Vi i Kumlinge diskuterar om vi ska behöva sänka antalet lektioner för våra grundskolelever. Vi har redan så gott som slopat möjligheten för de fria tillvalen. I Mariehamn diskutera man satsningar på konstgräs och arenor, platser för människors lek som vi har naturligt genom att vara i naturen. Platser som de som bor centralt gästar när de har tid och lust. Vi diskuterar om vi ska slopa delar av stödet för näringslivsutveckling (som redan är allt för litet). I Jomala bygger man ett nytt samlingshus.
Kumlinge har bland de högsta skatteöret, har en minimal arbetslöshet, har en befolkning som jobbar hårt och väljer att bo på ett ställe som gör att vi inte kan ta del av alla de satsningar och service som vi är med och bidrar till, men folk trivs.
Satsningar som görs för skärgården ses som bidrag och tärande, satsningar i centralorter ses som investeringar för framtiden, trots att de mesta kommer alla som vistas på båda ställen på ett eller annat sätt tilldel.
Jag tror på en skärgårdskommun, vi kan då vara starkare politiskt, driva frågor tillsammans och få nytta av all kompetens som finns i skärgården. Jag ser inte att de är en åtgärd som kommer att leda till att de blir billigare, vi har redan så slimmade ekonomier och system så även om vi kommer att få vissa samordningsvinster så är det snarare en kompetens förstärkning än något som kommer att bli billigare.
Jag ser att en skärgårdskommun kräver ett starkt kompensatoriskt landskapsandelssystem där centralorterna får betala mer för de fördelar de har av att vara centralorter, alltså de platser där flest företag och butiker väljer att etablera, sig och där flest människor väljer/tvingas att bo.
En skärgårdskommun kräver att vi får en flexibel och personbaserad skärgårdstrafik, ett bra Wifi nät har vi redan, de gör att många möten inte behöver hållas IRL (så att alla är på samma fysiska plats).
Jag menar att Åland inte har råd att inte ta vara på den mångfald av människor och natur som hela Åland består av. Därför måste förutsättningar skapas för att hela Åland ska vara möjligt att bo och leva på.
Jag menar att skärgården kan bli de hållbara samhälle som många drömmer om att bo på och besöka, men då måste vi få resurser att jobba med gemensam planering och utveckling i skärgården, de har vi inte idag, vi är för små och vi får del av för lite av de gemensamma resurserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar