Niklas Lampi går till attack mot skärgården i en ledare den 15/3 och väljer att peka ut skärgårdstrafiken
som en onödigt dyr verksamhet. Han pekar speciellt ut Kumlinge som en lyxkommun
som har två färjlinjer, han bortser helt från att Kumlinge (och Sottunga, som
också berörs) är de kommuner som ligger i mitten och har längst åt alla håll,
men han attackerar också Kökars trafik österut. Idag har alla kommuner minst
två linjer som angör kommunerna, ingen är oviktig. Vad det gäller den
tvärgående linjen så möjliggör den kommunikation mellan skärgårdskommunerna,
något som är oerhört viktigt. Niklas Lampi hävdar att motiveringen av tvärgående
handlar om en fiskbil! Har chefredaktören tittat på statistik och fakta eller
tycker han bara lite och lyssnar på rykten? Linjen binder samman skärgården och
är en väletablerad linje för många olika tunga transporter samt transport av
farlig last och färskvaror. Nyttjandegraden av tvärgående linjen är hög; dess
tidtabell och rutt passar både skärgårdens näringsliv och kommuninvånare. För
mig som jobbar med ungdomar i hela skärgården är tvärgående oumbärlig. Ca hälften
av Kumlingeborna pendlar till arbeten på andra orter, några av turerna
möjliggör för folk att på ett något sånär rimligt sätt resa till och från sina
arbetsplatser. Blir det för besvärligt att resa så kommer folk välja att
flytta.
Ålands
skärgårdstrafik är ett mycket välutvecklat skärgårdstrafikkoncept. Det har en hög
säkerhet, god struktur välutbildad personal och en flotta som är välanpassad
för förutsättningarna med boende på större öar och vinterklimat delar av året. Åland
är i väldigt hög grad skärgård och de är de flesta av oss stolta över.
Skärgården och ö-livet är en stor del av det som gör oss till Ålänningar. I den
åländska budgeten är skärgårdstrafiken en stor post, men den är enligt uppgift
inte extremt stor om man jämför med andra skärgårdar.
Jag menar att om
man vill ha fast boende och en levande skärgård så måste man inse att det ger
en relativt hög kostnad vad det gäller transporter, man kan minska den med en
del omstrukturering, genom att bygga en del bankar och broar och ställa om till
miljövänligare trafik, men en relativt stor kostnad i den åländska budgeten
kommer att kvarstå. I Åboland ser man ser på färjorna som förlängda vägar, som
man gjorde förr även på Åland. I Åboland är resandet gratis precis som det är
på vägarna.Vi ska vara stolta över vår trafik och långsiktigt utveckla den för
att få ned kostnader, men en levande skärgård kostar, precis som att vårt
vinterklimat kostar i form av snöplogning och dyra värmekostnader.
Alla
områden kommer att tvingas spara, låt oss slippa populistiska utspel och att
den som skriker högst behåller mest. För något år sedan förslog jag till
skärgårdsnämnden att vi tillsammans med Åbo akademi (som var intresserade) skulle
skapa organiserade medborgarsamtal kring trafikens utveckling. Det föll inte
dåvarande makthavare i skärgården och ministrar i smaken, kanske för att de
inte förstod styrkan i att involvera många i en demokratisk process. I grunden
handlar det om att ge många fakta och tillsammans hitta lösningar. Vi står
inför stora utmaningar och måste ha en fungerande infrastruktur, det ekonomiska
läget är tufft, men jag är övertygad om att skapar vi bra former för dialog och
gör konsekvensanalyser så hittar vi både kortsiktiga och långsiktiga lösningar.