Ekonomi och teknologi är ingen naturkraft

Ekonomi och teknologi är ingen naturkraft, det är något som vi människor skapat, de senaste ja kanske 20 åren så har politiker givit kapitalet större och större makt på bekostnad av demokratin. Det är en europeisk utveckling, men de sker väldigt aktivt i Sverige, Finland och på Åland. Genom de ekonomiska styrmodellerna (new public management), minskat fackligt inflytande och organisering och bolagisering av offentlig verksamhet har det politiska ansvaret flyttats bort och de blir svårare och svårare att ha insyn i och påverka de offentliga verksamheterna genom demokratiska beslut. En påstådd valfrihet har lett till att klyftor och orättvisor ökar. Kapitalet har getts större makt på bekostnad av demokratin. 

Det finns också ett stort problem med att politiker påstår att ekonomin är en kraft som inte går att påverka och de finns en låtsad maktlöshet till exempel när det gäller avfolkningen av landsbygd och nedläggningen av samhällsservice, som att det är något som bara blir. 

Jag ser många fördelar med EU och tycker att Brexit är en sorglig historia, men det är ett stort problem att en allt större del av de europeiska samhällena är reglerade av europeiska lagar och direktiv. Vilket gör det så gott som omöjligt för medborgarna att påverka genom den demokratiska processen. Det är så illa att ofta inte ens medlemsländernas regeringar kan påverka de många frågor som finns i den europeiska konstitutionen, fördraget och som är bortförda från den politiska EU nivån till den juridiska och den europeiska domstolen är den som slutligen bestämmer. De är som att nyliberalismen är inskriven i EU:s grundlag och den tolkas av jurister.

Politiker på olika nivåer partierna har svikit sin viktigaste uppgift att ge demokratin politisk kraft, bilda och organisera människor, måla upp visioner och arbeta för att förverkliga dem. Politikerna har istället hamnat i att mer administrerar villkor som styrs av ekonomin som om den vore en naturkraft. Jag som är aktiv politiker ser att det inte är lätt att bryta, men ser det som en överlevnadsfråga. Vi står inför en demokratisk kris vilket givit och ger populismen stort spelrum. Den dogmatiska ekonomiska politiken har ökat ojämlikheten och försvagat den gemensamma välfärden. De man kallar tvåtredjedelssamhället är en realitet och den sämre lottade tredjedelen som har sämre ekonomi, låg levnadsstandard  och urusla arbetsvillkor och en liten grupp som har roffat åt sig förmåner och rikedomar som är obegripliga för oss andra.

Finanskriserna har lett till politik där de svaga ses som tärande och ska sättas åt medborgarna ska betala medan direktörer och aktieägare gynnar sig själva. Deras girighet har skadat förtroendet för samhället och sammanhållningen i samhället. Detta har i grunden undergrävt många människors tilltro till politikens makt och ett förakt för politiker har utvecklats, partierna krymper och valdeltagandet minskar. Men det verkar också som att många politiker har förlorat tron på politikens kraft och fritt låter teknokrati och ekonomi styra. De har skapat ett drömläge för populistiska partier som mobiliserar bittra och frustrerade medborgare/väljare.
Demokratin är igen perfekt modell och den måste ständigt erövras, men det är en modell som ger utrymme möjlighet för oss alla att engagera oss och vi måste sätta att natur, djur och människor är i fokus.
Vi måste driva en politik bort från teknokratin, den ohämmade ekonomiska liberalismen och det destruktiva konkurrenssamhället i stora och små frågor. Det är både ett varje dagarbete och ett stort arbete för alla som sätter solidaritet och jämlikhet som de viktiga.

Vi kan alla göra skillnad.