Därför tror jag på en skärgårdskommun

Det finns många svårigheter och utmaningar med att skapa en enda skärgårdskommun i en  vidsträckt skärgård. Men jag tror att vi kan bygga en unik, relativt stark och utvecklingsengagerad region genom att skapa en gemensam politisk och administrativ enhet. Jag tror inte att det är en bra lösning att fortsätta som vi har det idag, jag tror inte ens att det går speciellt länge till. En region som fortsättningsvis kommer att vara beroende av starka landskapsandelar kräver en stark och enig röst. 

Jag tror inte heller på att dela upp skärgården i 2 delar, som konkurrerar och ställs mot varandra. Det finns inte tillräckligt mycket folk och mångfald för att det bli en livskraftig enhet i en tvådelad skärgård och man vinner inga tydliga fördelar med det. 

För en av de viktigaste sakerna med en skärgårdskommun är att skärgården på ett helt annat sätt kan tala med en röst. Historiskt och idag spelas vi bort och ställs mot varandra i fråga efter fråga. 

Och jag tror inte heller på att bygga en kommun med ett gammaldags tänkande där man försöker skapa system som bygger på att skärgårdens service och struktur ska vara nästan som om vi är ett fastland, med ett kommuncentrum i en kommundel och resten som halvdöda förorter. Jag tror att det är ett feltänk. För att en gemensam skärgårdskommun ska göra verklig skillnad och skapa goda förutsättningar för framtiden måste vi fortsättningsvis har starka lokala servicecentra som idag, men vi ska samordna administration, servicekompetens och den politiska strukturen.

En gemensam skärgårdskommun ska inte bygga på ett centrum i Sottunga eller Föglö (vilket är de som nämnts). Vi ska ta vara på de nya tekniska möjligheterna och behålla kommunkanslierna. Vi ska i administrationen och politiken bygga strukturerna utifrån säsong, när det går att resa och på en välutvecklad teknik. Vi behöver mötas IRL (in real life) så de mötena där olika grupper och organ behöver ses ska hållas när det är relativt enkelt att fara eller kan i de fall de måste hållas i storm och menförestider hållas i Mariehamn, då kan man ofta kombinera sin resa med att arrangera flera möten eller göra några andra ärenden vilket gör resan mer motiverande.

Personal som behöver vara rörlig, ska erbjudas förarutbildning om de inte har det. Det torde gälla åtminstone för de ledande tjänstemännen. Vi kräver ju körkort för bil idag, varför inte förarintyg för båt? Det kunde dessutom attrahera nya och kanske unga människor att söka sig till de jobb som skärgården erbjuder. Men det kräver också tekniska lösningar för samordning via moderen teknik och lokal, flexibel kollektivtrafik både till land och till sjöss för att det ska kunna vara effektivt och ändamålsenligt. 

När personalen reser med de kollektiva transporterna - både de snabbgående persontransporterna som behövs och de gamla bilfärjorna - krävs ett nytt förhållningssätt till arbetstid, så att man huvudsakligen använder restiden för att kommunicera/ha möten genom datorn/telefonen, inläsning, planering eller kommunikation med medborgare eller kollegor ombord.

Jag tror på en mötesplats i Mariehamn (inte ett kommuncentrum) - en plats för skärgårdsbor och personal att (speciellt under vintertiden) ha de möten som behövs. Möten med varandra så väl som enheter och personer på fasta Åland. Det kunde också vara ett ställe där skärgårdsbor som behöver tak över huvudet i Mariehamn pga sjukhusbesök, kulturaktiviteter eller annat kan övernatta i. Det kunde kanske också kombineras med ett boende för de gymnasiestuderande ungdomar, vilket också är ett aktuellt behov. 

Dagens anställda har i många fall en alltför bred uppgift, vilket skapar stor press och många gånger en omöjlig situation. Med en större administrativ enhet skapar vi lite bättre möjligheter för att ta vara på personalens kompetens och olika personer kan specialisera sig för att möta dagen utmaningar på ett bättre sätt. Genom samarbete och att vara rådgivare åt varandra får hela kommunen del av respektive kommundelspersonalkompetens.

Vän av ordningen säger de kan vi väl göra ändå utan att slå ihop kommunerna. Ja visst, jag hade ett förslag om ett gemensamt skoldistrikt för skärgården som man skulle kunna börja med, men det fick inte gehör. Men politiskt tror jag också att vi kan vinna mycket på en större enhet. Jag tror att det behövs politiska grupperingar. Det behöver inte vara partier, men grupper som träffas och enas om program som de går till val på och som de sen jobbar för att genomföra. Idag finns liten eller ingen politisk diskussion bakom olika beslut i de flesta kommunala organen, många gånger blir diskussionen att handla om teknikaliteter och akuta problem istället för visioner och framtidssatsningar. En regional representation är förstås också viktig, men med en aktiv och lyhörd politisk ledning, så har det mindre betydelse är min erfarenhet.  

Jag tror att skärgården har framtiden för sig. Vi lever ett naturnära, småskaligt liv och har mycket kunskap om återvinning, odling och sparsamhet, något som ligger helt rätt i tiden. Enligt Staffan Laestadius, professor emeritus vid Kungliga tekniska högskolan och författare till den aktuella boken Klimatet och omställningen, står vi nu inför en enorm förändring som berör hela vår livsstil. Han säger också att vi politiker nu måste ta fasta på att bygga ett postfossilt välfärdssamhälle, en välfärd som är mindre materiellt baserad och bygger på mindre fossilt resande. Här skulle skärgården kunna vara i framkant. Jag anser att det är helt möjligt och att vi har goda förutsättningar, men vi behöver jobba tillsammans. Vi behöver ta fram en gemensam färdplan som bygger på våra styrkor och bygga en helt ny struktur med fokus på utveckling och framtid. Vi måste skapa en skärgård där unga och gamla vill och kan leva. Jag tror att en skärgårdskommun där alla som är engagerade och utvecklingsbenägna jobbar tillsammans är en bra väg att gå. Vi kan inte ha det som idag med 5 små kommuner, det är varken uppbyggligt eller möter framidens behov. 
Jag har genom mina år med Företagsamskärgård, som jag var med och startade, och SKUNK där jag haft förmånen att i snart 30 år fått arbeta tillsammans med unga från skärgården och alla mina andra uppdrag för skärgården blivit helt övertygad om att vi nu måste gå samman och ta vara på hela skärgården och stödja varandra.

Det är vi som ska ge unga hopp om framtiden, skapa förutsättningar och visioner som visar att skärgården är en plats för de som vill leva ett spännande liv i samklang med naturen. Det är därför jag flyttade till skärgården, därför engagerar jag mig och lägger tid på att vara politiskt aktiv. Gott Nytt År!