Bildval gör skillnad.

Det vi kommunicerar i bild bidrar starkt till hur vi uppfattar omvärlden. Media och alla vi andra har ett ansvar, våra bildval och vårt sätt att gestalta i bilder gör skillnad. Det finns egentligen inget som är eller kan sägas vara genuskorrekt, men det är viktigt att vara genusmedveten och hela tiden utmana sina egna föreställningar när man fotograferar och gör bildval. Vanliga genusfällor är att kvinnor ser gulliga ut, tittar rakt in i kameran, placeras utanför sin arbetsmiljö, är passiva och poserande och fotograferas uppifrån. För män är det ofta tvärtom de ser hårda ut, placeras i sin arbetsmiljö, är aktiva,  tittar inte in i kameran och fotograferas underifrån.
* Titta på 2 minuters filmen från TT om hur barn ser på bilder.
* Läs  Spoon Agencys fina och genusguide för fotografer.
* Fördjupning får du här på Genusfotografens hemsida.

Hur ser deras bilder ut? from TT Nyhetsbyrån on Vimeo.

Hållbarhet och statens ansvar

Nu har det varit bloggpaus ett tag inte för att det inte funnit teman att fundera på utan för att tiden inte räckt till. Nu inspirerad av Kaijsa Ekis Ekman funderar jag kring hållbarhet och statens ansvar. 
Det är i ingen slump att USA är världsledande inom teknik och medicin, Usa har en stark stat, som satsar mångmiljardprogram i stöd till innovationer. Det är inte för att de har fri företagsamhet och låga skatter eller för att de föds fler smarta där. Innovationer kräver kreativt klimat och statliga satsningar, Mariana Mazzucato är professor i innovativ ekonomi och skriver om det i boken Entreprenörsstaten hon ställer många av de etablerade ”sanningarna på huvudet". Många av uppfinningarna härrör, precis som internet, från USA:s militära forskningsprogram som delat ut pengar, pengar som inga riskkapitalister satsar. Riskkapitalet vill ha snabba pengar, staten kan satsa långsiktigt t ex Apples framgångar skulle inte funnits om inte USA:s stat hade investerat mångmiljardbelopp i GPS– och pekskärmsteknik. I Europa som också haft starka stater som satsat på innovation, skulle till exempel inte järnvägen byggts om staten inte gått in. Men det är en balansgång, när staten ska satsa pengar i näringslivet i allt från innovationsforskning och stöd.
Både stater och företag kan vara demokratiska, båda kan skötas bra eller dåligt, bådas pengar kommer egentligen från samma källa: människors arbete. Det inte är bra att stat och företag är så starkt kopplad, se på USA, det blir på ett sätt som inte gynnar demokratin, finns exempel på det också i Europa och Norden. 

Vi måste synliggöra att den stereotypa bild som ständigt trumpetas ut; om att staten är ineffektiva, orationell och inte ska blanda sig i marknaden och att konkurrens och att den fria marknaden och företag är bästa formen på så gott som alla områden inte är sann. Det mesta handlar om gott ledarskap, utrymme för kreativt tänkande och bra organisering. Visst tar företag risker men bara när vinster är inom räckhåll och i allt för många fall flyttar både vinster och jobb till andra ställen, tar oförskämda priser för teknik eller mediciner, vilket ju inte gynnar vanliga människor. Så det räcker inte med konkurrens som reglering utan kräver en medveten och aktiv politik för att satsningarna ska gynna djur, natur och människors bästa. Ska vi kunna ställa om till ett hållbart samhälle och grön ekonomi krävs att staterna går in med regleringar, stora investeringar. Men de måste också ställas motkrav på allt från att företagen ska följa lagar och regelsystem och inte ständigt ska söka möjligheter att komma undan och för att gynna ägarna utan att de ska ta sitt ansvar för ett gott samhälle, med bra arbeten, hälsosam miljö och fördelning av de vinster som vi vill alla varit med och stött på olika sätt. Det måst bli slut på övertron på marknaden som den bästa vägen; varken t ex sjukvården eller transporterna blir självklart bättre eller utvecklas på ett bra sätt och miljön behöver något helt annat än ekonomiska vinster för några få för att vi djur och natur ska må bra.

Åtstramningspolitiken oroar

Flera politiker ser höjda avgifter inom hälso- och sjukvårdens en del av lösningen på underskottet i budgeten, det anser jag vara helt fel väg att gå.

Vi har på Åland redan betydligt högre personavgifter än i omkringliggande områden. Höjda avgifter med det högkostnadssystem vi har idag slår hårdast mot låginkomsttagare, alltså de som inte har egna försäkringar som täcker kostnaderna eller har så höga löner så några euro mer inte spelar någon roll berörs överhuvdtaget inte. Regeringen lovar att höjningarna inte ska drabba de svagaste, men det är inte den grupp som jag oroar mig mest för. De har oftast stöd av vårt socialförsäkringssystem och utkomststöd, även om vi alla vet att även de är komplicerat, då16 kommuner idag behandlar medborgarna på olika sätt även om samma lagar och förordningar gäller och man ska inte ha några besparingar till en välbehövlig semester eller något annat innan man får de stödet. De är ibland direkt hälsomässigt destruktivt.

  

Idag betalar man 27 € för ett besök inom primärvården, det är mycket pengar för den som har det tufft ekonomiskt. I t ex England är de gratis. Den som är orolig för sin hälsa och har de knapert riskerar att komma in med sina problem i ett sent skede, för att man väntar in i de längsta, vilket gör att de kan kosta mer i både lidande och kostnader för sjukvården i slutändan.

Låga avgifter är en del av den viktiga förebyggande vården, högern brukar påstå att med högre avgifter så förstår folk bättre värdet och går inte i onödan till vården. Det finns inget som säger att låginkomsttagare skulle söka onödig vård eller att de som har gott om pengar söker onödig vård. Däremot skulle man aktivt behöva utveckla helhetssynen på vårdtagarna och speciellt fokusera på högkonsumenterna där de både finns systemfel som gör att sjuka onödigt måste uppta vårdresurser (här har både patienter och vårdpersonen kunskap) men också de som har multiproblem och där vårdens uppdelning i olika delar gör att de snurrar runt i vårdarparten och tar onödiga resurser. De här jobbar ÅHS med men skulle behöva använda mer resurser för de som jag ser det.

Dagens sparkrav riskerar att bromsa det konstruktiva arbete som ÅHS ledning har inlett. Jag är djupt oroad, men tror nog att man kan finna konstruktiva sätt att spara, men höjda avgifter nej tack. Idén om att ÅHS ska dra in 10% är något som någon hittat på, det är varken ett beslut eller en siffra som har en grund. Man kan tänka sig att ÅHS börjar sälja tjänster till omvärlden och drar in mer pengar men att sälja tjänster kräver både resurser, kontakter och speciell kompetens, som ju inte finns på idag ÅHS.

ÅHS kostar mycket och de kommer vård på en ö att fortsättningsvis att göra och min bild är att ålänningarna är beredda på att solidariskt betala den via skattsedeln.

Demokrati kräver aktiva medborgare

Vi måste upplysa, utbilda och fortbilda oss i demokrati, det är inget som vi kan ta för givet. Hotet från främlingsfientliga, fascismen och andra odemokratiska krafter behöver motkrafter i form av människor som organiserar sig, håller emot, men också en rättsstat som agerar. Demokratin är ju inte en form som är fri att fylla med godtyckligt innehåll. Den är en högst radikal ståndpunkt i direkt motsats till totalitära ideologier, dess agenter och förespråkare. 
Demokrati är inte helt enkelt de kräver något av dig och mig, men motsatsen; anarki eller elitstyre/totalitärtstyre är bara framgångsvägar för några få som vill kapa åt sig makt och resurser till sig och några få oavsett vad systemet heter.

Demokrati är heller inte fulländat utan behöver ständigt strukturella förbättringar och att medborgarna är aktiva och fortbildade sig på olika sätt.

Flexibla arbetstider och arbetsplatser ett måste i framtiden

När jag började arbete på ABF för ett antal år sedan hade vi en en rätt tuff diskussion om flexibla arbetstider eller inte. 

Styrelsen beslut blev att det var ok. De skulle vara resultatet som räknades och jag tror ingen idag tycker att de var ett dåligt beslut.

Hör av flera av de som arbetar i föreningar och på myndigheter att de är svårt att få igenom flexibla arbetstider och tillåtelse för medarbetarna att jobba hemifrån. De finns tom de som från sina arbetsgivare, chefer  och arbetskamrater får kommentarer och gliringar kring om de verkligen gör något om de inte är på kontoret. 

Det är förödande för en sak är säker, ett sådant ifrågasättande dödar kreativitet.  

Min erfarenhet är att de som gärna arbetar flexibilitet ofta också är hög producerande och är väldigt strategiska och har både uttalade och outtalade planer för sitt arbetande. Dessa människor fortsätter att samarbeta oavsett var de befinner sig. De fortsätter att hålla möten, diskutera projekt och är ständig kontakt med arbetskamrater och samarbetspartners och andra både digitalt och IRL men möten är effektiva.

Jag som chef och arbetsgivare skulle istället oroa mig mer för personerna som mer eller mindre sitter av sin tid på kontoret. Där kontorstid är detsamma som produktiv arbetstid!

Det digitala har inneburit förändringar och möjligheter att ta vara på människor resurser jämfört med att statiskt arbeta fysiskt på kontoret och under kontorstid. Olika jobb och olika personer kräver olika situationer och förutsättningar. Ibland behöver någon sitta på kontor, andra gånger hemma och den tredje gången på ett café. 

Flexibla arbetsformer skapar flexibla medarbetare något som alla arbetsplatser behöver idag. Det visar sig också att flexibilitet höjer nöjdheten och kreativiteten hos de anställda. Arbetsplatser som inte förstår detta kommer att få svårare att attrahera och behålla bra personal. 

Wood och ny stallhemsida

WWOOFing säsongen börjar snart nu är vår hemsida om stallet, naturen och djuren klar. http://kumlinge.com/stallet/index.html

WWOOF betyder World wide opportunitys on organic farms http://www.wwoof.se/ ett nätverk som vi nu är med i den treeke sommaren och vi kan verkligen rekommendera det.

Men sidan kanske också kan ge lite av en förklaring varför vi envisas med att bo på en plats som många upplever som både besvärande och märklig då resorna till och från andra ställen är både långa och jobbiga och service är både kostsammare och på en del områden lite lägre än på andra ställen.

Inför 8 mars

Igår startade aktiviteterna inför 8 mars, först var de presskonferens kl. 12 på biblioteket i Mariehamn där namnet på Årets feminist kungjordes av mig som Feministakademin ständiga sekreterare.
Ännu en värdig pristagare Danute Mituziené.

På kvällen arrangerade Ålands feministparaply en fest på Indigo , vilket blev en lyckad tillställning med dans, tal och uppträdande i en fin kompott.

Jag höll som Feministparaplyets ordförande ett kort pepptal, de kan du läsa här:

Ålands feministparaply – nätverk för jämställdhet har nu funnits i över ett år och det är många sätt det jag hoppats på, en bred organisation med mycket rörelse. Organisationen ska verka för jämställdhet och allas fulla mänskliga rättigheter i ett jämställt samhälle. All verksamhet ska utgå från FN:s Kvinnokonvention (CEDAW) och Beijing Plattform for Action.

Vi arbetar för en kontinuerlig integration av ett genusperspektiv i politiska, ekonomiska och sociala sammanhang, framförallt lokalt men kan även nationellt, europeiskt och internationellt.

Vår definitionen av Feminism, är:

Att vara medveten om systematiska skillnader i villkor för kvinnor och män och att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i samhället.

Att med handling, vilja och engagemang sträva till att kvinnor och män får lika villkor.

Att vara medveten om att det intersektionella perspektivet i det feministiska arbetet hjälper oss att få syn på hur kön, sexualitet, social status, etnicitet, legal status och andra maktordningar tillsammans skapar vårt samhälles maktstrukturer.

Nu runt 8 mars händer det mycket runt om i världen. På vissa ställen hyllas bara kvinnan, man delar ut blommor och firar, på andra ställen sätter man fokus på de som vi feminister ser som så viktigt. Att synliggöra orättvisor pga av kön och på olika sätt göra något åt det. Orättvisor som i högre grad drabbar kvinnor då de handlar om t ex makt, pengar, kränkningar och våld.

Vi ser hur den globala ojämlikheten, klimatförändringarna, nationalismen, militariseringen och antalet väpnade konflikter ökar – och vi ser att antalet människor på flykt inte har varit större sedan andra världskriget. Vi vet att frågorna hänger ihop och vi måste vara en del av en rörelse som tillsammans och i solidaritet med varandra mobiliserar.

Isarna smälter på Arktis, öar läggs under vatten och öknar breder ut sig. Vi lever som att vi hade 3,7 jordklot. Som att vi aldrig uppfunnit matematiken.

En vanlig familj i Sverige eller här på Åland, bygger med sina konsumtionsvanor, sitt liv på att en människa från något av jordens fattigaste länder arbetar gratis. Slaveriet är alltså ännu inte avskaffat.

Klyftorna ökar. 1% av jordens befolkning äger nu mer än resten av världen tillsammans.

Människor ställs emot varandra i ett vi och dom tänkande som skapar och upprätthåller konflikter. Vi kan göra skillnad och ska vara en del av arbete för ett hållbart samhälle, där jämställdhet är en viktig del. En jämställdhet som är inkluderande och som utmanar de normer och attityder som reproducerar en acceptans av förtryck mot flickor och kvinnor.

Vi vet att en annan värld inte bara är möjlig, hon är redan på väg.

Tack!