Igår slutade SAMAKs kongress där vi fått ta del av ett treårigt forskningsprojekt om den Nordiska modellens utmaningar och sen diskuterat strategier för denna. Har funderat en hel del på detta med generell välfärd- välfärd för alla som är en viktig del i modellen. Ibland hör jag välbetalda som t ex generöst menar att det vore bättre att avgifter för olika samhällstjänster borde vara högre eller att barnbidraget bara skulle ges till dem som verkligen behöver det.
Den nordiska välfärdsmodellen bygger på idén om välfärd för alla som betalats genom skatter som bygger på att alla bidrar efter förmåga taktiken där de rika betalar mer skatt än de med mindre inkomster och kapital och att alla sen omfattas av statens/kommunernas stöd – lika för alla. De har visat sig vara en starkmodell som mycket genom socialdemokratin men också genom samförstånd med andra partier byggts upp, man kallar det en generell välfärdsmodell. De är en motsatt modell jämfört om man valt att skapa ett system där de med mest behov bara fick stöd.
De har skapat ett samhälle där människor behandlas mer lika. Välfärd blir en rättighet och inte något behjärtansvärt för de som av en eller annan anledning har det svårt. De har inneburit mindre motsättningar mellan de som får och de som betalar, för alla får. Man betalar skatt under några år av livet, som man sedan får tillbaka när man till exempel blir gammal, får barn eller blir sjuk. Hela samhället blir en gemensam trygghetsförsäkring när alla får barnbidrag, alla har rätt till samma skola, alla ha rätt till samma sjukvård och grundpension.
Men trots framgångarna med den här modellen kan man se att den de senaste åren har utarmats i en satsa på dig själv anda där man i frihetens tecken och med idén om att otryggheten är en morot övertygat många politiker och medborgare om att ett annat system är bättre t ex inkomst relaterade stöd och avgiftsbelagda servicetjänster. Det har gjort de ojämlikare på många ställen i Norden att svårare för många med låga inkomster att få tillgång till välfärdstjänster och att vara arbetslös eller sjuk har blivit mycket svårare.
På Åland har vi fortfarande det rätt bra, men vi måste vara uppmärksam på alla tendenser till att dränera eller rasera den Nordiska välfärdsmodellen om vi tror på ett samhälle där solidaritet, jämlikhet och alla människor lika värde är en grund för samhällsbygget,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar