Nej, feminismen har inte gått för långt!

Nu har de gått ett par veckor sedan Cissi Wallin dömdes för grovt förtal av Fredrik Virtanen. Hon ska betala 90 000 kronor i skadestånd för den kränkning han utsatts för, som jämförelse kan man titta på fallet med den brutala sexköparen som våldtog, misshandlade och kissade på Gabriella Kärnekull Wolfe, grundaren av uppropet #intedinhora. Hon fick samma summa. 
Varken att bli stämd för förtal för att man berättar sin upplevelse eller proportionerna på brotten rimmar med mitt och mångas rättstänkande. Det går inte att komma ifrån att många frågor snurrar, inte minst frågan om vad är det som händer efter metoo? Först gläds vi åt att kvinnor äntligen kan berätta om vad det varit med om, sen inser man att det gäller att vara ytterst försiktig och att proportioner på straff verkar orimliga. 

Under insamlandet av berättelserna under metoo var vi många som på olika sätt blev hotade av män som hade hört, eller via någon kvinna fått se, berättelser där de kunde identifiera sig själva. Vi var mycket noga med att neutralisera berättelser så att inte t ex namn, yrke eller by gick att identifiera, för metoo skulle inte vara en domstol. Vi informerade om hur och var man kan anmäla och var noga med att syftet med grupperna var att samla berättelser från kvinnors verklighet. 

Jag kan se att kvinnor och media i vissa fall har givit metoo "draghjälp" genom att ge namn åt förövare som tidigare anonymiserats. Jag blev själv förvirrad, å ena sidan ska ju ingen oskyldig hängas ut, men det som händer nu är obegripligt, hur kan man bli en brottsling för att man berättar vad man varit med om? 

Efter domen mot Cissi Wallin blir det tydligt att "inget får sägas som orsakar någon annan missaktning" men förtalsbrottet har ju aldrig varit avsett att hindra människor att berätta om sina egna upplevelser eller att skildra samhällsproblem. Den svenska åklagarmyndigheten skriver i sin handbok från januari 2019 att ”Om spridningen av en förtalsuppgift bedöms vara försvarlig och det finns omständigheter som talar för att den spridda uppgiften är sann eller att den som lämnade uppgiften hade skälig grund för det, bör allmänt åtal normalt inte väckas”. Trots detta valde åklagaren att driva allmänt åtal Cissi Wallin. Enligt åklagaren och domen är detta brottsligt och man menar att ”Det som är försvarligt att säga i en förtrolig krets kan vara oförsvarligt att tala om i ett större sällskap.” Konsekvensen blir att sexuella trakasserier och våld mot kvinnor inte är en samhällsfråga som andra brott man utsatts för. Vad Cissi Wallin gjort är att berätta om sin egen erfarenhet och upplevelse på Instagram och i en bok. Händelsen hon beskriver har ägt rum: de har befunnit sig på platsen och varit i en sexuell situation som de har olika uppfattningar om. För det döms hon.

För mig blir både valet att åtala och domen i sig en politisk reaktion mot metoo, då grunden i metoo är att kvinnor har rätt att tala öppet om sexuella övergrepp och trakasserier. Det handlar inte om hämnd som så många, tycks tro. 

Det är inte bara i Sverige domstolarna används som ett faktiskt, men också symboliskt, vapen för en form av motreaktion på metoo. "Neutralitet" blir ett sätt att skydda mäns heder. I Indien, USA, Frankrike och Serbien finns liknande fall. 

Om man ska dra konsekvenser av detta så kan vi inte längre skriva självbiografier, publicera dagböcker, göra dokumentärer, ja även grävande journalistik ligger i riskzonen.

Men hallå, det här går ju helt emot grunden för det demokratiska samhället. Det samhälle där alla får höras, också i den här frågan. En fråga vi dessutom verkligen behöver problematisera, för vad det är som gör att män och kvinnor så ofta upplever sexuella övergrepp och våldtäkter så olika. Vi måste tala om den "våldtäktskultur" som kännetecknas av att kvinnor skuldbeläggs för sexuella övergrepp och våldtäkter om de inte lever upp till de krav som våldtäktskulturen har ställt upp på hur kvinnor ska bete och skydda sig, samt att mäns sexualitet förstås som okontrollerbar. 

Gisela Backlund i Gardet

Istället lägger en hel del män fokus på att ifrågasätta feminismen, den pekas ut som en rörelse som motarbetar biologiska skillnader mellan män och kvinnor och att jämställdhet har utvecklats till en kraft som förtrycker män och traditionell maskulinitet. Andra vägrar se mönster och ropar om och om igen ”inte alla män” så fort mäns våld kommer på tal, istället för att se det omfattande problemet med att män utsätter kvinnor för kränkningar och övergrepp, eller att vårt rättsväsende ser den manliga könstillhörigheten som en förmildrande omständighet.

De händer samtidigt positiva saker, utöver alla föreningar och aktivistgrupper som kämpar, så kommer nya grupper och initiativ: 

• #rättslösa kampanjen som kämpar för rättssäkerhet för sexualbrottsoffer. Mariehamn
• ”Un violador en tu camino” – en våldtäktsman korsar din väg där chilenska kvinnor skapar ett performance som nu spelas upp runt om i världen. Stockholm Chile
• Prostitutionsöverlevare organiserar sig och leder kampen för att avskaffa prostitutionen världen över i organisationer som #intedinhora
•  I Frankrike vandrade prostitutionsöverlevare till fots genom landet.

Kampen för jämställdhet behöver stärkas och kunskap och upplysning är viktiga bidrag i arbetet för att synliggöra de gamla ingrodda normer och strukturer som begränsar och förtrycker människor. Ge människor 1000 möjligheter, inte bara två, som begränsar och förtrycker.