Ekofeminism?!

En gammal kollega Marie Milling har tillsammans med Helene Ahlborg skrivit en intressant debattartikel i svenska Arbetaren. Bakgrunden till artikeln är att de startar ett nätverk under European Social Forum (ESF) i Malmö 17-21 sept. Marie kallar sig ekofeminist något som för mig och många andra feminister varit ett svårt begrepp, då de så lätt förknippas med ett särartstänkande. Detta är dom mycket medvetna om och och i Arbetaren skriver de: “Nätverket är tänkt att vara ett forum för alla som är engagerade i frågor som rör feminism och miljö. Nätverket betonade att man föredrar att inte tala om ekofeminism som en -ism, då det finns flera olika ekofeministiska inriktningar."
I artikeln finns många intressanta saker att fundera på, en av dem är kopplingen och analysen av miljöförstöring och förtryck av kvinnor. De skriver:
“Miljöförstöring och förtryck av kvinnor möjliggörs och försvaras i hög utsträckning på samma grunder. Feminister har avslöjat de ideologiska, språkliga och kulturella föreställningar som används för att legitimera manlig dominans: exempelvis att ställa manligt mot kvinnligt, förnuft mot känsla, kultur mot natur, civilisation mot barbari. I mer extrem form innebär det en världsbild där kvinnan och naturen endast har instrumentellt värde – i form av att tillgodose mannens behov – men saknar egenvärde. Patriarkala, rasistiska och imperialistiska strukturer både skapar, vidmakthåller och förvärrar miljöförstöring."
Verkligen viktiga aspekter att ta in.
De menar också att Ekofeminism är en social rörelse, en tankeströmning och aktivism. Att de centrala är att det är "perspektiv som strävar efter att inkludera ”den Andra” och att de kräver en kritisk granskning av det egna ”Vi:et” och undvikande av förenklande kategorier. Något som är oerhört viktigt att hela tiden ha med i jämställdhetsarbetet, men lika viktigt att ha med i miljöarbete. Miljöarbete behöver liksom fredsarbete idag i högre grad än tidigare gör, ta in ett feministiskt perspektiv i sina analyser.