Att agera mot rasism anser jag vara mycket viktigt!

Spridningen av rasismen är utbredd i dagens Europa och i värsta fall också på Åland. Denna rasism är sällan av biologiskt slag, där man tar fasta rasskillnader och rashierarkier utan bygger på uppfattningen att människor av olika skäl är så olika så att de ska hållas isär och behandlas olika. Det kan bero på etnicitet, kultur, hudfärg eller religion. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism drabbar invandrare och flyktingar ja alla de som uppfattas som icke-vita.

Ibland hävdas att det finns en grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati som gör att folk måste få uttrycka sig rasistiskt, de anser inte jag. Jag var av en av dem som anmälde Ålands demokraternas Stephan Toivonen och hans kompisar till polisen för hets mot folkgrupp. 

Jag menar att rasism inte kan accepteras inom ramen för den demokratiska arenan eller att rasistiska åsikter inte ska respekteras i en demokrati. Dom kan förstås och kan ha sin utgångspunkt i t ex rädsla eller okunskap. Men demokratin är inte självklar utan är sårbar och det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras och att rasistiska krafter utmanar den. De har vi sett i historien och ser just nu på vissa håll i Europa. Demokratin måste värnas med hjälp av ett starka minoritetsskydd och tydliga åtgärder mot rasistiska yttringar. Länderna och vi har gemensamma etiskt och juridiskt bindande åtagande att respektera de mänskliga rättigheterna. Mänskliga rättigheter är det löfte som en demokratisk majoritet genom beslut i FN och sedan i parlamenten har givit minoriteter och enskilda individer, genom att undanta dem från andra områden där majoriteten i en demokrati kan genomdriva olika frågor.

Det innebär att vi måste följa FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, det vill säga ”varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung”, de förpliktar oss att ”förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering”.

Jag menar att nästa landskapsregering tydligt i sin programförklaring ska markera genom att ta med skrivningar om detta och agera. Det skulle minska risken för en förskjutning av diskussionen till en syndabockspolitik och ett vi och dom tänkande som underblåser rasism genom att peka ut vissa grupp som roten till alla problem. De måste finnas en tydlig markering oavsett om olika grupper vill kalla sig ”rasistisk”, ”främlingsfientlig”, ”invandringskritisk”, ”nationalistisk” eller något annat. De är inte vad man kallar sig utan vad man gör och vad man säger som är problemet. 

Parallellt med detta krävs folkbildning, generell välfärd, solidaritet och utrymme för folks engagemang för andra.