Jag har tillsammans med Diana Pettersson Svenneke skrivit ett kapitel i boken, Mötesplatser för unga. I Dn lyfter man på frågan om hur anslagen till så kallad öppen ungdomsverksamhet (fritidsgårdar, kvartersgårdar och ungdomshus) minskat i Stockholm och de är samma trend i Sverige. Ulf Blomdahl, forskningsledare på Stockholms stads kulturförvaltning och idrottsförvaltning och faktiskt den som fick mig att börja skriva och formulera mig i ungdoms- och fritidsfrågor för över 20 år sedan, säger: - Ser man det över en lite längre tidsperiod så handlar det om en ren slakt av ungdomarnas resurser. Sedan 1981 har anslagen minskat med 57 procent. Samtidigt har ungdomarna blivit fler. För 27 år sedan satsade Stockholms stad 5.600 kronor per tonåring (omräknat till 2007 års penningvärde). Förra året hade siffran sjunkit till 1.700 kronor.
När man dessutom vet att nedskärningarna går tvärs emot forsknings resultaten som säger att ungdomarnas egna önskemål är fritidsgårdar och möteplatser blir man sorgsen.
Här på Åland var vi med om samma sak, fast här i skärgården har vi aldrig haft resurserna. Ungdomarna vill ha en rullande mötesplats fick tom pengar för att utreda, men sen sänkte lagtinget hela förslaget. Jag kan fortfarande bli arg när jag tänker på det.
Många politiker talar om vikten av ungas inflytande och möjlighter att påverka men när de kommer till praktik så är det inget värt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar