Unifiering

Har lärt mig ett nytt ord; unifiering. Det betyder att att vi alla drar åt samma håll, arbetar för att stå enade. I motsats till att misstänkliggöra och slå ned på andra. Det betyder inte att tysta de som har andras åsikter. 
Jag tror att människor är som bäst när vi inte trycker ned andra och när vi försöker lyfta upp andra, när vi skapar möjligheter och utrymme för alla att engagerar sig. Det är då det händer det bra saker. 

Det låter enkelt, jag kanske självklart men idag blåser det snålt på många sätt.

Glädjande är #metoo som skapat utrymme för mångas röster och som jag är övertygad om kommer att göra skillnad på många sätt och ställen. 

För de som är oroliga för sin egen skull eller andras har jag tips: 

Vet du att du begått kränkningar eller övergrepp berätta, be om ursäkt och behövs det anmäl dig själv om du begått ett brott.

Är du bara orolig; lära om samtycke och kommunikation och inte minst att kvinnor och flickor har samma värde. och integritet som män och pojkar.

Många har skrivit mycket bra om kampanjen och visst, inte borde det vara så att enskilda ska behöva berätta om de övergrepp och kränkningar de blivit utsatta för, men vi lever i ett samhälle som fortfarande har en stark patriarkalisk dominans och då räcker inte statistik för att förändra. Det räcker inte heller att män är tysta, män måste aktivt ta ställning, säga ifrån och agera. Det räcker heller inte att de själva aktivt arbetar med de egna förhållningssättet till kvinnor och män.

Fortsättning kommunstrukturen, hur ska vi komma vidare?

Jag tror att vi i skärgården skulle behöva ha en större deliberativ process  kring kommunstruktur i framtiden med syfte att få igång samtal mellan oss som berörs och som kan leda till nytänkande, bättre lösningar, bättre argument för det ”allmännas bästa”. Ett samtal som involverar olika åldrar och roller i våra lokala samhällen, där tror jag att vi kan finna konstruktiva lösningar för framtiden. För frågan är inte enkel.
På Åbo akademin finns kunskap och forskning på området. Vem ska ta stafettpinnen och agera? Skärgårdsnämnden/Företagsamskärgård?
För såsom vi har idag kan vi inte fortsätta, det finns ingen större utvecklingskraft och vi klarar just och just den lagstadgade servicen som kommunerna ska tillhandahålla. 

Skärgården kan bli de hållbara samhälle som många drömmer om

Det är budgettider!
Vi i Kumlinge diskuterar om vi ska behöva sänka antalet lektioner för våra grundskolelever. Vi har redan så gott som slopat möjligheten för de fria tillvalen. I Mariehamn diskutera man satsningar på konstgräs och arenor, platser för människors lek som vi har naturligt genom att vara i naturen. Platser som de som bor centralt gästar när de har tid och lust. Vi diskuterar om vi ska slopa delar av stödet för näringslivsutveckling (som redan är allt för litet). I Jomala bygger man ett nytt samlingshus.
Kumlinge har bland de högsta skatteöret, har en minimal arbetslöshet, har en befolkning som jobbar hårt och väljer att bo på ett ställe som gör att vi inte kan ta del av alla de satsningar och service som vi är med och bidrar till, men folk trivs.

Satsningar som görs för skärgården ses som bidrag och tärande, satsningar i centralorter ses som investeringar för framtiden, trots att de mesta kommer alla som vistas på båda ställen på ett eller annat sätt tilldel.

Jag tror på en skärgårdskommun, vi kan då vara starkare politiskt, driva frågor tillsammans och få nytta av all kompetens som finns i skärgården. Jag ser inte att de är en åtgärd som kommer att leda till att de blir billigare, vi har redan så slimmade ekonomier och system så även om vi kommer att få vissa samordningsvinster så är det snarare en kompetens förstärkning än något som kommer att bli billigare. 
Jag ser att en skärgårdskommun kräver ett starkt kompensatoriskt landskapsandelssystem där centralorterna får betala mer för de fördelar de har av att vara centralorter, alltså de platser där flest företag och butiker väljer att etablera, sig och där flest människor väljer/tvingas att bo.
En skärgårdskommun kräver att vi får en flexibel och personbaserad skärgårdstrafik, ett bra Wifi nät har vi redan, de gör att många möten inte behöver hållas IRL (så att alla är på samma fysiska plats).
Jag menar att Åland inte har råd att inte ta vara på den mångfald av människor och natur som hela Åland består av. Därför måste förutsättningar skapas för att hela Åland ska vara möjligt att bo och leva på. 
Jag menar att skärgården kan bli de hållbara samhälle som många drömmer om att bo på och besöka, men då måste vi få resurser att jobba med gemensam planering och utveckling i skärgården, de har vi inte idag, vi är för små och vi får del av för lite av de gemensamma resurserna.

Idag är det internationella flickadagen

Idag är det Internationella flickadagen den infaller varje år den 11 oktober. Den är instiftad av FN:s generalförsamling 2011, för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Att vara ung tjej i världen är tufft. På många platser i världen utsätts flickor för en konsekvent och förödande diskriminering i förhållande till jämnåriga pojkar. Den börjar redan på fosterstadiet och fortsätter genom hela barndomen och upp i vuxen ålder. Miljontals flickor runt om i världen saknar möjligheter att själva påverka och utforma sina liv. Kulturella värderingar och traditioner i kombination med fattigdom leder till systematisk diskriminering av flickor. Varje dag nekas flickor skolgång, tvingas in i barnäktenskap, utsätts för könsstympning, våld och övergrepp – oerhörda kränkningar som pågår på många håll i världen. Fattigdomen, krig och att vara på flykt gör flickor än mer sårbara. Hela 70 procent av världens fattiga är flickor och kvinnor – och två tredjedelar av de 775 miljoner människor i världen som inte kan läsa och skriva är kvinnor. 

Vi har speciellt i norden upplevt stärkta fri- och rättigheter för flickor. Nu syns oroande tecken på att utvecklingen inte bara stannar av, utan att den går åt fel håll. Den psykiska ohälsan ökar, hot och trakasserier eskalerar, och röster som vill vrida tillbaka klockan kring flickors rätt till sin egen kropp, identitet och framtid blir allt mer högljudda.
Hela samhället blir lidande när flickors och kvinnors rättigheter kränks. Att engagera sig för jämställdhet är en del av att jobba för ett hållbart samhälle här hemma såväl som internationellt. Vi måste höja tempot!
Mer inspiration: https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/052O0/bakslag-i-fn-for-flickors-rattigheter

Huvudmålet måste vara att vi inte spara mer på skolan, barndagvård och åldringsvården.

Jag har ett uppdrag i Sverige inbokat  och har därför inte har möjlighet att delta på budgetpalavern på tisdag. En palaver som Kumlinge kommun tvingades att flytta på, på grund av inställd färja. Jag har därför valt att göra ett inlägg genom mail till mina fullmäktigekollegor och ett inlägg här på min blogg för andra som är intresserade.

Jag vill jag framföra följande:

Jag menar att de budgetdirektiv vi i nämnderna fått inte stämmer överens med vad flera fullmäktigeledamöter tidigare lyft på: "det går inte att osthyvla mer", nu måste mer aktiva prioriteringar göras om vi ska spara mer. Jag tycker att det är synd att vi inte hade palavern innan tjänstemän och nämnder börjat arbeta, men så är det nu.

Jag anser att vi ska spara så lite som möjligt och utgå ifrån att spelreglerna från landskapet blir de bästa och inte de sämsta för Kumlinge. Vi har redan en förvaltning som är ytterst sparsam, de kan man se på hur de pusslar och verkligen försöker finna smarta och ändamålsenliga lösningar på både det ena och det andra och de finns inget egenvärde i att vi sparar mer än vi behöver.

Huvudmålet måste vara att vi inte spara mer på skolan, barndagvård och åldringsvården. Vi MÅSTE ha en högkvalitet på skolan om vi ska attrahera inflyttare, jag menar att vi inte kan spara mer på den. Jag tror däremot på att vi kan stärka den genom att vi i skärgården skapar en gemensam skolförvaltning och utvecklingsverksamhet, vilket är något jag har motionerat om. Barn och ungdomar är här och nu, men också framtiden. Vi kan genom styrkan i småskaligheten och med hög kompetens och kvalitét sticka ut och synas, som t ex i det digital småskoleprojektet. Det bär mycket längre än t ex en annons. Vi kan inte heller spara mer på åldringsvården, de äldre har byggt upp det samhälle vi har, de ska inte drabbas.

Det vi kan göra är att uppmuntra och stimulera tredje sektorn/föreningslivet genom att fortsättningsvis ha fri tillgång till de lokaler som kommunen har och avsätta mer pengar att söka för föreningar, för att uppmuntra till allt från hälsofrämjande satsningar till folkbildande möten. Alla undersökningar visar att ett bra stöd från samhället till föreningar ger mångdubbelt tillbaks till invånarna. Ett aktivt föreningsliv bidrar också till att en kommun utvecklas på olika sätt.

Vi bör inte heller spara på bildningssidan - varken på Medis eller biblioteket, den verksamheten är en bas för att stärka medborgarnas kompetens att vara aktiva och engagerade medborgare. Där skapas en bas för överlevnad i byggandet av det demokratiska samhället, mötesplatser, möten och skolning behövs mer än någonsin i dessa digitaltider med ”fakenews" och annat.

När vi nu måste spara mer, ser jag ingen annan råd än att skära ned på den icke lagstadgade servicen till våra företagare. Jag anser att vi därför ska lägga ned Näringslivsnämnden och huvuddelen av dess verksamhet (det är inget jag skulle förespråka om vi hade pengar) och vi får lägga mer ansvar för denna verksamhet på kommundirektören genom att föra över trafik, lantbruk, inflyttarservice och informationsverksamheten till styrelsen, och några åtgärder kan flyttas till tekniska sidan. Vi kan upphandla Kumlinge Nytt och låta den få en helt ny form, kanske i form av ett digitalt nyhetsbrev som också kan prenumereras på i pappersformat av dem som så önskar. Samtidigt kan man stimulera det nybildade företagarnätverket med möjlighet att söka bidrag för att engagera företager och söka projektmedel. Vi ser redan nu hur de gått samman och diskuterat sophantering och liknande kunde göras i andra frågor.

Räcker inte detta så att vi får ihop ekonomin bör vi höja skatten, men det ger inte mycket pengar då vi är så få. Det gör de sannolikt mer oattraktivt att bo i vår kommun. Men om landskapet anser att de landskapsandelar som regeringen tilldelar kommunen ska räcka och så att vi kan ha en likvärdig basservice till våra kommuninnevånare som andra på Åland, så ser jag ingen annan väg än en drastisk skattehöjning, det måste bli synligt för alla att det inte går att sköta ens den lagstadgade verksamheten som kommunen ska bedriva med pengar som idag finns tillhands trots en superslimmad verksamhet.

Det hoppas jag dock att vi slipper och jag hoppas på att en skärgårdskommun ger oss vissa samordningsvinster, men också styrka att strida för våra invånares rätt till en likvärdig service som övriga på Åland. Innan dess ska vi inte sänka kvaliteten på skola, dagis och åldringsvård.

Satsa pengarna på ny teknik och moderna mobilitets- och transportsystem

Satsa pengarna på ny teknik och och moderna mobilitets- och transportsystem, inte på gamla lösningar.
Trenderna är tydliga! Vi behöver transformation! Teknologierna är redo! Det finns massors av möjligheter! Det är vi som väljer vilken väg vi ska gå! De gamla lösningarna med den traditionella billösningen kommer inte vara energi effektiva och är därför inte en framtids lösning, utan vi kommer att ha speciallösningar. En spännande framtid vi står inför. Den här filmen från KTH ger hopp.
Hopp som inte minst unga behöver, undersökningar visar att många unga är mycket oroliga för klimatet i framtiden, det gör dem ofta helt passiva. Vi kan göra skillnad och skapar vi vägar för dem att engagera sig ökar hoppet och vi kan göra skillnad.
Låt dig inspireras.

Jag tror inte att kortruttsprojektet är rätt satsning

Jag har funderat och funderat och jag tror inte att kortruttsprojektet är de vi på Åland ska satts på. Tidigare har jag om och om igen pläderat för snabba persontransporter. De tror jag fortfarande är en bättre lösning. 
Grundvillkoren för de utredningar som gjort drogs upp för många år och som jag ser det så överensstämmer projektet inte med dagens hållbarhetsagenda. Dessutom går teknikutvecklingen idag så snabbt att de redan nu finns andra modernare lösningar man borde utgå ifrån. Inom kort kommer man dessutom ha helt andra lösningar, som skulle kunna göra skärgården till en spännande plats också att besöka just utifrån det. Kanske vi flyger med obemannade drönar som går på en kombination av sol och vindenergi. När jag var liten cyklade jag en dryg mil genom Järvafältet till jobbet i min cykel korg hade jag en stor kassettbandspelare som gjorde att jag kunde lyssna på min inspelade hits. Idag har jag en liten telefon i fickan med sladdlösa små hörlurar och lyssnar på min hemkomponerade lista via Spotify. Det var för mig en otänkbar tanke. Utvecklingen går så snabbt.

Jag håller med om att vi behöver göra något åt trafiken och jag har själv varit paralyserad av att frågan är så svår. Men efter de öppna mötet som Socialdemokraterna ordnande förra veckan och efter att ha läst för och emot, googlat och pratat med olika människor har jag kommit till att jag inte tycker att de föreslagna kortruttsplanerna är rätt satsning. 

Miljön, tänker att tiden har ändrats att det är ett gammalmodigt sätt och en för stor miljöbelastning med ett stort nytt vägbygge genom orörd natur.

I nuläget skulle jag snabbt ställa om och för att göra något som inte kräver en hel stor utredning skulle jag satsa på att elektrifiera vajerfärjor och förnya flottan för de nya korta färjpassen. De skulle spara på miljön och tekniken finns redan. Jag tror att avvaktar vi lite så kommer Åland kunna ligga i framkant med en modern och betydligt mer miljövänlig trafik. Utvecklingen går så snabbt. 

Föglö, mina fundering kring dragningen av kortrutten är att jag tänker att Degerby nog bör vara platsen dit färjan kommer och går. Har ofta varit avundsjuk på Degerby som jämfört med Kumlinge har centrum, gästhamn och färjfäste på samma plats. Om färjfästet flyttas till Gripö tappar man detta. Allt det liv färjköerna och väntande resenärer ger centrum försvinner. Det borde vara möjligt att bibehålla färjtrafiken från Degerby utan att kulturmiljön där förstörs, sommarens långa köer kan göras så att de är på ett avstånd från färjjfästet. 

Kökar och Sottunga, jag har svårt att se att kortrutten förbättrar trafiken för Sottunga och Kökar, de verkar även de kommunerna ha.

Kollektivtrafik, jag är dessutom väldigt orolig för de grupper som inte har bil (unga, gamla, cyklister, turister, moderna stadsbor, m fl) gör man inte en helhetslösning och utvecklar kollektivtrafiken över hela Åland så kommer kollektivtrafiken som ska hjälpa folk som inte har bil förmodligen inte fungera bättre än dagens kollektivtrafik. En trafik som gör att även vi som gärna skulle föredra att resa utan bil inte gör det, vilket gör att de är för få resenärer, vilket gör att de är kostsamt och få turer.

För mig är inte kortruttsprojektet de som kommer att hjälpa skärgården, de blir snarare ett monument som vissa kommer att vara stolta över och andra kommer att vara sorgsna över för de minns hur naturen såg ut tidigare. Kortrutten riskerar att stoppa nytänkande och utveckling. Jag arbetar i hela skärgården, men de nu aktuella kortruttsprojektet berör mig inte direkt då jag inte bor i södra skärgården, men tänker att gör man denna ekonomiskt stora satsning på kortrutten som jag anar blir dyrare än planerat i slutändan, så kommer det vara svårt att få till några fler satsningar inom skärgårdstrafiken inom en lång framtid. Då är risken stor att när det kommer kreativa och nyskapande möjligheter på nya trafiklösningar så kommer de inte finnas pengar eller åtminstone inte politisk vilja; för skärgården har ju redan fått så mycket.

Lagtinget har redan beslutat om pengar, men jag hoppas att de blir en stark opinionen som gör att man tänkerom och beslutar på nytt.