gnäll har sin grund i maktlöshet och kan vara tecken på dåligt ledarskap, på okunskap om hur man driver sina frågor, utsatthet för maktmissbruk, förtryck och härskartekniker. 
Gnäll innehåller inga förslag till lösningar, det stannar vid prat. Konstruktiv kritik syftar till att ändra något och innehåller oftast förslag på vad man borde göra istället, men de måste inte presentera en lösning, de kan var ett problem som man inte har kunskap eller kompetens om hur man kan lösa.

Jag vill hävda att från skärgårdsbornas sida finns både gnäll och mängder av konstruktiv kritik. Men att det finns en kultur av gnällighet och den har sin bakgrund i att konstruktiv kritik möts av oförståelse, ovilja och direkta härskartekniker. 
De försök från makthavare (landskapsregeringen) som funnit av att möta detta och förändra har varit tafatta. För istället för att skapa förutsättningar för kommunikation har man om och om igen försökt med samma sak möjligen med lite ändrade spelregler. 
Gnällandet har en dynamik, den som gnäller känner sig aktiv, trots att ingen förändring sker, jag har i alla falla sagt…. gnällandet ger en uppgivenhet något som allt för många skärgårdsbor lider av. Alla behöver gnälla och klaga lite då och då, men när man möter dem man ska samarbeta med krävs dialog och detta blir i nuläget problematiskt. Då min bild är att gnällandet och upplevelsen av maktlöshet har blivit en del av sättet att vara i alldeles för många sammanhang. Inställningen förgiftar samarbetet med andra även om det finns undantag. I början får ofta den som klagar sympati. Men efter ett tag blir övriga trötta och börjar tycka att man är en gnällspik, "dom är aldrig nöjda”. Där står vi idag. 
De forum som skulle kunna vara en konstruktiv mötesplats,  Skärgårdsnämnden är ett exempel på något som om och om igen bara blir till ett energidränerande forum trots goda ambitioner. Skärgårdsnämnden är en god tanke, men det krävs en hel del pedagogiskt och ledarmässigt arbete om det ska bli någon nytta med den. Besök av någon minster eller tjänsteman då och då är bra, men ger ingen långsiktighet. 

Den misstänksamma kan tänka att det finns skärgårdsbor som har politiska positioner som vinner politiska poänger på att skärgårdsborna upplever maktlöshet och är gnälliga. Jag minns t ex hur ledande politiker helt förkastade mitt förslag för ett antal år sedan om att vi skulle göra ett deliberativt-demokratiprojekt i skärgården (tillsammans med ÅBOakademi som var bredda att hjälpa till).

Vad borde då göras? De behövs en långsiktig plan med flera delar och jag menar att ska skärgårdsnämnden bli ett relevant och framtidsinriktat organ behövs det kompetens och resurser, för välfungerande samarbeten blir inte till av sig själv. För att få till ett konstruktivt samarbete med regionen krävs; kunskap och förståelse om området och människornas villkor, tid och resurser för bland annat uppsökande verksamhet och möten. Människor som långsiktigt har tid att bygga förtroende, inte punktinsatser. Jag trot att den nya skärgårdsresursen också ska ha ett uppdrag att samarbete med andra organisationer utanför land så att man ständigt få inspiration och distans till det egna området

De vi vet från forskning är att väl fungerande grupper och samarbeten fokuserar på det som fungerar bra, glädjs åt framgångar, är konstruktiva, jobbar med positiv feedback och kreativitet, samlar in konstruktiv kritik och inte minst får saker att hända. 

I både regeringen och oppositionen finns idag många som säger sig värna om skärgården se till att få till en partiöverskridande långsiktig och resursstark satsning nu. De skulle gynna hela Åland. Olika åsikter i en hel del frågor kommer fortsättningsvis att ha och det är viktigt och driver fram utveckling, men ett konstruktivt arbetsklimat skulle sätta fart utvecklingen.