Jag var nyligen på en konferens vid Uppsala universitet: "Utbildning ifrågasatt – feministisk och icke diskriminerande perspektiv på undervisning och lärande". Det var en mötesplats för lärare, utbildare, forskare och aktivister att träffas på tvärs över ämnes- och yrkesgränser till gemensam dialog.
Jag var främst där för att jag i Sverige har ett uppdrag för Demokrati Akademin i ett utvecklingsprojekt som heter Jämställdhet på folkhögskola, men också för att jag i mitt arbete med ungdomar och jämställdhet förstås får en hel del uppdrag inom skolområdet.
Fokus på konferensen var på: genus, mångfald och kritisk pedagogik.
Genus, som handlar om hur vi konstruerar kön utifrån vår kulturs normer och föreställningar. Mångfald, utifrån att Sverige idag har en tydlig lagstiftning för skolan kring de olika diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder, men också att mångfald berikar. Kritisk pedagogik, utifrån att utbildning ständigt måste omprövas och att elever och studenter idag ska fostras till att kritisk granska och reflektera.
Man konstaterade vid flera tillfällen att skolan är en relativt konservativ institution och att det därför är viktigt att forska, ständigt problematisera och ha olika utvecklingsprojekt inom området.
På konferensen presenterades forskning och projekt från förskola, grundskola, gymnasium, vuxenutbildning och folkhögskolor, till universitet och högskolor. Där alla på ett eller annat sätt hade med genus och andra maktdimensioner att göra.
Det är väldigt tydligt att normer för kön, etnicitet, ras, klass, sexualitet, funktionsduglighet med mera påverkar vad och vem som får plats och utrymme i skolan på olika sätt. De befästs och utmanas i klassrummet, korridoren, personalrummet och i undervisningen. De påverkar vilka som synliggörs i böcker och skolmaterial och inte minst stämningen som råder i skolan som i sin tur påvekar vilka som får plats och utrymme, uppmuntras eller osynliggörs.
Idag finns stora krav på att utbildning och undervisning ska genomsyras av kunskaper om makt och skillnader överlag.
Jag tyckte att det var två projekt som var speciellt intressanta:
Friends projekt ”I normens öga”, om normbrytande undervisning som resulterat i ett metodmaterial, där man bland annat tittar på ämnen, lärares förhållningssätt, etc
Teaterhögskolornas projekt ”Att gestalta kön” ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv. Under två års tid har studenter och anställda arbetat med att kartlägga, analysera, ifrågasätta och arbeta med de normer och maktrelationer kring kön och genus som förmedlas i undervisningen.
I morgon talar jag om detta på Ålands radio kl. 9.10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar