När jag började arbete på ABF för ett antal år sedan hade vi en en rätt tuff diskussion om flexibla arbetstider eller inte.
Styrelsen beslut blev att det var ok. De skulle vara resultatet som räknades och jag tror ingen idag tycker att de var ett dåligt beslut.
Hör av flera av de som arbetar i föreningar och på myndigheter att de är svårt att få igenom flexibla arbetstider och tillåtelse för medarbetarna att jobba hemifrån. De finns tom de som från sina arbetsgivare, chefer och arbetskamrater får kommentarer och gliringar kring om de verkligen gör något om de inte är på kontoret.
Det är förödande för en sak är säker, ett sådant ifrågasättande dödar kreativitet.
Min erfarenhet är att de som gärna arbetar flexibilitet ofta också är hög producerande och är väldigt strategiska och har både uttalade och outtalade planer för sitt arbetande. Dessa människor fortsätter att samarbeta oavsett var de befinner sig. De fortsätter att hålla möten, diskutera projekt och är ständig kontakt med arbetskamrater och samarbetspartners och andra både digitalt och IRL men möten är effektiva.
Jag som chef och arbetsgivare skulle istället oroa mig mer för personerna som mer eller mindre sitter av sin tid på kontoret. Där kontorstid är detsamma som produktiv arbetstid!
Det digitala har inneburit förändringar och möjligheter att ta vara på människor resurser jämfört med att statiskt arbeta fysiskt på kontoret och under kontorstid. Olika jobb och olika personer kräver olika situationer och förutsättningar. Ibland behöver någon sitta på kontor, andra gånger hemma och den tredje gången på ett café.
Flexibla arbetsformer skapar flexibla medarbetare något som alla arbetsplatser behöver idag. Det visar sig också att flexibilitet höjer nöjdheten och kreativiteten hos de anställda. Arbetsplatser som inte förstår detta kommer att få svårare att attrahera och behålla bra personal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar