Farsdag är det något att fira!

Idag är det farsdag, när jag växte upp handlade de i min bygd mest om att vi skulle göra en teckning i skolan, i familjen var det en vanlig helgdag med lite finare middag jämfört med vardagsmaten.

Jag gillade aldrig fars eller morsdag, tyckte synd om de som även på den tiden hade andra familjekonstellationer. Jag tyckte att det var orättvist. Idag skulle jag formulerat det som att det är onödigt att markera att normen är att en "riktig" familj är en mamma och en pappa konstellation. Dessutom känner jag ännu större motstånd när det blivit en kommersiell grej där det ska köpas presenter och kostas på, fast det är ju vad man gör det till. I många familjer är det ju mer ett tillfälle att samla familjen kring kaffebordet och jag vet att fars- och morsdag har stor betydelse för många, så jag menar inte att man ska sluta fira. Jag tänker snarare att man kan ta chansen att fira alla tillfällen man kan finna, men att kanske inte dagis och skola ska göra det slentrianmässigt, vilket

jag tror att färre gör eller så tar man chansen att pata om vad är en familj och lyfter fram hur olika den kan se ut.
Kopplat till fars- och morsdag blir jag att tänka på barnens rätt till djupa och nära relationer till båda sina föräldrar, för pappornas rätt att vara en naturlig del av sina barns liv och för mammornas rätt att inte bara vara mammor. Ett starkt bidrag till den förändringen är att pappor tar ut mer föräldraledighet. Då får de chansen att bli delaktiga i sina barns liv från början. Min övertygelse är att alla; barn, män och kvinnor tjänar på ett jämt fördelat uttag av föräldraledigheten. De enda förlorarna är gamla konservativa könsroller som låser in kvinnor och män i att inte få vara hela människor. Förlorare kan möjligen också vissa mansdominerade branscher vara, där pappor blir borta från jobbet längre period å andra sidan så kommer de ha med sig en massa nya erfarenheter som gynnar arbetsplatserna.