Jag hoppas verkligen att 2017 går till historien som året då tystnadskulturen äntligen bröts, en kultur som vi är många som försökt om och om igen att visa på och förändra. 2017 var för många kvinnor var det ett extra tungt år. Att minnas övergrepp, få syn på strukturer och omvärdera sin syn på arbetsgivare, kollegor och partners är tufft. För de utsatta och för de som medvetet och omedvetet utsatt kvinnor.
Jag hoppas att #metoo givit oss kraften att ta vara på den befrielserörelse den är och ger möjlighet till. Vi är många som bäddat för den, för redan innan #metoo började saker hända. Många har kämpat på och det har gett resultat.
Men året har också varit tungt också med rasism, hat och främlingsrädsla. Hat mot minoriteter, svarta, judar, muslimer, romer, transpersoner, homosexuella. Där till och med folk i våra parlament runt om oss har representerar dessa grupper. Det är förskräckligt.
2018 önskar jag ska bli ett år med fokus på solidaritet, gemenskap, samförstånd och omtanke. För så här kan vi inte ha det.
Vi måste tillsammans göra 2018 till ett år då skadliga normer bryts. Då vi går och står i bredd, där kvinnors rätt till sina kroppar är självklart, där rasism punktmarkeras. Ett år där vi skyddar barn och vuxna från fysiska såväl som psykiska övergrepp.
Det är snart nyårsafton jag vet vad jag ska önska mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar