Skärgården, dumsparande och exemplet Sottunga

Man ska inte slösa, men inte heller dumspara, vilket en del av dagens ekonomi- och statikstyrning leder till. Det här speciellt viktigt att ta i beaktande inom det man inom politiken kallar de "mjuka områdena" som t ex hälso- och sjukvård.

Ett exempel, i den lilla skärgårdskommunen Sottunga där det idag bor cirka 100 personer, har man känt av besparingsivern. Där har Ålandshälso- och sjukvård (ÅHS), valt att dra ned på hälsovården och istället för att det i kommunen finns en hälsovårdare på deltid, så skickar man istället en hälsovårdare från Föglö/Godby en gång i veckan för att upprätthålla någon form av hälso- och sjukvård. Den här lösning är troligen genomförd för att spara, därför att man anser att de är för få bosatta i kommunen och vilket gör att de inte längre får en jämlik service med andra på Åland! 

Frågan är sen också om det i praktiken i slutändan är en besparing, med tanke på hur viktigt det är att känna sina patienter och sin region för att göra relevanta bedömningar. 

Det finns ett oförstående från åtminstone delar av ÅHS vad det gäller vikten och värdet av att det finns hälsovårdskunnig person med lokal kännedom i alla skärgårdskommuner. Det är som att det inte stämmer in i de sjukvårdssystem som allt mer tar modell från industrin kombinerat med ett synsätt på skärgården som att våran hembygd är som vilket naturskyddsområde som helst.

I Sottunga fallet blir det dessutom än mer märkligt med vetskapen om att det bor en utbildad sjuksköterska i kommunen, som man skulle kunna anställa. Personen har dessutom arbetat på mottagningen i 25 år tidigare. Det är en person som folk känner (och förstås ändå vänder sig till när de är i behov av 

hjälp). Jag vet man ska vara specialiserad hälsovårdare, men det blir för tokigt att kräva att någon ska fortbilda sig för att sen ändå bara kunna erbjudas en deltidsanställning.

Idag har ÅHS en skräddarsydd förlossningsvård, trots att ålänningarna är för få för att egentligen ha en förlossningsavdelning. På samma sätt måste man tänka med hälsovårdarservicen i t ex Sottunga. 

Dessutom kan det också bli billigare eftersom en extra sjuktransport kan gör alla besparingar tillintetgjorda. Det enda är att besparingen görs på ett annat konto. 

Det är verkligen inte hållbart med denna enögda ekonomistyrning.
Utforma hälso- och sjukvården utifrån behov i samråd med invånarna och när vi genom politik formar samhället så se till att involvera berörda och tänk större än bara i budgetområden, avdelningar eller regioner. Vi ser på allt fler områden att att det ekonomiska argumenten demonterar fungerande strukturer, att t ex minskning av personal gör att sjukskrivningarna ökar i andra änden, etc.
För att arbeta med det hållbara samhället krävs ett mycket större grepp än osthyvling och till synes enkla besparingsmål. 

Jag tror på en levande skärgård men vi måste få alla enheter att bidra och jobba normkritiskt, alltför många utgår ifrån centrum och majoriteten och tar den utgångspunkten förgiven som gällande alla, det slår hårt mot oss som inte tillhör normen olika avseenden.