2012 gjorde Åsub en kartläggning Frivilligarbetet inom det åländska föreningslivet - samhällsekonomiska och kvalitativa effekter. Undersökningen innehöll uppgifter från runt 110 föreningar i olika sektorer. Man kunde konstatera att föreningarnas medlemmar lade ner i snitt 1700 obetalda arbetstimmar per år i sin förening. Baserat på de föreningarnas uppgifter uppskattade Åsub det totala antalet obetalda timmar inom tredje sektorn till cirka 800 000 timmar per år! Åsub skriver i sin sammanfattning ”Om vi jämför mängden bidrag till föreningar mot samhälleliga värdet av frivilligarbete, får vi till svar att samhällets satsning på en euro genom bidrag ger mellan tre och fyra euro tillbaka.” Utöver rena ekonomiska vinster är engagemang i tredje sektorn dessutom hälsofrämjande. Där lär man känna andra, lär sig nya saker och gör nytta för andra, men det kräver ett gott ledarskap för jag ser också att de även finns föreningsliv som gör människor illa.
På Åland har vi mycket pengar till tredje sektorn, vilket är bra och skapar förutsättningar för att många kan göra stora ideella insatser. Jag menar dock att de kan användas på ett mer effektivt sätt. Jag har hört i över 30 år att vi måste förändra det otransparanta, orättvisa och delvis oändamålsenligasystem som fördelningen av Paf-medlen utgör. Jag menar att tredjesektorns basverksamhet borde säkras genom skattemedel och att PAF-bidrag ska användas till projekt, utveckling, förnyelse och investeringar. Pengarna ska också stimulera gott ledarskap. Jag menar att många föreningar skulle må bra av att kunna anställa ledare på justa villkor. Alltför många jobbar med låga löner, jobbar deltid och förväntas ställa upp på otydliga villkor och riskerar att gå in i väggen.
Med mycket pengar i omlopp så har kraven från landskapsregeringen på redovisning och styrdokument ökat och små föreningar kämpar för att uppfylla dessa, vilket skrämmer och dödare engagemang. De allra flesta föreningar, deras förtroendevalda och anställda, sköter sig exemplariskt. Det finns andra sätt att fånga upp det som inte fungerar eller inte görs på rätt sätt än att administrera och byråkratisera. Om man utvecklar ett nära samarbete mellan handläggare och föreningar där måluppfyllelse och ändamålsenlighet är i fokus och där direkta kontroller kan göras när det kommer oroande signaler om att någon förening har problem eller behöver hjälp ska sådan erbjudas.
Vi kommer aldrig få ett system som är helt rättvist, men dagens system med fördelningsråd och ministerbeslut är inte alls bra. Vi behöver se över vad samhället behöver och hur en rimlig fördelning mellan de olika sektorns och de olika aktörerna kan byggas, något som måste vara en ständig process. Det kräver resurser, vi måste investera för att kunna stödja och utveckla tredje sektorn samtidigt som vi ska uppmuntra till engagemang i föreningslivet vilket också är en form av investering.
Jag menar att landskapet måste
1. verka för en miljö som främjar ideellt engagemang
2. stärka frivilligorganisationer och öka kvaliteten på frivilliga insatser
3. erkänna ideella aktiviteter och de kunskaper som dessa skapar och bidrar med i vårt samhälle
4. öka medvetenheten om värdet och betydelsen av ideellt engagemang för individen och samhället
5. stärka förutsättningarna för goda ledare och anställda i föreningslivet
6. minska byråkratin för de mindre föreningarna utan anställda och sätta fokus på måluppfyllelse och ändamålsenlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar