Vi behöver inte politiska beslut om förbud av mobiltelefoner i skolorna eller utegångsförbud vid ett klockslag modell Island. Metoder som kan vara rätta när föräldrar eller pedagoger anser att de tillfälligt behövs, men blir helt fel när politiker använder dem mot en grupp medborgare och de här fallet unga.
Vart tog besluten om barns rättigheter vägen? Hur blev det med ambitionen om att göra barn och unga till aktiva medborgare? Min och många ungdomsarbetares erfarenhet är att barn och unga är fullt kompetenta att tillsammans med vuxna och om vuxna verkligen förväntar sig det, kan vara med och fatta beslut och ta ansvar i både stora och små frågor.
Jag menar att politiker inte ska fattar beslut om vilka verktyg pedagoger ska använda eller tider unga ska hållas hemma. Det inte bara går emot barns rättigheter de får också helt motsatt verkan. Vi vuxna måste samtal med unga, vi måste skapa god förutsättningar för dem att vara delaktig och ta ansvar. Behandlar vi barn och unga med respekt, ger dem ansvar och slutar behandla dem som en grupp som ska skyddas och fyllas med kunskap så kommer de också att ta de ansvaret. Tänk om tänk rätt, behandla unga som du själv vill bli behandlad. Ge resurser så att skolor och alla andra platser har tillräckligt med kompetent personal som kan skapa trygga och kreativa platser och förutsättningar för barn och unga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar