Ungdomar behöver inte fler aktiviteter!

Har skrivit en insändare till tidningarna här på Åland.
Emellanåt förs diskussioner om ungdomspolitik, oftast när något hänt, en olycka, skadegörelse eller att ungdomar super.
Åtgärderna man ropar efter är då ofta hårdare tag, antingen genom att föräldrarna eller samhället måste sätta gränser eller att man måste ordna något för unga att göra. Men det är ingen långsiktig lösning, ungas destruktivitet är i grunden inte ett sysselsättningsproblem utan ett strukturproblem. Att ha ungdomar på tillväxt, så som vi organiserat samhället idag är ett stort resursslöseri och en katastrof för många unga.
Unga upplever i allt för hög grad skolan som en förvaringsplats, inte den kreativa plats där de har förmånen att lära sig. Ett ställa där man serveras, förväntas prestera och står på tillväxt. Fritiden är en sysselsättningsplats. Inget av ställen ger speciellt stort utrymme för unga att vara delaktiga i samhällets utveckling. Varken genom att vara med och påverka eller genom att via ett arbete bygga och ta hand om viktiga delar i samhället. De som finns kvar är vad man kan kalla ett ”falskt vuxenblivande”, det vuxna i livet blir att supa, röka och ha sex tidigt, etc, övriga arenor har man inte tillgång till. I längden kan de resultera i kriminalitet, självdestruktivitet och psykisk ohälsa. En sådan tonårstid är inte en självklar fas som man ska igenom som många uppgivna vuxna tycks tro idag.
En modern ungdomspolitik skapar verkliga strukturer där unga får utrymme att bli tagna på allvar och påverka. Den inser också att vi inte behöver fler sysselsättare utan vuxna och unga vuxna som kan ”coacha och vägleda” barn och unga att vilja påverka, stå på sig, hitta konstruktiva vägar och bli en aktiv del i hur vi formar vårt samhälle i stort och i smått.
Vuxna (föräldrar, lärare, politiker, tjänstemän, ledare, etc) måste förstå att ungdomar är fullvärdiga medborgare. Inte en grupp människor som står på tillväxt. De måste ta deras engagemang, energi och vilja på allvar och där den redan är kuvad uppmuntra och inspirera. Annars blir det som det är för många idag, inlärd hjälplöshet, en falsk vuxenbild att sträva efter och överskottsenergi som de kanaliserar på både destruktiva och självdestruktiva aktiviteter.
Jag håller med Rädda Barnens ungdomsförbund i Sverige, deras slogan är ”Vi är inte framtiden, vi är nu!” Jag tycker att det är mycket klokt. Visst ska barn få vara barn men det går helt emot FNs konvention om mänskliga rättigheter och barnkonventionen att inte ta dem på allvar.