Jag har skrivit i spalten på vänsterkant i Arbetarbladet, men nu ska tidningen pga av dålig ekonomi förändras så detta är min sista text i de formatet. Texten handlar om åtgärder i krisen spår.
Enligt många, däribland ekonomie doktor Kjell A Nordström, handlar allt i vårt ekonomiska system i framtiden om förmåga och talang. Länder och företag kommer inte konkurrera med teknik utan genom att ha samlat duktiga människor kring sig. För att lyckas med det krävs ett bra och utvecklat utbildningssystem, det är helt avgörande för hur det går i framtiden. Här behövs det skolor som inte grundar sig på korvstoppningsmetoden, vuxnas makt över barn och ungdomar, auktoritär disciplin och sortering av bra och dåliga, praktiska och teoretiska människor. Sådana skolor ger utrymme för förtryck, mobbning och tappad lust att lära, och tillhör en förgången tid. Vi behöver skolor som väcker lusten att lära sig och att utvecklas, och som tränar unga att förstå mänskliga rättigheter och demokratins möjligheter. Det behövs också en mångfald av vuxenutbildning och folkbildning, ett livslångt lärande och bildning som inte är bara begrepp utan en verklighet. Det krävs att kreativiteten hela tiden präglar utbildnings- och bildningssystemen. Lösningen är inte att sälja ut och göra utbildningarna privata, vilket inte heller är lösningen för sjukvården eller andra infrastrukturella samhällsstrukturer. Köp och sälj- systemet kräver mycket resurser, de ska upphandlas på ett korrekt sätt, de ska kontrolleras på rätt sätt och någon ska dessutom göra vinst på entreprenaden. Däremot är det stor skillnad när kooperativ eller föreningar vill driva verksamhet, men det kräver också en hel del resurser för att det ska fungera. Företag är inte demokratiska och samhället måste gå in och styra deras framfart. Styrkan i företagen är att de är flexibla och snabba och kan hänga med och snabbt prioritera om, men de är helt odemokratiska. Det är tvärtemot en demokrati som är konstruerad med insyn, kontroll, transparens där allas inflytande ska säkras. Samhället ska noggrant kunna tänka igenom innan beslut fattas. Demokratin är långsam och ska krocka med företagens snabbhet. Den nordiska modellen med dess blandekonomi är ett bevis på att det fungerar ganska bra, och de nordiska samhällena har ett välstånd och är konkurrenskraftiga, även om det, som vi vet, finns många systemfel även här. De nordiska samhällena har satsat mycket på utbildning och bildning. Det gäller nu att vi inte lutar oss tillbaks och hoppas att det ordnar sig (som jag upplever att vi gör på Åland idag), att vi tror att det gamla sättet att utbilda kommer att fungera bara det blir disciplin, betyg och straff (som skolministern i Sveriges förespråkar) eller som i Finland där många skolor fortfarande har en väldigt stark kunskapsfokusering (och lutar sig mot Pisa-undersökningarna och tror att det räcker). Det som vi behöver blir bättre på är att utveckla utbildningsväsendet och inte montera ned. Vi behöver vara stolta över den nordiska modellen och dra lärdomar och vara kreativa och utveckla den. Vi behöver få ett slut på den stora tron på att det kapitalistiska systemet är självreglerande för utvecklingens bästa som den nyliberala eran tydligt visat att den inte gör. Det kapitalistiska systemet har sina fördelar men måste regleras. Det borde alla ha fått klart för sig idag. Vi måste stärka demokratin och sluta att privatisera den offentliga sektorn utifrån en rationaliseringsdröm som nyliberalismen spridit. Visst finns det delar som kan privatiseras, men det ska göras med eftertänksamma och verkligt genomarbetade planer. Låt oss slippa göra samma misstag som många svenska kommuner gjort med ett köp och säljsystem av det mesta, där många värden kommit i kläm och där rationaliseringsvinster ändå inte blivit de önskade. Istället för utförsäljning satsa på människorna, lyssna, utveckla ledarskap, flytta på folk som sitter på fel plats och bilda politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar