Upphandlingsproblem, girighet och annat jag funderar på

Ibland finns helt enkelt inte tiden och ibland är det inspirationen, som gör att bloggen vilar. Tycker ända att bloggen är en bra metod att formulera vad man tycker i olika frågor att göra sin tyckanden till mer aktiva värderingar och åsikter. Den är också en bra metod för att ta vara på intressanta saker som andra bidrar med i debatten och samhället.
Nu har jag läst om skärgårdstrafiken i Stockholm och det blir tydligt att de i alla tre skärgårdsregionerna är svåra frågor. I Stockholm har debattens vågor gått höga om vem som ska köra färjorna i skärgården. När beslutet skulle fattas i måndags drogs stora delar av upphandlingen tillbaka. Frågan har behandlats i fem år och stockholmarna har betalt minst 17,9 miljoner kronor till olika konsultbolag. Hmmm man undrar.

Upphandling är en svår konst, det vet vi från våra små kommuner, de vet vi från landskapets olika affärer och även en så stor enhet som Stockholmslän har problem. Att upphandling dessutom ofta gör det billigare i början, men sen dyrare utöver kostnaderna som tillkommer för kontroll och tillsyn vet vi från bland annat SNS rapport Konkurrensens konsekvenser och A-Smedjans rapport Privatiseringens effekter. Dessutom verkar det som att kapitalismens självreglering inte fungerar när man rör ihop den med offentligverksamhet. Det blir problematiskt med billigast anbud vinner, en massa ruffel och båg för att få anbud (exempel finns från t ex Göteborgs kommun och Friends arena). Oklara kostnads- fördelningar är ett annat problem, just nu är en av anbudsgivarna i Stockholms skärgårdstrafik, som ska köra Djurgårdsfärjorna i en rättslig process där det brittiska justitiedepartementet anklagar dem för att ha tagit en halv miljard mer betalt än de haft rätt till.

Det finns starka idéer om att frikonkurrens är bättre en egen verksamhet och man har pekat på att den egna verksamheten inte är tillräckligt rationell och effektiv, men det vi bygger upp nu är ingen lösning som jag ser det. För mig står det klart att bra ledarskap, tuffa och bra förhandlingar med facken och samarbete med personalen hade och kan göra stor skillnad i de verksamheter som inte fungerat bra eller bara allmänt behöver förbättrats.

Efter att ha lyssnat på Bengt Ericsons bok Den nya överklassen så är jag också övertygad om att andra regleringar och värden än dem vi har idag behövs för att samhället ska vara till för alla och vara mer jämlikt. 

Jag instämmer i miljardären Robert Weils åsikt som han skriver in debattartikel i DN, kapitalismens legitimitet vilar på att den både kan skapa och rimligt fördela välstånd. Dagens stora klyftor är en grogrund för rörelser som vill motverka demokratin och det öppna samhällets värderingar. 

Weil menar att det är dags för alla kapitalister att förena sig och finna former för ett större samhällsansvar. Men har verkar vara rätt ensam så här långt, girigheten verkar annars vara det som gäller bland dem redan har mer än de behöver.