Jag anser att det är oerhört viktigt att ha en solidarisk
regionalpolitik som kompenserar orter där viss service blir dyrare och där man
inte har centralortens fördelar. De gynnar i slutändan också centralorten för
inget samhälle mår bra och är dynamiskt om man har ”döda” regioner. Det finns en styrka i de små enheterna som ger livskvalitet,
samhällsengagemang och direkta ekonomiska fördelar då man på ett annat sätt kan
ta vara på fördelarna med ett helhetstänkande och människors engagemang.
Åland har en fantastisk chans att fortsätta gynna livskvalitet
och ekonomisk tillväxt, vilket vi kan se att Åland de facto hittills lyckats rätt
bra med. Framtidslösningen är varken att slå ihop till en kommun eller att
staden tycker synd om sig själv när en del av de fördelar man tidigare haft
inte längre på samma sätt existerar och man kanske måste höja skatten till de
nivåer som de flesta andra kommuner har. Jag menar att nyckeln är samarbete.
Centralisering och storskalighet behöver varken vara
effektivare eller bättre. Att staden (eller större orter) med sitt större antal
invånare skulle ha de bästa och mest rationella lösningarna på hur samhället
ska ledas och struktureras är vi många som inte bara tvivlar på utan också har erfarenhet
av att så inte är fallet.
Idén om att staden bär kostnader för skärgård och landsbygd
är ett mycket smalt och centralistiskt sätt att tänka. Mariehamn har stora
fördelar ekonomisk av att man samlar många företag, myndigheter, förvaltningar,
gymnasium, högskola, sjukhuset och Alandica då arbetsplatser och byggnader ger
skattekraft. Staden har dessutom största nyttan av skatteundantaget genom att
rederinäringens placering både av hamn och kontor.
På Åland har vi ett system med landskapsandelar de har
hittills varit ett relativt framgångsrikt sätt att kompensera skärgård och
landsbygd för att de har nackdelar av att inte vara centralort. För de minsta enheterna har de senaste årens förändringar dock slagit för hårt.
Det finns två
problem med ett enögt centralistiskt sätt att tänka, dels att man tror att
samordningsvinster alltid görs när man gör större enheter och dels att man får
en sektorisering där enskilda lösningar ser rationella ut, men inte alls behöver
vara det när man ser på helheten och resultat i längden.
Staden har under lång tid kunnat luta sig emot att flera
större bolag har generat goda samfundsskatter vilket gjort det möjligt att ha
låg kommunalskatt och ändå ha en hög nivå på kommunservicen. När nu gamla
system för kommunalservice, landskapsandelar, etc ska modernisera för att bli
mer jämlika, rättssäkra och i vissa fall mer rationella, måste man lyfta
blicken och se att Ålands välstånd bygger på att hela Åland är en aktiv arena.
Att Åland är ett samhälle där andra värden än det centralistiska och de
direktekonomiska fått råda och lett till att vi i mångt och mycket har både ett
välmående samhälle och välmående innevånare. Vill vi att de ska vara så
framöver behöver vi vara både eftertänksamma, innovativa och definitivt inte
rakt av kopiera modeller från andra.
En stark och världsomspännande trend är urbanisering, människor
trängs ihop sig i städer, ett maximerat och extremt sådant är att vi i Mariehamn bygger ett
antal stora höghus där alla ålänningar kan bo. Det minskar t ex behovet av
transporter, gör uppvärmnings- och kylsystem billiga, förenklar
avfallshantering, vård och omsorg. Men då tappar Åland all attraktionskraft och
människor sin kreativa kraft och livsglädje.
Jag menar att vi kan utveckla Ålands till det goda exemplet,
visa att det finns styrkor i det småskaliga samhället -att litet är vackert -visa
att ö-liv är både livskvalité och energimedvetenhet – visa att det finns smarta
och innovativa sätt att lösa olika saker, men då krävs det både nya social- och
tekniska lösningar. Ett enögt centralistiskt perspektiv löser inte de
ekonomiska och social utmaningar vi står inför. Här behövs samarbete, mångfald
och prestigelösa samtal, då kommer vi att hitta många goda lösningar och bygga
Åland på sin styrka av småskalighet och öar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar